Hemtjänst (Ninni)
Idag har jag haft en sån där ärendedag.
Banken, affären, jobbet, skriva och posta lite brev.
Helt enkelt sånt som är skönt att få gjort.
När jag var klar med mitt eget fix åkte jag hem till Anna och fortsatte där.
Först disken och sen Annas skitiga hår.
Jag skulle också raka Anna under ena armen, den hon inte kan raka själv.
Det var pilligt, det är ganska svårt att raka nån annans armhåla.
När vi efter en stund ansåg resultatet gott nog, insåg vi att jag hade rakat den armhålan som hon egentligen kunde raka själv.
Så då fick vi börja om med den andra.
Nu ska jag dra fram det gula monstret (dammsugaren, alltså) och snygga upp lite här hemma.
Ikväll är det grill på Slåttervägen.
Vi har lovat att vara Joppevakt när föräldrarna ska ut på galej.
Trevlig Valborg!
Banken, affären, jobbet, skriva och posta lite brev.
Helt enkelt sånt som är skönt att få gjort.
När jag var klar med mitt eget fix åkte jag hem till Anna och fortsatte där.
Först disken och sen Annas skitiga hår.
Jag skulle också raka Anna under ena armen, den hon inte kan raka själv.
Det var pilligt, det är ganska svårt att raka nån annans armhåla.
När vi efter en stund ansåg resultatet gott nog, insåg vi att jag hade rakat den armhålan som hon egentligen kunde raka själv.
Så då fick vi börja om med den andra.
Nu ska jag dra fram det gula monstret (dammsugaren, alltså) och snygga upp lite här hemma.
Ikväll är det grill på Slåttervägen.
Vi har lovat att vara Joppevakt när föräldrarna ska ut på galej.
Trevlig Valborg!
Kvällen i många bilder och några ord. (Ninni)
Många, många, många hade samlats vid Vifolka för marsch mot Klämmestorpsskolan tillsammans med musikkåren.
Vi marscherade fram i det vackra vädret. (Alla utom Ragge som ständigt gick i otakt.)
Halvvägs mötte epa-killarna upp. När de väl fick möjlighet att visa upp sig blev de lite blyga, tror jag bestämt. Inte heller rektor Lenas uppmaning att de skulle stegra (?) med bilarna gick hem.
Väl på plats hade bråk-Ragge och bus-Joppe svårt att hålla sig i skinnet. Eller pälsen.
Men sen lugnade de ner sig och var så duktiga så.
Om Ragge hade fått välja hade vi mest hängt vid korvgrillningen. Lycklig hittade han ett begagnat korvbröd under ett bord som han svalde helt. Korvbrödet alltså, inte bordet. Ragge är fötjust i kombinationen barn-mat. Det är som en stund i himmelen för honom.
Många kända ansikten såg vi, Anna och jag. Till exempel den här eminente journalisten. Jörgen Auer verkade vara där som civilperson (tror vi, eftersom 1- han jobbar på sportredaktionen 2- vi såg en annan Correnjournalist. Vi hoppas att det blir nåt bra i morgondagens tidning). Jörgen passade på att ta en fika i det fria. Eller om han skulle köpa sig en lott?
Vårelden tändes efter vårtal av elevrådsordförande Evelina. Därefter sjöng kören fint så fint.
Tyvärr brann elden upp så snabbt att jag inte hann ta några kort på den (läs: glömde..). Men den var fin i alla fall.
Det var skoj att se hur Anna försökte krångla sig ur att få sitt gips signerat av olika barn..
Det var också kul när en killekom fram till mig och konstaterade att jag redan hade blivit av med mitt gips.
Om man ville kunde man skjuta lite hockeystraffar. Här var jag piiiinsam, enligt mina elever, då jag inte visste vem av lhc-spelarna det här var. Ja! Det är väl inte så himla lätt, de har ju alltid hjälm på sig annars. Och en tröja där det står vad de heter. Spelaren heter iaf Patrik Zachrisson.
Ville man inte spela hockey kunde man t.ex. kolla på skate- och roller blades-killarna, rida, åka sulkey eller pröva lyckan på nåt av elevernas fina lotterihjul som de hade tillverkat i slöjden.
En som lyckligt vände hemåt då kvällen var slut var Janne. Han hade vunnit en signerad lhc-klubba. Tyvärr satte Per sen tummen på autografen så nu är det mest lite svart kludd. Men ändå!
