Kellandersisters

Jag förstår att ni är nyfikna på vår stora seger i söndags.
Tävlingen är en annorlunda gymnastiktävlig för lag i Östergötland - Bästa show 2010 - och kreativitet bedöms lika mycket som utförande.
Titta och njut!


Tack till Wilma som lade upp filmen, och tack till Wilmas mamma som filmade. :) 

---

Ikväll har vi varit med och förgyllt Klämmans årliga våreld. Nästan hela familjen Kellander var involverad den här gången. Mer om det imorgon. Nu blir det sängen!

Nu ska det bli blogga av igen. Vi har äntligen fått internet igen efter sjukt mycket strul. Härligt va?

Nu jädrar är det vår!



Idag ska vi till linköping på gymnastikuppvisningstävling. Så skoj det ska bli! Heja WGF!

Knasboll, charmtroll, klädexpert, språkpolis, skofettischist, snabbtänkare, toalettfobiker, gymnastikälskare, underhållare, studshoppare, modell, glutenallergiker, extremdjurvän, snygging, diabetiker, shopaholic, städ- och diskhatare, flickvän, organisatör, barnasinnesbevarare, åsiktsmaskin, hobbykomiker och alldeles, alldeles underbar.

Grattis älskade syster på 24-årsdagen!



(Till er som undrar, snart blir det fart på bloggen igen!)

Häromdagen var vi på lyxmiddag hos familjen Karlsson-Ulfsbo. Vi brukar alltid ha galet kul ihop och kvällen levde upp till föväntningarna. Familjen Ståhlgren var också där och det var så kul att se dem. Mille-mannen sov gott genom hela middagen så honom såg vi inte så mycket av, men det blev gott om tid för vuxenprat.


Vickan bjöd Ragge på en köttbit och är numera hans bästa bästis.


Kasper & Malin


Martin & Vickan


Milton & Mamma Malin. Milton har de mest fantastiska ögon jag någonsin har sett.


Martin & Ragge

Tack för en kalastrevlig tillställning!

I måndags var vi på Jamie Olivers italienska restaurang i Brighton. Det var lite som att komma till himlen för mig. Han gör italiensk mat precis så som jag tycker italiensk mat ska lagas: Inte för krångligt och med fokus på råvarorna.

Först tog vi ett varv i Brighton och hamnade på en pub.





Tyvärr satt jag för illa till för att kunna ta vettiga bilder av inredningen. Jag ville inte heller genera mitt sällskap med att fota för mycket... Ni får tro mig när jag säger att miljön var suverän!




Tänkte att min kära syster borde älska den här fondväggen...

Till förrätt delade vi på plickplock. Så gott kött och fina ostar. Dessutom åt vi polenta- och parmesanchips som var helt gudomliga.



Varmrätterna var lika bra de. Jag åt mushroom ravioli och det kan vara den godaste pasta som jag har ätit i hela mitt liv. Även om den såg ut lite som kräks.



Så här gott var det.

Det här går lätt in på min topp-tre-lista över bästa restaurangbesök någonsin. Har ni vägarna förbi Brighton MÅSTE ni göra ett besök.

Det var länge sedan jag festade loss så mycket som jag gjorde under påskhelgen. På påskdagen lagade Louise och Kevin en jättegod middag till oss allihop. Eftersom poolhuset återigen var brownie- och kräksfritt dukade vi där.





Under middagen kom grinchen på besök.
Cindy Lou Who från Who-ville försökte tala Grinchen tillrätta.



En arg hund och en inställsam hund.

Sen blev det dans och lekar.







Det här var också en bra kväll, fast en något stillsammare sådan. 
Vi satt uppe och pratade till långt efter midnatt.

I love frukostar! Nu är jag inte överförtjust i engelska sådana, men efter en hel natts festande så är det inte så dumt.



Bortsett från de där avskyvärda engelska korvarna då, som jag inte ens skulle äta om jag fick en miljon.


Det här är Maya. När hon var ungefär ett år var hon mitt extra-aupair-barn. Det är lite läskigt att hon nu är så stor..


Hundarna såg ut som vi kände oss. Dödströtta.


Och vissa lätt illamående...


Sen blev det paketöppning!


Far- och morfar


Per, Kat, Maddie och Lee.


Frankie fick örhängen av Per, mig, Malin och Jens.

Sen skulle vi smaka tårtan som ingen hade vågat skära dagen innan. Maddie hade tillverkat den här alldeles själv. Blommor och allt. Ganska fantastisk, måste jag säga.







