Hej igen (Ninni)
Tänkte på en grej. Jag har inte varit förkyld/sjuk på nåt år. Är det då inte ett väldigt konstigt sammanträffande att jag blir sjuk när jag har druckit en actimel varje morgon de senaste två veckorna. De ska ju innehålla några miljarer pilleduttbakerier som ska vara bra för magen och stärka immunförsvaret. Det måste vara nåt lurt här. Kanske är actimel i maskopi med Ipren? Man får feber av actimelen och så ökar plötsligt försäljningen av den intelligenta värktabletten? Eller så görs actimelyoghurten om till snor när den tas upp av kroppen? Både pappersnäsduks- och nässpraysföretag kan profitera på detta. Jag verkar ju vara nåt stort på spåren här.
Har precis kollat Coco Chanel-filmen. Den får en av två kellandersystrar i betyg. Tycker att hon fransyskan vars namn jag aldrig minns är så bra.
Nähä. En tupplur på det här kanske? Sen blir det kvällsmat. Undrar vad restaurang karlsbo bjuder på ikväll? Per är för övrigt den bästa sjuksköterskan man kan tänka sig. Vem tror ni det är som fixar ben and jerrys, serverar actimel och hyr tjejiga filmer, egentligen? :-)
Nonsens.. (Ninni)
Annars då? Jo, det blev lite panik inför tävlingen nästa söndag. Det är nämligen väldigt mycket högre svårighetsgrad på momenten än vi hade fått info om. Vi fattade ingenting, Anna och jag. Så knasiga regler! Panikanna fick hjälpa oss att få ordning på varven. (Tycker ni ska kolla in hennes fina blogg. Jättefina foton!) Eftersom vi inte har nåt fristående och därför ändå inte har någon chans på placering har vi bestämt oss för att åka dit ändå och bara ha skoj. Och skaffa oss tävlingsrutin. Sen är det en tävling i Katrineholm sista veckan i mars som det är lagom nivå på för oss som vi får satsa på istället.
Om jag orkar masa mig upp ifrån min plats här i soffan, tänkte jag ge mig på en fotosammanfattning av januari lite senare. Men det hänger som sagt på orken. Har en massa fina bilder, bl.a. på Felix och Åsa. Så tråkigt att de ska åka hem till sig på onsdag. Tiden går alltid så snabbt när de är hemma. :-(
Nej, nu får det nog bli en tupplur.
Jag är sjuuuuuk (Ninni)
Vilken fantastisk luring! (Ninni)
Jag trodde att vi skulle till Martin och Anna på lite halvsoft myskväll igår. Jag blev väldigt förvånad (och lite irriterad...) när Per började köra helt fel i stan. Och när vi stannade utanför T1-hallen fattade jag absolut ingenting. Inte ens när jag kom in och såg mina fina vänner kopplade jag. Världens bästa syster fick hälsa mig välkommen till mitt överraskningsfödelsedagskalas för att jag skulle fatta. Jag blev så jäkla överraskad!! Fattar inte hur Per och Anna har lyckats koka ihop det här och hålla det hemligt.
Jag fick byta om till träningskläder (Fick mycket fin t-shirt där det stod "I'm blonde. What's your excuse?") och blev serverad ett glas bubbel. Sen var det bara att köra hårt.
Anna höll i uppvärmningen som började med en hård fight i jägarboll.
Sen skulle det gymnastiseras! Kullerbyttor, hopp, handstående och hjulningar. Har rackarns träningsvärk idag och jag tror inte att jag är ensam..
Trampetten åkte så klart fram.
Och så avrundade vi med lite hopprep.
Sen lekte vi lite mer stillsamma lekar och piffade oss snabbt som blixten och begav oss mot stan. Jag hade inte en aning om var vi skulle och det var så roligt. Till sist kom vi fram till Tapas. Det började väldigt bra med att servitören bad om legitimation...
På Tapas satt flera vänner och väntade. Jag blev så glad att jag började grina. Attans att jag alltid ska bli så rörd. Vi åt, drack, åt ännu mer och hade så himla roligt!