Tänk vad bra det här blev!
Stolta och glada barn som fick känna sig delaktiga i en väldigt lyckad tillställning!
Och vilket väder!
Det är inte omöjligt att detta är en ny Mantorpstradition.
Välkommen Adrina (Ninni)
Nu har lilltjejen kommit till världen.
Anne ringde med de goda nyheterna för en stund sedan.
Både mor och dotter uppges må bra!
Jag ska iväg på våreld med skolan nu.
18.00 vid Vifolkaskolan - om ni inte har nåt bättre för er.
Istället för den traditionella mc-kortegen som är imorgon, kan Mantorp redan ikväll erbjuda något ännu bättre för motorintresserade.
Högstadiekillarna (för det är faktiskt bara killar) har samlat ihop traktens epa-traktorer för kortege.
Det ryktas att de även ska stajla lite på parkeringen.
Smaka på den!
Och så tycker en del att det inte finns nåt att se på landet!
:-)
Trevlig kväll!
Anne ringde med de goda nyheterna för en stund sedan.
Både mor och dotter uppges må bra!
Jag ska iväg på våreld med skolan nu.
18.00 vid Vifolkaskolan - om ni inte har nåt bättre för er.
Istället för den traditionella mc-kortegen som är imorgon, kan Mantorp redan ikväll erbjuda något ännu bättre för motorintresserade.
Högstadiekillarna (för det är faktiskt bara killar) har samlat ihop traktens epa-traktorer för kortege.
Det ryktas att de även ska stajla lite på parkeringen.
Smaka på den!
Och så tycker en del att det inte finns nåt att se på landet!
:-)
Trevlig kväll!
Att känna sig uppskattad... (Ninni)
... är en skön känsla.
Idag har vi haft avslutning på gymnastiken.
Både gymnaster och föräldrar har sagt så fina saker att jag blir alldeles varm.
Och lite rörd.
Vi lägger ner mycket arbete på det här och det är belöning nog att se hur tjejerna och killarna utvecklas, inte bara fysiskt utan också som personer.
Men.
Det är ändå härligt att få höra hur mycket vårt arbete betyder för en del.
Vi fick fina saker också.
Och väldigt mycket blommor.
Linnéa hade gjort hjärtan av murgröna och målat fina krukor med streckgubbar som gjorde diverse gymnastiska övningar.
Emma hade skrivit två dikter till oss.
På gymnastik är du en fena,
Och vi börjar bli riktigt mjuka i bena.
Tack för en fin termin,
I höst kommer jag tillbaka med ett stort flin!
Gymnastik är världens roligaste sak,
Och du lär ut med dunder och brak!
Du är bäst.
Nu blir det fest!
Så här mycket blommor fick jag. Känns som om jag bor på Plantagen nu.
Jaha. Då var den här terminen slut.
Undrar hur länge det dröjer tills gymnastikabstinensen börjar kännas.
Och vad ska jag göra med alla lediga kvällar?
Nåja, jag har ju utvecklingssamtal hela maj månad så då lär det inte bli mycket ledigt.
Men sen!
Jag får nog skaffa mig en sommarhobby.
Kanske kasta varpa.
Eller fläta korgar.
Eller kanske trimma min cykel.
Nävars. Sommaren brukar gå fort nog ändå, utan att man behöver fylla den med onödigheter.
Puss på er!
Och än en gång,
Heja Cici!
Idag har vi haft avslutning på gymnastiken.
Både gymnaster och föräldrar har sagt så fina saker att jag blir alldeles varm.
Och lite rörd.
Vi lägger ner mycket arbete på det här och det är belöning nog att se hur tjejerna och killarna utvecklas, inte bara fysiskt utan också som personer.
Men.
Det är ändå härligt att få höra hur mycket vårt arbete betyder för en del.
Vi fick fina saker också.
Och väldigt mycket blommor.
Linnéa hade gjort hjärtan av murgröna och målat fina krukor med streckgubbar som gjorde diverse gymnastiska övningar.
Emma hade skrivit två dikter till oss.
På gymnastik är du en fena,
Och vi börjar bli riktigt mjuka i bena.
Tack för en fin termin,
I höst kommer jag tillbaka med ett stort flin!
Gymnastik är världens roligaste sak,
Och du lär ut med dunder och brak!
