Kellandersisters

Tänk att det finns så många hundar som det fanns i Borås idag.
Alla tänkbara raser, storlekar och färger.
Och alla med en matte eller husse som tycker att just hon/han har den finaste hunden på hela utställningen.
Konstigt det där...

Nu är jag ganska nöjd med dagen.
Vi kom trea i vår grupp och det var inte så illa pinkat av Ragge.
Det jag är lite missnöjd över är att vi inte fick nåt ck, alltså certifikatskvalité, och därför inte gick till den stora finalen.
Både ettan och tvåan fick ck, men alltså inte vi tyvärr.
Men Ragge har aldrig ställts ut i så här tufft motstånd tidigare och därför är jag nu nöjd, även om jag inte var det först.


Den amerikanska domaren var inte av den trevligare typen.. (Och det tycker jag inte för att vi inte fick nåt ck! Hon hade kanske vaknat på fel sida helt enkelt. Så är det ju ibland och jag hoppas att hon till sist hade en trevlig dag.)
Dessvärre verkade hon vara immun mot Ragges charm! Går det??



Ragge skötte sig utmärkt, förutom på bordet där han blev lite för glad när domaren började pipa med en leksak framför näsan på honom.
- Well.. it's not very easy to see what he looks like when he's moving around like that, sa hon och fick ännu lite snipigare mun och pep lite till med leksaken. Varpå Ragge ålade sig ytterligare.

Sen fick vi springa lite.



Det gick ganska bra.

Därefter fick vi komma upp på bordet igen och den gången peps det inget och då gick det lite bättre.

Ragge fick en etta (det är bra!) och var kvar i tävlingen.
Sen blev det gruppfinal och där kom vi alltså trea men blev utan ck.


Efter lite omflyttningar i placeringsledet blev domaren till sist nöjd. Så här blev resultatet. Ettan står bakom de röda gummistövlarna.

Jag hade kollat smhi på morgonen och det skulle INTE regna.
Det gjorde det. Och inte lite heller. Det fullkommligt öste ner. Länge!
Och så var det kallt.
Jag var blöt och frös och då blir jag lite tjurig.
Därför stannade vi på A6 på hemvägen.
Per köpte ett par byxor och en topp till mig.
Då blev jag glad igen.
Tänk vad okomplicerade vi tjejer är.
I alla fall jag.

Nu funkar TVn igen!
Heja Spanien!

Vi har ju alldeles glömt bort att blogga om en väldigt viktig sak i våra liv.

På midsommaraftonen ordnar Sya skidklubb varje år en skidtävling. Alla som vill får köra, men de har även en kändisklass till vilken de bjuder in vissa utvalda. Som borgmästare i Mjölby var pappa Jim en av dessa utvalda, och snäll som han är, så tackade han JA.

Så på midsommaraftonen stod han där i lånade skidor. Och det gick bra. Pappas taktik var att gå ut lugnt och sen köra saktare och saktare. Och det lyckades han med.

Ur Corren:


(Att rösten var pappas egen kanske inte är något vi ska nämna...)

Ur Östgötatidningen:




Vad synd att inte Ninni och jag var hemma och kunde heja på. Nu fick mamma sköta den uppgiften själv. Men vi är väldigt stolta över pappa, och det viktigast är ju inte att vinna utan att delta.

Nu har Linda flyttat hem till Stockholm. Det är tråkigt för mig men förmodligen roligt för henne. I förra veckan hade vi en avskedsmiddag på Magnolia. Sen tog vi en avskedsfika på Steves. Jag var ledsen och hade tårar i ögonen. Linda mös mest.

Hanna försöker lära sib manlige bakant att spela guitarhero. numera har de chans om en vecka.

Ninni somnade men är numera back on track.
per har skrivit obscena ord påä sitt knä. 
jag är inte ful. l 

Arvd dricker alltid mest hur man än gör.

  

Imorse vaknade jag med jordgubbscravings.
Men så här på landet är det lätt fixat.

Morgonpromenaden gick till Gudhems-bonden.








Charmigt, va?



Det ser allt lite Bullerby-aktigt ut här på landet.
Karlsbo är huset i mitten.

Nu till köket där två kg köttfärs väntar på att bli köttbullar.

Det här inlägget kommer nog innehålla mycket Ragge.
Jag råder därför hund-ointresserade att läsa något av de andra inläggen istället.

Igår åkte vi ner till stugan i Gryt.
Vimsiga som vi är fick vi vända två gånger innan vi kom iväg på riktigt.
Sen hade vi ändå glömt Ragges koppel och halsband så då fick vi stanna på CG och köpa nytt för vi orkade inte vända en tredje gång.

Igår blev det en lugn kväll med lite grillning.
Ragge var på hugget. Riktigt skitjobbig var han och satt och muttrade hela kvällen.
Så här:


Kanske var han sur för att jag tvingade honom att prova sin flytväst. Han hade lagt ut lite om midjan..
Så här nöjd var han då:


En liten kvällspromenad ner till sjön fick det bli också.
Det blir inga långpromenader med en mops i den här värmen, kan jag lova.
Övervägde att bära honom hem för att han gick så sakta.



Imorse kom Mia och Janne ner eftersom det var den stora båtiläggardagen.