Efter Tapas begav vi oss ut på stan. Kameran fick inte följa med, och det kanske var tur. Det blev en helt suverän kväll som avslutades med en natt på hotell.
Tusen tack, världens bästa syster och make, för att ni hade fixat det här. Jag är så glad och fortfarande ganska överväldigad. Tack för att ni hade samlat alla dessa underbara människor som är mina vänner. Utan vänner är man ingenting, och jag är så glad att jag har er allihop.
Stora kramar till er alla!
Per - En Curlinghusse? (Ninni)
För att Ragge inte ska behöva göra sena-kvälls-kissningen i en halvmeter snö har Per skottat upp en bana i trädgården. Se nedan:
Nu har banan visat sig vara en slags nöjespark för hundar. Ragge kutar runt som besatt!
Men det här är sorligt. Ragges favvoboll begravd i snö.. Den kommer väl fram igen när det blir vår.
Men man får ju inte deppa ihop för en sån sak. Mer spring!
Nu inser jag att jag precis har kastat iväg en bautasten i mitt fina lilla glashus. Om Per är curling-husse är jag nog curling-matte. För vem är det som lyfter upp Ragge i soffan så att han inte ska behöva klättra upp på egen hand och ta ut sig i onödan? Och vem är det som precis har fluffat upp kudden i soffan så att Ragge ska får det lite mer bekvämt? Hmm...
Well well, jag är en curling-matte helt enkelt. Men det finns bra mycket värre saker man kan vara, kan jag tala om, så det är väl inget mer med det.
Jag lever, fast det skiter sig ibland (Anna)
Men vad har jag gjort annars då? Jo, det har varit mycket gymnastik (och det är så jäkla kul nu, det har aldrig varit så roligt!) och mycket jobb och mycket häng med Johanna och Perra. Sen har det vart lite hockey med Erik Q, lite köra i diket och fastna, och mycket kalas.
Jag har vart i Stockholm med Pelle på lite inköp också. Det får väl bli blogginläggets höjdpunkt. Jag råkade nämligen nysa SÅ ATT JAG FES mitt under mötet med Adidas. Pelle blev chockad och sa: Oj, eh, där tog du i från revbenen! Men jag blev allra mest chockad själv och svarade: Ja, jag tog ju i så att jag FES! Stckars Henke (Adidas-mannen) bara gav mig en lite konstig blick och fortsatte sedan att visa skor. Själv kunde jag knappt hålla mig för skratt resten av dagen. Jaja, det är ju sånt som händer. Jag har gjort det förrut (men då var jag ju elva år och kallades PRUTTEN i hela Mantorp i ett halvår ungefär, så det var värre...). Däremot förstår jag om Pelle numera kommer att dra sig undan om jag säger att jag behöver nysa.
Tack och hej för mig så länge. Jag ska FÖRSÖKA bli bättre på att blogga, jag lovar :)
Till Lotta (Ninni)
Jag tar mitt jobb på största allvar, ska du veta. Nu när du är ute och ser dig om i världen.
Nedan följer full dokumentation av torsdagskvällens stora event. Som önskat.
:-)
Två förväntansfulla blivande ryttare i Rappestad.
Ridfröken Salam berättar - adepterna lyssnar intresserat.
Men vad nu? Varför så allvarliga helt plötsligt?
Jo, förr eller senare måste man faktiskt närma sig hästen. Till och med röra vid den. Nu blev det ju svårt!
Jag kan nästan svära på att jag hörde Ragge hånskratta några gånger.
Bilden ljuger faktiskt... Riktigt så här avslappnade var inte Patrik och Per. Men de borstade lite och låtsaskratsade i alla fall varsin hov. Det tycker jag var modigt av dem!
Väl inne i ridhuset verkade de faktiskt riktigt lugna.
Sitta upp var ingen match för varken Per eller Patrik. Se stilstudien på Patrik. Båda killarna lyckades hamna på hästen och även åt rätt håll.
Inga konstigheter!
Slalomen var lite trixig. Fast det var ju meningen.
Sanna och jag övervakade det hela från läktarplats.