Du är bäst.
Nu blir det fest!
Så här mycket blommor fick jag. Känns som om jag bor på Plantagen nu.
Jaha. Då var den här terminen slut.
Undrar hur länge det dröjer tills gymnastikabstinensen börjar kännas.
Och vad ska jag göra med alla lediga kvällar?
Nåja, jag har ju utvecklingssamtal hela maj månad så då lär det inte bli mycket ledigt.
Men sen!
Jag får nog skaffa mig en sommarhobby.
Kanske kasta varpa.
Eller fläta korgar.
Eller kanske trimma min cykel.
Nävars. Sommaren brukar gå fort nog ändå, utan att man behöver fylla den med onödigheter.
Puss på er!
Och än en gång,
Heja Cici!
Heja heja!!! (Ninni)
Cicis vatten har gått så nu får vi snart tillökning i tjejgänget!
Annas firande - dag fyra (Ninni)
Ikväll har vi varit på Djingis Kahn och ätit wokbuffé.
Det var alldeles delikat.
Men! - och det här kan vara bra för allmänheten att veta - de har ingen dessertbuffé på söndagar.
Hemskt va?
Vi fick äta en extra portion istället.
Som Anna brukar säga:
"Man måste visa sig riktigt ful ibland, annars är det ingen som upskattar när man är snygg!"
Maten får fyra av fem vattenkastanjer.
Vi kunde också än en gång konstatera att det där med att äta buffé verkligen går ihop sig när Per är med.
Det var alldeles delikat.
Men! - och det här kan vara bra för allmänheten att veta - de har ingen dessertbuffé på söndagar.
Hemskt va?
Vi fick äta en extra portion istället.
Som Anna brukar säga:
"Man måste visa sig riktigt ful ibland, annars är det ingen som upskattar när man är snygg!"
Maten får fyra av fem vattenkastanjer.
Vi kunde också än en gång konstatera att det där med att äta buffé verkligen går ihop sig när Per är med.
Fälttävlan i Östra Tollstad (Ninni)
Mantorpsryttarna har haft fälttävlan i helgen och idag har vi varit och tittat på terrängmomentet.
Vi = en anonym person som inte ville vara med på bild, vi kan kalla henne ehhh... Vanna, Anna, Grappo, jag, Ragge och Per.
Vi placerade oss strategiskt vid vattenhindret. That's where the action is, som vi brukar säga.
Inga ofrivilliga avsittningar blev det.
Gammel-Grappo var så glad för att han fick följa med ut på roligheter.
I alla fall tills han fastnade med nosen i väskan.
Tyvärr var det inte så fint väder som vi hade hoppats och vid tre-hugget frös vi så pass att vi beslöt oss för att ge upp.
Men kul var det. Och shit vad sugen jag blev.
Vi = en anonym person som inte ville vara med på bild, vi kan kalla henne ehhh... Vanna, Anna, Grappo, jag, Ragge och Per.
Vi placerade oss strategiskt vid vattenhindret. That's where the action is, som vi brukar säga.
Inga ofrivilliga avsittningar blev det.
Gammel-Grappo var så glad för att han fick följa med ut på roligheter.
I alla fall tills han fastnade med nosen i väskan.
Tyvärr var det inte så fint väder som vi hade hoppats och vid tre-hugget frös vi så pass att vi beslöt oss för att ge upp.
Men kul var det. Och shit vad sugen jag blev.
Annas firande - dag tre (Ninni)
På lördagskvällen samlades vi för att än en gång hylla Anna.
Deltagare:
Helenas ben, jag, Sara, Frida och Alexandra.
Cici, Helena, jag igen och två av Annas väggkatter - Vit och Murre svart.
Pappa Jim kom förbi på cykel och gjorde ett bejublat gästspel.
Cici igen och Hanna
Och så Anna själv så klart!
Hon fick utstå eldprovet.
Skulle hon komma i sin studentklädsel?
Nja...
Jorå! Inga problem där inte!
Anna blev glad för sina fina presenter. Bl.a. Mariokart, en begagnad Morden i Midsommer 4 och biljetter till Björn Gustafsson i höst.
Och sen blev det lite film.
Tjejerna blev nostalgiska och kollade några gamla heminspelade videor. De tjöt av skratt så man kan anta att det var skoj.
