Modellhunden, del 2 (Ninni)

Gullehunden avancerar!
Här slösurfar man in på expressen.se och vem har förärats en plats på förstasidan mån tro?
Jo, Ragge Ragnarsson så klart!
Mitt bland alla viktigheter!
Expressen kan sannerligen prioritera!



Inlägget har 1 kommentar:

Sööööt-Ragge.  
Kan man kalla Erik i Idol för snygg-Erik, tycker jag att vi kan kalla Ragge för Sööt-Ragge. Han är helt underbar, skulle gärna ha en likadan. Det blir snart en sötnos hemma hos oss också, jag längtar såååå.
Inskickat av Marie-L kvinna 63 år från Stockholm


Gulliga Marie-L 63 år från stockholm.
You made my day!

För vilken dag det har varit! Försov mig imorse (Vilket är en egen liten historia, men jag fick stress-åka till jobbet imorse med gårkvällens hårinpackning i håret... såg ut som ett smörpaket. Utan papper, alltså.), flera utvecklingssamtal och så föräldramöte på det. Lyckligtvis hann jag stressa hem och duscha ur hårinpackningen innan föräldramötet... Det är väldigt skönt att Anna och jag har varandra. Det är liksom så mycket lättare att möta föräldrarna när man är två.

Sent blev det i alla fall, så nu ska jag sova. Och imorgon ska jag inte vakna klockan halv fem, vara vrålpigg, läsa en halvtimme för att sen somna om och inte vakna av väckarklockan.

God natt på er!
(Ragge hälsar att han inte hälsar. Han har fullt upp med att besvara fan-mail.)

Modellhunden (Ninni)

Hunden med världens största ego.
Det är Ragge det.
Igår hängde han vid datorn hela eftermiddagen och döm om min förvåning när jag slösurfade in på expressen.se förut och möttes av detta.



För det första. Det här eviga fotandet. Jag blir så trött! Han bara tjatar hela tiden. "Fota mig när jag äter med så här fint bordsskick!" eller "Fota mig när jag ligger här och snarkar och är söt!" eller "Jag fes precis. Det måste du fota!".

För det andra. Detta konstanta behov av att ordvitsa! "Ragge löövs höst". Kom igen! Mycket lägre än så kan det väl knappast bli?

För det tredje. Vi har haft allvarliga samtal här hemma om internets faror. Att hålla på och lägga upp bilder på sig själv på det här sättet kan sluta illa. Någon kan använda dem i ondsinta och perversa syften.

Nej, det får allt bli datorförbud för Ragge Ragnarsson resten av veckan.

En ensam Kellandersyster / Kvinnan som talar med hundar (Ninni)

Det känner jag mig som nu.
Förstår inte vad Anna ska i New York att göra?
Det finns väl inget där som inte Mantorp har att erbjuda??
Här finns ju ALLT!

Anna och jag gör ju en väldans massa ihop och däremellan pratar vi med varandra i telefon minst fem gånger om dagen.
Hur ska det gå tills hon är hemma igen?
Jag känner mig nästan o-hel utan henne.

Det är klart, jag har ju Ragge.
Vi har många fina samtal, kan jag tala om.

Ni som har djur.
Har ni särskilda röster för dem?
Eller är det sånt som ni gör där hemma i er ensamhet och aldrig skulle erkänna för någon?
;-)
Jag kommer härmed ut ur garderoben som hundpratare.
Det är faktiskt viktigt att man för djurens talan här i världen.
De kan ju inte göra det själva.

Så här pratar familjen Kellanders djur:



Ragge: Han har väldigt djup och mörk röst. Han svär så mycket att han låter obildad och han har svåra problem med sanningshalten i det han säger. Han drar ifrån och lägger till och ljuger i största allmänhet. Han pratar oftast om mat och hundtjejer. Eller snarare frånvaron av mat och hundtjejer.



Grappo: Han stammar, kraken. Ibland får han inte alls fram det han vill säga. Han har en ängslig och ganska ljus röst som emellanåt skär sig. Särskilt när han blir uppspelt.



Joppe: Lillplutten har inte kommit in i målbrottet än. Dessutom har han svårt att säga R. Det blir oftast L istället. När han pratar handlar det oftast om att hitta på ursäkter till varför saker har gått sönder. Eller blivit uppätna.



Esso: Han lever förvisso inte längre, men det händer att han pratar till oss från hundhimlen ibland. Han har en mycket manlig röst och är väldigt macho i sina uttryck. Endast Anna kan föra Essos talan.

Ja, det var väl det om det.
Om någon nu känner sig nödgad att kontakta psykolog för min räkning så ber jag er låta bli.
Det är ingen fara att vara lite kocko så länge man själv är medveten om det.
Har jag hört.