Sen var det där där med att rida lätt. Borde det inte heta rida svårt?
Efter en haltimmes ridande i varierad svårighetsgrad var det dags att sitta av. Både Per och Patrik verkade nöjda. Patrik var rädd att du, Lotta, skulle känna dig hotad av att han nu flåsar dig i nacken vad gäller ridskicklighet. Vem vet? Det kanske blir dubbelt Rappestaddeltagande i landslaget så småningom? ;-)
Sådär. Fortsätt nu att njuta av Australiens alla underbara spindlar och ormar.
Kram kram
Jag borde sova! (Ninni)
Måste bara säga att dagens träning med truppen kan ha varit den bästa träningen vi någonsin har haft. De presterar fenomenalt bra - både individuellt och som lag. Fantastiskt! Det ska bli så roligt med tävlingen.
NU ska jag soooova!
Skidåkning (Ninni)
Nu blir det snabbt ombyte och sen gymnastik!
Ett livstecken... (Ninni)
På torsdagar har jag min sovmorgon. Då åker jag sent till jobbet. Det är lyx! Har avverkat en långfrukost och lusläst Corren. Min favvobilaga kommer på torsdagar.
Annars är det jäkligt fullt upp just nu. Därav frånvaron på bloggen. Det är vansinnigt mycket på jobbet och därutöver är det hårdträning inför nästa gymnastiktävling (7/2 i Motala). Ibland känns det som om vi bor i Vifolka-hallen. Ridningen har tagit en oväntad vändning. Ikväll ska nämligen Per prova på att rida lektion. Christine har startat en killgrupp. (Det du, Jonas!!!) Självklart utlovas fotobevis på detta unika tillfälle! Och så är ju Åsa och Felix hemma! Det är så himla mysigt! Lustigt att tiden går så snabbt varje gång de är hemma. Vi har firat jul och gjort andra roliga grejer. Sen är jag involverad i ett hemligt projekt som mamma och pappa har. Det är spännande kan jag lova! Ny frisyr har jag fått av Carro, också. Eller åtminstone ny färg och hela toppar. Och när man klipper sig en fredagkväll blir det ju vin och middag också. Love it! Sen har det varit middagsbjudningar och fika och annat spännande också. På dagen på lördag har jag faktiskt ingenting alls inbokat så då tänkte jag blogga in en massa bilder.
Idag ska jag få massage! Lyxigt, va?
Det blir nog en bra dag idag. Det känner jag på mig.
Hoppas att det blir detsamma för er!
En bild... (Ninni)
Det är vad mitt tålamod räcker till.
Bloggar alla på söndagkvällar? Eller varför går det alltid så här trögt då?
Ni får nöja er med en bild på Ragge den förskräcklige. Att käka gul snö kan väl aldrig vara hälsosamt?
Jag har många bilder att bjuda på, men det får bli en annan gång.
Nu ska vi kolla På spåret från i fredags.
Hej hej.
God Jul! (Ninni)
Nu ska här laddas inför julaftonsfirande. Ja, ni läste rätt. Idag är det julafton i familjen Blom. Skinkan ska fram, glöggen ska värmas och Felix ska få stifta bekantskap med den svenska tomten.
Vad är det för en dag? (Ninni)
Jo, det är dagen då Åsa och Felix kommer hem!
Per och Janne är uppe och hämtar dem nu.
Hoppas inte att de får en chock av den lite nätta 30-gradersväxlingen i vädret.
Själv är jag nu åter med i matchen igen.
Återkommer ikväll!
In Sweden we call it a kick (Ninni)
Idag blev jag ARG! Sånt är konstigt. Eller kanske inte. Blir man förbannad så blir man. Men det gav mig huvudvärk.
Eftersom jag inte har nåt vettigt att skriva om bjuder jag på ytterligare en bild av Ragge. Här på pulkadejt med lilla Adrina.
Daniel drar Adrina och Adrina drar Ragge. Eller är det tvärt om?
Nu blir det soffläge. Mannen är utlånad till Hanna. De är på hockey. Jag ska läsa bok och njuta av värmen under mina tre filtar.