Hanna och jag var trötta. Vi är ju äldst i gänget och kunde skylla på det. Man blir lite trött när man är gammal.
Kvällen fick ett tidigt slut. Vi åkte hem vid klockan ett. Så är det när gästerna är gravida/gamla/bosatta långt ut på landet/nykära.
Deltagare:
Helenas ben, jag, Sara, Frida och Alexandra.
Cici, Helena, jag igen och två av Annas väggkatter - Vit och Murre svart.
Pappa Jim kom förbi på cykel och gjorde ett bejublat gästspel.
Cici igen och Hanna
Och så Anna själv så klart!
Hon fick utstå eldprovet.
Skulle hon komma i sin studentklädsel?
Nja...
Jorå! Inga problem där inte!
Anna blev glad för sina fina presenter. Bl.a. Mariokart, en begagnad Morden i Midsommer 4 och biljetter till Björn Gustafsson i höst.
Och sen blev det lite film.
Tjejerna blev nostalgiska och kollade några gamla heminspelade videor. De tjöt av skratt så man kan anta att det var skoj.
Hanna och jag var trötta. Vi är ju äldst i gänget och kunde skylla på det. Man blir lite trött när man är gammal.
Kvällen fick ett tidigt slut. Vi åkte hem vid klockan ett. Så är det när gästerna är gravida/gamla/bosatta långt ut på landet/nykära.
Vasaracket -08 (Ninni)
Årets upplaga gick av stapeln på racketcenter i Linköping.
Lottningen hade fallit väl ut.
Matcherna blev de jämnaste i Vasarackets historia.
Jag lottades tillsammans med Martin. Förra årets segrare, och favorit även i år.
Efter en stark öppning hände något och Martin spel påverkades. Negativt.
Han fixade kanske inte inte de höga förväntningarna helt enkelt.
(Eller kan det haft att göra med Man U's förlust mot Chelsea?)
Ja, nu skyller jag inte vår förlust på Martin. Själv var jag helt körd på Kaspers smashar.
Malin inledde starkt genom att göra partyhatts-tricket med badmintonbollar.
- Jag är domare. Jag bestämmer, säger Malin.
- Nä nu jävlar. Bollen var inne, säger jag och hytter med racketen.
Det var heta känslor i år.
Matcherna var som sagt väldigt jämna. Tre set i nästan varje match och ofta bara två bollar i vinstmarginal.
Martin var het i början.
De åtråvärda buckorna.
Vinnarna i Vasaracket -08. Per och Andréa. Grattis Grattis!
Vinsten kan ha berott på...
... att Per flera gånger fick visa prov på sin otroliga spänst.
Som ni ser på bilden ovan blev Malins andraplats en ännu större bedrift då hon tydligen bara har ett och ett halvt ben.
Vilka är bäst? - Vi!
Vilka är vi? - Vasaracket -08-gänget!
Jag tackar styrelsen för en välorganiserad turnering och säger på återseende nästa år!
Lottningen hade fallit väl ut.
Matcherna blev de jämnaste i Vasarackets historia.
Jag lottades tillsammans med Martin. Förra årets segrare, och favorit även i år.
Efter en stark öppning hände något och Martin spel påverkades. Negativt.
Han fixade kanske inte inte de höga förväntningarna helt enkelt.
(Eller kan det haft att göra med Man U's förlust mot Chelsea?)
Ja, nu skyller jag inte vår förlust på Martin. Själv var jag helt körd på Kaspers smashar.
Malin inledde starkt genom att göra partyhatts-tricket med badmintonbollar.
- Jag är domare. Jag bestämmer, säger Malin.
- Nä nu jävlar. Bollen var inne, säger jag och hytter med racketen.
Det var heta känslor i år.
Matcherna var som sagt väldigt jämna. Tre set i nästan varje match och ofta bara två bollar i vinstmarginal.
Martin var het i början.
De åtråvärda buckorna.
Vinnarna i Vasaracket -08. Per och Andréa. Grattis Grattis!
Vinsten kan ha berott på...
... att Per flera gånger fick visa prov på sin otroliga spänst.
Som ni ser på bilden ovan blev Malins andraplats en ännu större bedrift då hon tydligen bara har ett och ett halvt ben.
Vilka är bäst? - Vi!
Vilka är vi? - Vasaracket -08-gänget!