Att sjösätta båten är ett sånt där kritiskt moment som så ofta orsakar ordväxlingar av det lite hårdare slaget. I år gick det över förväntan. Inga blev osams - och till sist var Jossan på plats.

Sen blev det en premiärtur ut till en liten ö.
Ragge hade bestämda, och ibland högljudda, åsikter om hur det ska gå till på sjön, och utsåg därför sig själv till ö-vakt.
Vi andra njöt av den vackra naturen och den strålande solen.



Underbara svenska sommar!
Mycket bättre än så här blir det väl knappast?

Sen bestämde Per att Ragge var badsugen!







Ragge är bra på mycket, men det är nog ingen idé att han ställer upp i nån simtävling. Han försöker simma, men det blir mest "koka kaffe", därför fick han behålla flytvästen på och då gick det lite bättre.


Sen blev lill-grisen trött av allt badande och spanande och somnade i mitt knä.

På vägen hem blev det som vanligt när vi närmade oss Söderköping...

Ibland kommer man verkligen på hur mycket man saknar någon.
Jag saknar Linda.
Hon är min äldsta vän. Inte på så sätt att hon är gammal, hon är den person som jag har känt längst.
Faktiskt hela mitt liv.
Fram till vi var runt 16 år bodde vi bredvid varandra.
Vi hade till och med en egen genväg genom häcken så att vi snabbt skulle kunna förflytta oss mellan husen.

Nu bor Linda i New York.
Men det är ju nästan nästgårds med tanke på att hon tidigare har bott i San Diego. NY är ju bara halvvägs.
Ikväll har vi pratat i telefon jättelänge. Det gjorde vi förvisso även inatt, men då hann vi inte prata klart så vi fick fortsätta ikväll.
Det var SÅ kul att pratas vid ordentligt. Det är ändå lite annat att prata på telefon än att maila.
Men när vi la på kände jag verkligen hur mycket jag saknar henne. 
Linda är helt enkelt en fantastisk vän.


Gavin och Linda på deras bröllopsfest.

När jag ser de här bilderna är det nästan - nästan - så att jag överväger att heja på Portugal i fotbolls-EM.

Den här veckan är så lugn att det nästan inte är klokt. (Bortsett från när jag är på jobbet då. Då är det allt annat än lugnt..) Jobb imorgon men sen är jag ledig resten av veckan - dessutom med ovanligt lite inplanerat. Om nån vill hitta på nåt så vet ni var jag finns. Hoppas att det fina vädret håller i sig.

Idag har jag varit i Tornby en sväng. Målet var att hitta en kylväst åt Ragge som han kan ha på jobbet när det är så här varmt. Mopsar grejar inte det här med värme särskilt bra. Några västar fanns inte, däremot en kylduk i konstigt gummimaterial som jag tänkte sy en liten cape av. Kanske att jag syr på ett R också så att det blir som en cool Zorro-cape. Ragge är ju mån om sin image.

När jag ändå var på Hööks passade jag på att ta ett varv på skopunkten. Skor kan man ju aldrig få för många av. Jag köpte ett par kilklackisar i kork, ett par snygga slip-in-tofflor och ett par mindre snygga men desto skönare tofflor till jobbet. De sistnämnda var jag tvungen att köpa i stlk 34. Riktigt så små skor brukar jag inte behöva. De ser yttepyttiga ut.

Kvällen har tillbringats i trädgården. Först med en bunt rättning, sen med en halvgod bok.

Nu är det snart sovdags och jag är sjukt tesugen. Det blir ju knappt nåt te under dagarna nu när det är varmt och skönt. Undrar om jag kan sova inatt om jag dricker en kopp nu?

Nu har Anna åkt hem och lugnet har slutligen lagt sig över Karlsbo.
Det har varit en intensiv helg, men det gör inte ettt dugg.
Man blir ju så galet full av energi när det är så här fint väder.
Love it!

Helgen började väldigt bra.
Några av kollegorna och jag var i Linköping.
Vi startade på Magnolias uteservering.


Gunilla och slöjd-Ullis


Anna och jag. Det är Anna som jag kommer att arbeta tillsammans med de kommande tre åren. Yippee!


Lotta och Linda


Hoppsan, där dök linslusen upp igen. Här tillsammans med den lite mer solbrända Åsa. Hmmm...

Vi åt, drack och hade det kalas i högsommarvärmen.
Sen rådde delade meningar om var vi skulle fortsätta kvällen.
Majoritetsbeslut fick avgöra och det blev RixFM-festival.


Så här glada var vi strax innan midnatt, Ullis, Pia och jag.
Detta efter att ha promenerat/cyklat i mina 10 cm-klackar ner till Stångebrofältet för att höra Takida spela Curly Sue. Vimlat runt där ett tag. Köpt en avslagen öl som var äcklig (kan det ha varit lättöl?). Träffat på elever och föräldrar, vilket kändes lite konstigt med tre glas vin i kroppen. Blivit osams med en grälsjuk tant. Fått skoskav. Slarvat bort hälften av kollegorna. Insett att Takida inte är tillräckligt bra för att tvingas trängas med en miljard människor på en parkering. Promenerat/cyklat tillbaka in till stan, fortfarande i skyhöga klackar men nu med skoskavsplåster, för att slutligen hamna på Storan där bilden är tagen.

En riktigt rolig kväll med riktigt roliga kollegor.