Tortyyyr! (Ninni)
Hemskt att kliva upp ur den varma sängen imorse...
Och ännu hemskare att kliva ur duschen...
Kallare ska det bli och jag vill gå i ide.
Vad hände med global warming?
Önskar er en trevlig torsdag!
Glöm inte långkallingarna och kör försiktigt.
Lite preteritum och lite presens, sa fröken (Ninni)
Anledningen till att det känns lite speciellt med tre år är att jag nu har gjort varvet runt, liksom. För tre år sedan började jag i en femma. Jag lärde känna dem, utvecklades tillsammans med dem och såg dem sedan med lika delar glädje och vemod sluta sexan. Sen fick jag min första "egna" klass. Då ett gäng helt underbara fyror, som nu alltså befinner sig i halvtid av det som förr kallades mellanstadiet.
Tre år. Man hinner kanske inte skaffa sig så värst mycket erfarenhet på tre fjuttiga år, men jag vet att det finns många saker som jag gör annorlunda när jag tar emot min klass på måndag jämfört med hur jag mötte den där klassen för tre år sedan. Då saknade jag erfarenhet helt och hållet och fick arbeta utifrån det jag hade lärt mig under utbildningen. Men det som alltid har hjälpt mig allra mest i mitt jobb är magkänslan. Det är mitt mest effektiva "redskap". Ibland funkar det, ibland inte - oavsett så har jag lärt mig något och skaffat mig en ny erfarenhet som hjälper magkänslan på traven vid nästa tillfälle. Och så tänker jag fortsätta göra. Lita på känslan.
Trots att det just nu känns lite jobbigt att börja arbeta igen imorgon, så ska det ändå bli skönt med rutiner igen. Och så ska det bli KUL! Jag har väldigt svårt att se att jag skulle kunna trivas lika bra på en annan arbetsplats. Har funderat lite på vad det är som gör att jag trivs så bra och svaret är ju egentligen ganska enkelt. Jag tycker så mycket om det jag gör. Jag tycker om att träffa ungarna varenda dag. Jag tycker om att prata med dem, att lyssna på alla bra - och ibland lite tokiga - saker som de har att säga, jag tycker om att hitta på nya sätt och vägar att lära dem saker, och jag tycker att det är så häftigt att se dem utvecklas och växa upp. Detta, i kombination med att en del av mina jobbarkompisar är de bästa kollegor någon kan önska sig, är så klart anledningen till varför jag trivs så bra med att vara lärare på Klämman. Vad skönt det känns att kunna skriva så och vara fullkomligt ärlig.
OJ! Det blev visst en hel avhandling. En ganska flummig sådan dessutom... Men nu när jag har skrivit det så känns det ju faktiskt riktigt roligt att jullovet är slut. HURRA! som en god vän skulle ha sagt.
Det jag egentligen skulle skriva om, innan tankarna vandrade iväg på annat håll, var vårt besök hos Hisham, Margareta och Herman idag. Vi bodde grannar när vi bodde i Sörstad för ca. 5 år sedan och har alltid lika trevligt när vi ses. Då var Herman en liten femåring, och nu är han en ungdom. En väldigt härlig sådan, dessutom. Han och Ragge lekte så det stod härliga till och naturligtvis åkte kameran fram.
Herman är numera värsta bloggkändisen eftersom han för inte så länge sedan även var med i Jörgens blogg när han byggde en stor igloo. Tycker för övrigt att ni borde besöka hans blogg för han har blivit värsta proffsfotografen på sistone. Gör ett besök och njut av alla fina vinterbilder.
Nu åker pyjamasen på. Bäst att komma utvilad till jobbet imorgon.
En god natt, önskar jag er!
Ännu ett tack! (Ninni)
På min STORA födelsedagspresent satt det här kollaget som gulle-Per hade gjort.
Linda, Gavin & Emile, Hanna K, Grappo, Hanna H, Åsa & Adam, mamma & pappa, Mia & Janne, Joppe & Ragge, Julia, Felix, Anna & Per, Lotta och Malin & Jens.