Trevlig kväll!

Ragge Ragnarsson och jag (Ninni)

Lördagar är internationella sovmorgonsdagen.
Härligt!
Synd bara att det inte gällde den här lördagen...

Den där lilla rackaren som jag delar säng med tyckte att halv åtta var en precis lagom tid att vakna på och då måste han nödvändigt ut och behova av sig.
Nej, jag talar inte om Per, utan om Ragge Ragnar Ragnarsson den onde.
Det var ju bara att gilla läget och ge sig ut på en promenix i det absolut fantastiska vädret.



Igår hade vi jobbfest och det blev ytterst lyckat.
Eventuellt bjuds det på lite bilder därifrån så småningom.
Beror på om jag hinner för idag är det fullt upp.
Igen.
Fast p.g.a. den ofrivilligt inställda sovmorgonen ligger jag ju några timmar före i tidsschemat.

Dagens viktigaste är i alla fall en fika och en kräftskiva.

Hurra för lördagar!


The Dog Show (Ninni)

Käre värld, så trött jag är!
En kort sammanfattning av dagen orkar jag ändå bjuda på.

Först ut imorse var Joppe.



Han var faktiskt jätteduktig. Jag är mycket nöjd över hans insats. Han sprang väldigt fint, även om han tittade på mig hela tiden. (Who can blame him?) Med tanke på hur lite vi har tränat så är jag faktiskt nöjd med hur han stod också. Inget ålande, hoppande eller snoppande, och då får man vara glad!

Och, hör och häpna, han blev bästa hane. Av border terrierna alltså. En bedrift så det står härliga till!



Mamma var väldigt stolt över sin lilla plutt.

Sen var det Ragges tur. Målet för dagen var att bli bästa mopshane.


"Hey, look at me! I'm a hottie!" Säger Ragge alltså, inte jag.


Se vilken schvung i traven!



Bäst i rasen, blev det minsann! Man tackar!
Mycket stolt matte.



Sen blev det dags för gruppfinal. Där snubblade vi på mållinjen och blev tvåa. Utslagna av en liten hårboll till Bischon Frisé. Fy faan. Ragge började spotta och svära åt domaren, frågade om han hade ögon i arslet, och sånt. Han tar inte förluster särskilt bra.


För att han inte skulle skämma ut mig ännu mer med sitt oförskämda beteende fick han skaka galler en stund.


Mamma Eva, Joppe, Ragge och Grappo.

Det var en rolig dag, men fy fasiken vad kallt det var på eftermiddagen.
Man blir trött av att frysa och trött är just vad jag är nu.
Pensionärskväll med "Här är ditt liv" och tidigt i säng står på schemat.

Trevlig kväll!

Lite hundblogg (Ninni)

Imorgon är det utställning och tyvärr verkar det som om Ragge och jag har förlorat på förhand.
Två, ganska äckliga, anledningar till detta:

1. Ragge har fått en finne i röven. Eller inte i, snarare utanför. I rump-regionen så att säga. Inte fräscht. Ragge själv verkar dock inte störas av detta då han gladeligen visar upp den för alla och envar.
2. Han gjorde inbrott i min jacka, lyckades på något sätt få upp godispåsen och har nu tryckt i sig ohälsosamt mycket hundgodis. Ni som känner Ragge vet vad överkonsumtion av snask brukar innebära för hans del. Fisfest!

Jag får väl sätta mitt hopp till Joppe. Fast hans bästa gångart är dessvärre att åla sig fram, och vad jag vet så ser inte hunddomare positivt på sånt.

Vi får hoppas att det blir en fin dag ute på klubbarp i alla fall.



Ikväll blir det fredagsmys, som barnen säger. (Fredagsfis, om Ragge får bestämma...)
Lite Idol, kanske.
Och ytteligare två avsnitt av True Blood.
Sen ska ju Fuglesang landa också. Antagligen.
Tur för mig att det inte blev nåt med det igår natt. Då orkade jag inte ens hålla mig vaken tills de skulle gå ur omloppsbanan. Fast det gjorde de ju så klart aldrig.
Men i kväll ska jag nog hålla mig vaken!

Återkommer med rapport efter utställningen imorgon.
Ha en fin fredagskväll och lördag hörrni!

I Vålis (Ninni)

Förra veckan var det sommar.
Kommer ni ihåg?
Underbara dagar av sol och bad...
Nu är det mest regn och skit.
Eller inte skit kanske. Men hemsk kyla. Usch.
I alla fall.
En heldag tillbringades hos världens bästa Berit och Staffan, och tre av deras barnbarn, i Vålberga.
Egentligen var det inte så mycket jag som var bjuden. Mest Ragge. Åtminstone enligt barnen.
Men eftersom barnen hade en miljard frågor och Ragge av nån anledning ännu inte har lärt sig att tala så var de ändå ganska nöjda att jag var med, tror jag.