Hela eftermiddagen tillbringades i bubbelpoolen med Kevins dotter Jess och hennes tjej Lauren. Det är så knasigt för under alla dessa år har Jess och jag aldrig träffats, men vi har pratat på telefon många många gånger. Det var toppen att äntligen ses!



På kvällen fortsatte festligheterna... Mer om det imorgon.

Under lördagen rådde febril aktivitet i the Old Vicarage. Alla hjälpte till med ditten och datten för att få allt klart till kvällen.


Poolhuset redo att bli invaderat.


Per hälpte till med det tekniska.


Farfar Brian rockade loss med högtryckstvätten.


Maddie tar en sittpaus


Jag ansvarade för bordsdekorationerna... Hmm..


Tillfälliga killtoaletten


Farmor Joyce fixade med lite av varje inomhus.

Till sist var det dags för festen.


Partytältet var som ett cirkustält.


Gästerna anlände. Ca 100 stycken totalt.


Kevin med två av sina vackra döttrar Maddie och Frankie.


Jag och mormor Frances.


Kusinerna Millie, Georgia, Maya och Amalie.


Party, party..


Rätt vad det var dök en mexikansk orkester upp från ingenstans. Kevin höll tal "på svenskt vis" och alla sjöng för den något generade Frankie.


Barnens mormor och morfar - Frances och John a.k.a. Bunny och Crusty.


Kevin diggar.


Kevins dotter Jess, Joyce och Brian.


Woop, woop!


En vän från förr. Emma och hennes man Paul.


Det här var skoj. Några tjejer trodde att Per var mingelfotograf från någon fancy tidning och frågade om han kunde fota dem. Självklart spelade han med!








Kvällens mat - lyxhamburgare och lyxvarmkorv - kom i små söta paket från den här vagnen. Kul idé!



Ungefär här spårade festen ur en aning. Det kan lätt bli så när det är öppen bar och majoriteten av gästerna är under 21. Vi "vuxna" fick på alla möjliga sätt styra upp det hela. Resten av natten spenderades med att städa, städa och städa. Främst kvällens efterrätt - Brownies - som hade kladdats överallt. Men hellre brownies än kräks, som det nya ordsprålet lyder. För kräks förekom också en del... Trots det så var det en vansinnigt rolig kväll. För mig var det särskilt roligt att träffa människor som jag såg väldigt ofta då jag bodde i London och som jag nu inte hade sett sedan Louise's stora 50-årfest för 8 år sedan. Ja, herregud så skoj det var!

Ellisarnas hus ligger i East Sussex nära en stad som heter Lewes. Havet och Brighton ligger någon halvtimme bort och omgivningen är så vacker. Kullarna ni kan skymta på en del bilder kallas The South Downs och är en nationalpark. Precis som här hemma har de haft en ovanligt kall vinter och explosionen av grönska har ännu inte kommit igång. Trots bladlösa träd och buskar med pyttesmå knoppar är det ändå fantastiskt vackert just nu.











Från sovrumsfönstret.

Varför finns det inte salt- och vinägerchips i sverige?

(Det är synd att lhc är fullkomligt odugliga i kvällens match. Trist att det skulle sluta på det här sättet när de har varit så BRA tidigare...)

Så himla smarrigt det är med risotto! Det borde jag göra oftare.



Har precis börjar lägga in bilder från helgen. Det är väldans många och tar väldans lång tid. Men vilken bildfest vi ska ha här på bloggen sen!

På tal om bilder, såg ni att Anna och jag var med i Corren i lördags? Jag tycker det var ett bra reportage som Jörgen hade gjort och vi kände igen oss i det mesta. Kommentarer???

Nu ska jag fortsätta greja med alla bilder. Ragge ligger vid mina fötter och snarkar som om det gällde livet. Tycker mig ana att han har lagt på sig lite under påsken. Men vem har å andra sidan inte gjort det? Om en stund är det dags för gymnastik. Få se om det hinns med ett bildinlägg innan dess eller inte.

Och ikväll är det för bövelen hockey iegn! Nu måste LHC vinna!!!

Jag kan inte titta på hockeyn. Det är för spännande. Perra, Ninni och Per tittar däremot. Vi har ätit risotto. Det är lite av min favoriträtt.

Åhhh, vad spännande det är!

PS! Idag har jag och Frida tagit läckra kort på jobbet. Det har varit riktigt roligt!!! Allt annat i livet är också underbart som vanligt. Fast jag är dålig på att blogga...