Världens roligaste och bästa present! Min fina Nikon D5000. Inatt har jag sovit med den på sängbordet. Det är så roligt att fota när bilderna blir så fina. Just nu försöker jag lära mig alla inställningar och de extra gadgets som jag fick med. Och instruktionsboken är min nya kvällslektyr. :-)
Vinter (Ninni)
Vi bylsade på oss och lämnade gammel-Grappo hemma för att ge oss ut på vad vi trodde skulle bli en riktig långpromenad, strax innan skymningen. Efter 10 minuter skakade magerskanken Joppe så mycket att vi ställde in långisen och tog lilla rundan istället. Sista biten hoppade han omväxlande på två eller tre ben istället för fyra. Det är inte lätt att vara hund när det är -20. Om man inte heter Ragge förstås! Han har inga problem med kylan, ni. Med så mycket fett och päls är det iofs inte så konstigt. Fast att vara en tung hund har även sina nackdelar. Ragge ser lika förvånat förbannad ut varje gång han hittar lite utmärkt skare att balansera på medans han slår en stråle, och skaren sen ger vika så fort han börjar pinkelinka. Kall snödoppad snorre kan inte vara kul.
När vi kom in blev det soffmys med tre filtar, tre hundar, en batterivarm laptop och en kopp varmt te.
Under dagen har jag även hunnit med storshopping på Ikano med Hanna och TV-spelskväll med middag hos Anna och Perra.
Imorgon ska jag njuta av jullovets sista sovmorgon (usch...) och sen bär det av till Linköping för fika.
Malin och Olle (Ninni)
Igår var min pluggkompis Malin här. Vi läste engelskan tillsammans och jäklar vilket roligt år det var. Trots fonetiktentor från helvetet och lite väl mycket Shakespeare. Det som verkligen blev ett minne för livet var de två veckor som vi tillbringade i Chester. Vilka minnen! Då var Malin tjock om magen. Inte för att hon hade ätit för mycket utan för att Olle låg där i. Nu är Olle en stor liten kille (när han inte är hund, spindel eller varför inte elefant) som borde börja ta betalt för sina klockrena one liners.
Vi kalasade på muffinsarna - som Olle bestämt hävdade var tårta - och pratade bort flera timmar.
Galna Malin!
Och supersöta Malin.
- Hallå där, ditt stora feta bergatroll, sa Olle till Per. Sen förvandlades han till snabbt till hund igen. Olle alltså.
Fikadejten avslutades med snöänglar. Finns det egentligen nåt bättre sätt?
Nyårsafton (Ninni)
Strax efter klockan sex dök de upp.
Mina kockar i hemmet. :-) Fast det var så klart Malin istället för Andreas.
De packade upp en väldans massa råvaror och annat som de hade förberett, medans jag och Per duschade och fixade oss lite i sista sekunden. Sen blev det fest!
Ragge gör precis vad som helst för en havskräfta (eller vilket skaldjur som helst).
Dansa så får du smaka, sa Malin. Men sen ångrade hon sig.
Mr Somelier himself. Maten blev ju underbart god, men vinet gick minsann inte av för hackor det heller.
Servitris-Malin
Till förrätt fick vi havskräfta (räkjävel?) på en sallad av exotiska frukter och med parmesanchips.
Och Champagne, förstås!
Ragge ville ha rödvin och Malin hade borstat tänderna...
Kvällens varmrätt: Rostbiff av hjort, potatisgratäng, kantareller, sugar snaps och godaste såsen med kakaobönor i.
Efterrätt: Chokladfondant med vaniljglass, hallon och inlagda körsbär smaksatta med turkisk peppar.
Middagen var som på den bästa femstjärniga krog!
Därefter gav vi oss av in till Linköping där Sanna och Micka hade fest.
Tolvslaget firades med pompa och ståt och sen blev det 2010.
Gott nytt år på er allihop!
Såhär lite i efterskott. :-)
Födelsedagen (Ninni)
Tyvärr är det en del, särskilt under dagen, som inte hamnade på några kort. Det är trist, men det var fullt upp där ett tag. Men ett precis lika stort tack till er som till alla andra.