Även om jag vet att Eriksönerna läser bloggen så kom jag på att jag aldrig frågade om jag fick publicera bilder på barnen, och då törs jag ju inte chansa.
Istället får ni nöja er med bilder på när vi lekte simskola med Ragge. (Till allas glädje. Utom möjligen Ragges...)




Foto: Jonna Eriksson



Efter badet blev det pusskalas! Och det var garanterat till ALLAS glädje.



Än finns det tid för flera sköna sommardagar.
Kom igen nu, vädret!


Vänskap är fina grejer (Ninni)

Även när man är hund.

Här hänger Ragge med sin nyfunna vän Bobo.


Hundnostalgi (Ninni)

Men hallå!
Det är ju faktiskt lite vårigt ute!
De fem sekunder som solen lyckades titta fram värmde det riktigt skönt i ansiktet.
Så härligt.
Jag såg alla möjliga vårtecken på vår skogspromenad. Vitsippor, knoppar på väg att slå ut, nytt grönt gräs, tussilago. (Fast tussilagona bajsade Ragge på... Han har inte vett att uppskatta vårtecken!)

Det är skönt att ha en hund utan jaktinstinkt och inte så mycket luktsinne. En hare hoppade förbi och Ragge stack direkt efter. Jag kallade på honom, men tro faan att han lyssnade. Han ville ju fortsätta jaga sin leksak eller boll eller vad han nu trodde att haren var. Så försvann haren och kvar stod Ragge. Han funderade nog en stund på vad han höll på med. Eftersom haren inte syntes längre så kom han nog inte ihåg vad det var han hade jagat från början. Så då masade han sig så sakteliga tillbaka till mig igen.

Annat var det på Essos tid. Han hade jagat den där stackars haren till Kebnekaise. Det gjorde han för övrigt en gång. Inte ända till Kebnekaise men ändå. Han var väl nåt år då och lyckdes dra av kopplet när han fick syn på en hare. Vi involverade halva mantorp i vårt sökande. Sen gick vi där och grät och ropade och skrek hans namn med halvhysterisk  och gråtdarrig röst. När vi hade letat länge och väl gick pappa eller mamma hem och där stod han på trappan. Glad som en border terrier som precis har varit ute på jakt.

Nu ska orka städa lite. Ligger minst sagt efter här hemma.


Esso - Harjägaren. (Här iförd traditionsenlig julklädsel)

Min bloggkompis (Ninni)


Lillkorven (Ninni)

Hittade den här bilden.
Tänk så snabbt han har vuxit, min lilla gris.





God morgon på er!

Ragge "Kungen" Ragnarsson (Ninni)

Jag har världens gosigaste hund.
Ikväll har vi först haft soffmys..
Sen blev det soffbus. Som vanligt alltså. Ragge försökte äta upp min näsa.
Sen blev det soff-fis.* Då var det slut på myset och vi tvingades ut på en promenad istället.












* Det var alltså Ragge som fes. Inte jag.

Grattis Joppe (Ninni)

Idag har jag varit och firat Joppes första födelsedag.
Nån present fick han inte - Ragge hade "glömt" att köpa - så han fick nöja sig med en vante.



En mycket stilig ettåring.



Det var helt sjukt kallt, -14 grader, så promenaden blev kortare är planerat.
Joppe tjöt och gnällde hela vägen hem över kylan. Ibland hoppade han även på tre ben för att vi skulle förstå att det var för kallt om tassarna och tycka lite synd om honom. Kanske eventuellt att nån ville bära honom hem... Men icke.
Ragge har inte riktigt samma problem med kyla. Han är ju, för att säga det snällt, lite rundare. Det finns lite mer underhudsfett där liksom. Eller ja, han är ganska tjock helt enkelt.



Vi tog en sväng i nya området.
Plopp, plopp, plopp säger det om husbyggandet där. Det ploppar upp nya hus hela tiden.
Det blir nog ett jättetrevligt område att bo i.



Mamma var giftig med kameran.
Det kan ha berott på att fingret hade frysit fast på avtryckaren...





När vi kom hem fick hundarna busa en stund men sen däckade de...


GammelGrappo. Han har så mycket starr att man kan se det på fotot till och med. Dessutom har han drabbats av ytterst selektiv hörsel. Han hör inte när man ropar på honom - men han hör när man skalar räkor eller öppnar kylen.



Ragge är verkligen en pösmunk.
Joppe är spänstig och smidig.
Och alltid glad.

Så. Det var allt på hundfronten för nu.