Jag tackar styrelsen för en välorganiserad turnering och säger på återseende nästa år!
Tänkte bara blogga om att jag inte hinner blogga (Ninni)
Har precis kommit hem från fälttävlan och ska strax i väg till Djingis och äta middag.
Ska försöka att hinna lägga upp alla roliga bilder från gårdagen när jag kommer hem ikväll.
Tills dess får ni hålla till godo med den här bilden.
Foten till vänster visar hur mycket en gravid kvinna, i det här fallet Cici, måste lida.
Foten till höger tillhör en ogravid kvinna, d.v.s. mig, så att ni ska ha något att jämföra med.
Ska försöka att hinna lägga upp alla roliga bilder från gårdagen när jag kommer hem ikväll.
Tills dess får ni hålla till godo med den här bilden.
Foten till vänster visar hur mycket en gravid kvinna, i det här fallet Cici, måste lida.
Foten till höger tillhör en ogravid kvinna, d.v.s. mig, så att ni ska ha något att jämföra med.
Ett lååångt inlägg (Ninni)
Dagens firande var planerat att starta klockan 19. Tyvärr fick Anna handproblem och tvingades istället göra en avstickare till akuten i Motala. Gästerna fick därför börja festen själva.
Anledningen till sjukhusbesöket. Eftersom ingen på sjukhuset i linköping hade tid att gipsa om Anna efter röntgen igår har hon gått med det gamla gipset och nån slags provisorisk bandagering. Eftersom det var så knöligt under gipset svullnade handen, varpå gipset tryckte på ännu mer.
Men vi hade, som vanligt, ganska kul ändå. Det finns mycket att vara nyfiken på i en sjukhussal. Vi hittade allt möjligt kul. Vi låtsades som om vi visste vad grejerna skulle användas till. Omoget? Ja. Men kul.
Jag hittade ett par kryckor för oss småväxta.
Sen kom farbror doktorn och efter övertalning och tjat gick han med på att lägga om gipsningen nu ikväll istället för imorgon. Vi hade ju åkt så långt. "Kunden har ju alltid rätt", sa han och tonårs-stormade ut ur rummet.
Så här äcklig är handen. Ser lite ut som en likhand i CSI.
Nöjda återvände vi till festligheterna.
Arvid hade bakat sockerfri Cheesecake. Den var lika god som den var fin och vi var väldigt imponerade!
Anna blev glad för alla fina presenter. Hon fick bland annat en Mini Me av Arvid.
Festens deltagare - Hanna, Linda, Lina och Anna - minus mig, Arvid och Per.
Man kan ha väldigt kul med partyhattar!
Det var den kvällen det! Imorgon fortsätter firandet!
Innan dess ska jag spela badminton. Det är dags för årets upplaga av Vasaracket. Jag hade ju dubbelbokat oss imorgon kväll och skäms så att jag rodnar. Därför blir det bara badmintonturnering, den enligt reglerna obligatoriska bastningen och middagen missar vi.
Kolla in Vasaracket här!
Sov gött!
Firande i dagarna tre (Ninni)
Anna har inte haft nån jättebra dag.
Hon har suttit på sjukhuset mest hela dagen och väntat och väntat. Det är åt helvete med sjukvården. Nu gör kanske strejken på röntgen sitt till, men det var nog inte så här hon hade planerat att fira 25-årsdagen.
På hand- och plastikkirurgen ville de inte ta emot henne då de inte hade nån barnavdelning.
- Barn? frågade Anna.
- Ja, om man är under 20 år, svarade sköterskan samtidigt som hon höll i Annas patientkort.
Då blev Anna kanske lite gladare igen.
Efter Annas sjukhusbesök och mitt jobb hade vi gymnastik. Tjejerna var lite extra taggade efter rysslandsbesöket igår. Kul!
Torsdagsgruppen hade avsluning. Vi fick väldigt fina blommor och godis.
Efter gympan började firandet!
Vi sjöng vacker stämsång för Anna. Grannarna undrade vad det var för oljud och hundarna ylade.
Kalasigt värre, va? Pizza. Alla hade haft fullt upp så det fanns ingen annan råd, om det nu skulle bli nån mat.
Annas favorit. Presentöppningen.
Hon fick Nintendo Wii av oss. Gud så tråkigt med elektronik i present men det var vad hon hade önskat sig av oss. Ni förstår, om man ska göra utsvävningar från Annas önskelista måste man vara jävligt säker på sin sak.