Det kan också vara så att ni märker att bilderna efter hand ändrar karaktär, precis som festligheterna gjorde... ;-)
Första gästerna var Cissi, Kevin och Jennifer, men det är Ragge som är med på bild istället för Cissi.
De följdes strax av Milton. Kan man bli sötare?? Mamma Malin och pappa Kasper var så klart också med, men de lyckades hålla sig undan kameran.
Samtidigt som hela familjen Höglund anlände dundrade tjocka släkten in. Underbart! Men det blev lite körigt där ett tag.
Sen skulle jag öppna paket. Ni vet ju redan vad jag fick...
Men så himla glad jag blev!
Här var det släkt! Mamma Eva, Anita, Birgitta, Christina, Svärmor Mia, Svärfar Janne, Gerten, Jenny och Roger.
Pappsen
Mammsen
Efter hand åkte släkten hem och nya vänner anlände...
Helt plötslig hördes skönsång från hallen.. Det var Ann-Charlotte. Hon som hade sagt att hon var så ledsen att hon inte kunde komma, den luringen. Nu kom hon från Växjö och överraskade mig. Jag blev jätteförvånad och fick några rördtårar i ögonen.
Jag är så glad att de här underbara människorna är mina vänner! Helén, Camilla, Karin, Ann-Charlotte, jag, Åsa, Malin (fast hon syns inte..) Anna och Perra.
Så småningom anlände de här stiliga gentlemännen, Fredrik och Dennis...
... tillsammans med fina Lotta.
Snygg-Camilla igen.
Och Snygg-Dennis.
Perra, Anna och Ragge Ragnarsson.
Min Malin.
Helén och Camilla. Eller Hellan och Millan. ;-)
Ragge saknar hyfs och sms:ade vid middagsbordet.
Muffins..
Trött hund med partyslipsen på sniskan.
Ann-Charlotte fixade. Tror ni att jag var tacksam för det dagen därpå?
Sen var det ju det här med frisyrerna... Camilla är ju bästa frissan så efter ett tag åkte saxen fram. Först var det Anna som blev av med nån decimeter eller två. Sen blev det Perras tur.
Det blev kanonsnyggt! Perra aka fotomodellen. :-)
Festens stjärnor underhöll(?) övriga gäster. ;-)
Det får nog räcka så.
En underbar dag var det som sagt och tusen tack till alla som kom och förgyllde den och för alla fina presenter!
Ok då, en sista bild från morgonen därpå kan jag väl bjuda på. Bara för Ann-Charlotte är så söt i syrrans mördarkaninstofflor.
Premiär med nya kameran! (Ninni)
Här kommer två premiäribilder. Bara för att ni ska få se hur bra den är. :-) (Och tänk så himla bra det blir när jag fattar alla finesser!)
Och så en bild på Ragge förstås, som även i fortsättningen kommer att vara mitt favoritfotoobjekt - hur mobbad jag än blir. Han är ju så rolig! Titta som han dansar.
Oj oj.. (Ninni)
De senaste dagarna har det varit helt galet fullt upp.
Senaste veckan snarare.
Eller jag menar hela jullovet.
Men vilket toppenlov!
Vi har umgåtts, firat, skrattat, festat, ätit, druckit, gråtit och skrattat lite till.
Jag älskar julen och allt där omkring.
Det må vara stressigt, och man kanske konsumerar löjligt mycket, men det finns så mycket kärlek och så mycket glädje. Det är det enda som spelar någon roll. För mig i alla fall.
Nu ska jag sätta mig med alla bilder. Det är alltid skoj med nya tekniska grejer. I början fattar jag ingenting, men sen efter ett tag så ger det sig, liksom. Då känner jag mig alltid så nöjd. :-)
Välkomna in om en stund igen så ska jag bjuda på bilder från veckan som gått.
Ont om tid är det gott om (Ninni)
Nu kanske ni tycker att jag prioriterar illa, men det är inte mer med det.
Jag har fått en tillfällig inneboende - and I like it!
Nu har jag en vän att pyssla om.
Puss på er