Stirrig hundtomte - eller ska det vara tomtehund? (Ninni)

Ragge var inne hos världens bästa grannar och tomtade sig förut.
Frågan är vem som var mest rädd?
Ragge eller Hasse?



Tomtekostymen har på nåt konstigt sätt krymt under året...

Jakthunden? (Ninni)

Jag tycker att Ragge tar hela den här råtthistorien med provocerande stort lugn.


Så var det vinter (Ninni)

Eftermiddagspromenaden:



Kvällspromenaden:


Hunddagis (Ninni)

Idag är Grappo och Joppe här.
Joppe får nämligen inte vara ensam hemma.
Han förstör och saboterar, den lilla huliganen.
Han biter sönder golv.
Inte så att han hittar nåt hörn nånstans och nafsar lite.
Nejdå. Han borrar ner tänderna mitt på golvet och gör snygga hål i diverse olika storlekar och former.
Så numera är det fullt av hål i hallen på Slåttervägen.
Nu gör det kanske inte så mycket för det är dags att de byter det där golvet, men ändå.
Han blir inte populär av de här bravaderna.

Just nu är det lekkvart och de yngre hundarna härjar för fullt på nedervåningen, medan jag sitter här med gammel-Grappo invirad i en filt i mitt knä.
Han är ju lite sjuklig och får frossa när det blir för mycket ståhej omkring honom.



Enda kruxet är att de ska ha mat på olika tider.
Det blir mycket gråt, tandagnisslan och avundsjuka då.


Somliga har vett att njuta när det är semester... (Ninni)


Ragge igen (Ninni)

Eftersom Ragge är lite av ett geni, har han räknat ut att det är väldigt många av er bloggläsare som inte har röstat på honom.
Han är lite förolämpad, men tyckte ändå att ni var värda en andra chans. 

Gå in
här och rösta genom att klicka på den tionde stjärnan.

Tycker ni inte att han är värd tio stjärnor kan ni skita i att rösta.
Han försöker nämligen jobba sig upp i mopstoppen och vill vara först i listan över highest rated pugs.

Han hälsar också och tackar allra varmast för alla snälla kommentarer.

Här, var det alltså.

Ett Ragge-inlägg (Ninni)

Ragge har EN kompis, Bosse, och de har börjat brevväxla.
Nu gläds vi alla för Ragges skull.
Det är kul för honom att ha en brevvän, även om det är hans bror som ju är skyldig att älska honom.



Tjena Ragge !


Kul att få höra ifrån dig! Napp hos några snygga brudar på sistone?
Igår var jag hos min flickvän, vi busade i flera timmar så idag haltar jag på ena benet (inte på det 5:e) och tar time-out från världen.

Tack för tipset om den nya mopssidan. Du håller dig verkligen uptodate! Morsan fick i uppgift att direkt sätta in en bild på mig också, du har rätt: nu ska jenkarna äntligen få se hur en riktig mopshane ska se ut! Väntetiden på bilderna är 2 månader, vi väntar med spänning att få se både mina och dina publicerade.... (Det blir kontrakt i Hollywood, skulle jag gissa på.....)


Morsan sorterar just bilderna från Mopskalaset, de ska publiceras i nästa års dagbok på min hemsida. Jag har skrivit en del om din popularitet och framfart hos brudarna, he, he....


Har pratat med Ylva också, men hon var på vresigt humör, det har tydligen inte gått så bra på utställningarna. Läste på din blogg att även du blir orättvist behandlat, det ska du skita i. Vem som helst med ögon kan ju se att du är en 1:a klassens mops, en uppseendeväckande snyggig och självklar artvtagare till Clark Gable, det tycker jag, päronen och säkert en massa folk med oss. Hur går det med bruden Vendela? Eller har du annat fuffens för dig? Jag förstår att du kör hårt med gubbarna på jobbet så det kanske inte blir inte så mycket tid över för raggning? Ylva skulle i alla fall sätta igång och tillverkara nya negermopsar, hoppas att det går bra, för Ylva alltså...

Annars går årstiden över sakta men säkert till höst och snart kan man busa bland löven. Ska ut på långpromenad med Philippa endera dagen och sen ska jag vänstra med Ingeborg - en liten mopstik som bor alldeles i närheten. Ärligt talat var jag mest förtjust i den svarta mopshanen på Mopskalaset, synd att jag inte tog hans telefonnummer....

I väntan på bättre tider ägnar jag mig mest åt morsans garnskåp och att pippa Fido & Helge - mina trogna sexslavar.

Hälsa dina päron och ha det så bra tills vi hörs/ses igen.

Kram från din brorsa Busiga Bussiga Bosse.


Nu är enda problemet att jag inte lyckas få Ragge att skriva tillbaka.
Han fattar inte hur man gör.
Eller så har han problem med finmotoriken.

Tidigare inlägg