Bunny up!
Bunny up 2!
Pappa måste alltid vara värst och gjorde en tiotaggare på Anna istället.
Pappa var lite besviken att han inte fick berätta den traditionella födelsedagsberättelsen. Det börjar så här:
"Så här dags för 25 år sedan så..."
Var inte ledsen pappa, det kanske blir tillfälle i helgen?!
Medan festligheterna pågick fick Joppe-Fladderöra sitta i sin hage. Han tyckte mycket synd om sig själv.
Jag tror att Anna åtminstone var nöjd med kvällen.
Imorgon fortsätter firandet!
Hon har suttit på sjukhuset mest hela dagen och väntat och väntat. Det är åt helvete med sjukvården. Nu gör kanske strejken på röntgen sitt till, men det var nog inte så här hon hade planerat att fira 25-årsdagen.
På hand- och plastikkirurgen ville de inte ta emot henne då de inte hade nån barnavdelning.
- Barn? frågade Anna.
- Ja, om man är under 20 år, svarade sköterskan samtidigt som hon höll i Annas patientkort.
Då blev Anna kanske lite gladare igen.
Efter Annas sjukhusbesök och mitt jobb hade vi gymnastik. Tjejerna var lite extra taggade efter rysslandsbesöket igår. Kul!
Torsdagsgruppen hade avsluning. Vi fick väldigt fina blommor och godis.
Efter gympan började firandet!
Vi sjöng vacker stämsång för Anna. Grannarna undrade vad det var för oljud och hundarna ylade.
Kalasigt värre, va? Pizza. Alla hade haft fullt upp så det fanns ingen annan råd, om det nu skulle bli nån mat.
Annas favorit. Presentöppningen.
Hon fick Nintendo Wii av oss. Gud så tråkigt med elektronik i present men det var vad hon hade önskat sig av oss. Ni förstår, om man ska göra utsvävningar från Annas önskelista måste man vara jävligt säker på sin sak.
Bunny up!
Bunny up 2!
Pappa måste alltid vara värst och gjorde en tiotaggare på Anna istället.
Pappa var lite besviken att han inte fick berätta den traditionella födelsedagsberättelsen. Det börjar så här:
"Så här dags för 25 år sedan så..."
Var inte ledsen pappa, det kanske blir tillfälle i helgen?!
Medan festligheterna pågick fick Joppe-Fladderöra sitta i sin hage. Han tyckte mycket synd om sig själv.
Jag tror att Anna åtminstone var nöjd med kvällen.
Imorgon fortsätter firandet!
Grattis Anna! (Ninni)
Ta en liten rast, pusta ut en stund och bara njut av den här bildkavalkaden.
Världens bästa, roligaste och knäppaste syster och kompis fyller år idag.
Världens bästa, roligaste och knäppaste syster och kompis fyller år idag.
Skrattkväll i Väderstad (Ninni)
Ikväll begav sig bokcirkelns samtliga medlemmar till Helena i Väderstad.
Hanna skulle plocka upp Anna och mig vid stationen i Mantorp. Det tog hon bokstavligt och parkerade mitt i korsningen. Det var kul. Det är sånt man kan göra såhär på landet.
Hanna - Nu lovar vi att sluta upp med den här bilförarmobbningen. Det här var det sista. Promise.
Väl i Väderstad serverades en gudomlig middag. Och då överdriver jag inte ett dugg.
Förrätt: Chevrétoast.
Varmrätt: Älgstek, alternativt kycklinggryta för fuskvegetarianerna, färskpotatis, rödbetor med massor smör, sallad, lingon och en massa annat smarrigt.
Sen diskuterades boken. Vi hade läst Ray Kluun's En Sorts Kärlek. Men vi var inte riktigt på hugget. Trots diskussionsvänliga ämnen som eutanasi, språkbruk och otrohet. Vi kan helt enkelt ha varit för mätta.
Därefter presenterades boken till nästa cirkel. Jag har valt Mons Kallentofts Midvinterblod, men jag har inte läst den själv så det blir spännande.
Sen var det dags för dagens stora begivenhet.
Vi firade...
Helena hade bakat jordgubbscheesecake.
Mums!
Jag ska uppdatera bokbloggen så fort jag får tid.
Behöver ni boktips kan ni ta en titt här.
Roligare än så här blir det inte ikväll, hörrni.
Har nog gjort slut på allt mitt roliga hos Helena, för oj vad vi har skrattat.
Natti natti.
PS! NI GLÖMMER VÄL INTE ATT DET ÄR EN VIKTIG DAG IMORGON?
Hanna skulle plocka upp Anna och mig vid stationen i Mantorp. Det tog hon bokstavligt och parkerade mitt i korsningen. Det var kul. Det är sånt man kan göra såhär på landet.
Hanna - Nu lovar vi att sluta upp med den här bilförarmobbningen. Det här var det sista. Promise.
Väl i Väderstad serverades en gudomlig middag. Och då överdriver jag inte ett dugg.
Förrätt: Chevrétoast.
Varmrätt: Älgstek, alternativt kycklinggryta för fuskvegetarianerna, färskpotatis, rödbetor med massor smör, sallad, lingon och en massa annat smarrigt.
Sen diskuterades boken. Vi hade läst Ray Kluun's En Sorts Kärlek. Men vi var inte riktigt på hugget. Trots diskussionsvänliga ämnen som eutanasi, språkbruk och otrohet. Vi kan helt enkelt ha varit för mätta.
Därefter presenterades boken till nästa cirkel. Jag har valt Mons Kallentofts Midvinterblod, men jag har inte läst den själv så det blir spännande.
Sen var det dags för dagens stora begivenhet.
Vi firade...
Helena hade bakat jordgubbscheesecake.
Mums!
Jag ska uppdatera bokbloggen så fort jag får tid.
Behöver ni boktips kan ni ta en titt här.
Roligare än så här blir det inte ikväll, hörrni.
Har nog gjort slut på allt mitt roliga hos Helena, för oj vad vi har skrattat.
Natti natti.
PS! NI GLÖMMER VÄL INTE ATT DET ÄR EN VIKTIG DAG IMORGON?
Rysslandsbesök i Klämmanhallen (Ninni)
Imorse hade vi återigen besök från Ryssland.
Den här gången var det skolorna i Mantorp som fick njuta av uppvisningen.
Tyckte nästan att det var ännu bättre den här gången.
Till och med de stora tuffa niorna var med på noterna hela vägen och var riktigt imponerade. Som vi alla vet är det ju inte så lätt att imponera på nior.
Den här gången var det skolorna i Mantorp som fick njuta av uppvisningen.
Tyckte nästan att det var ännu bättre den här gången.
Till och med de stora tuffa niorna var med på noterna hela vägen och var riktigt imponerade. Som vi alla vet är det ju inte så lätt att imponera på nior.
Esso (Anna & Ninni)
Idag skulle Esso ha fyllt år.
Vi saknar honom av hela våra hjärtan.
Vi saknar honom av hela våra hjärtan.
Som vilket yrke som helst? (Ninni)
På nyårsafton hade vi som bekant fest.
En av gästerna var en kille som heter Viktor och som jag inte hade träffat tidigare. Efter klockan tolv och X antal glas med vin berättade han för mig om sitt "jobb". Det var en helt orimlig historia som gick ut på att han var nån slags konsult som lärde killar att ragga på tjejer. Han berättade bl.a. om olika moves som skulle vara framgångsrika hos oss kvinnor, det ena konstigare än det andra. Jag var helt säker på att han bara hittade på och försökte gång på gång syna hans bluff genom diverse frågor. Till sist köpte jag hans story.
Dagen efter var jag inte längre lika övertygad. Jag minns att Hanna och jag diskuterade varför någon skulle hitta på en så knasig berättelse. Vi lyckades inte komma på nåt vettigt syfte men konstaterade ändå att jag nog hade gått på en väldigt underlig bluff.
Idag fick jag den här länken av Helena.
En av gästerna var en kille som heter Viktor och som jag inte hade träffat tidigare. Efter klockan tolv och X antal glas med vin berättade han för mig om sitt "jobb". Det var en helt orimlig historia som gick ut på att han var nån slags konsult som lärde killar att ragga på tjejer. Han berättade bl.a. om olika moves som skulle vara framgångsrika hos oss kvinnor, det ena konstigare än det andra. Jag var helt säker på att han bara hittade på och försökte gång på gång syna hans bluff genom diverse frågor. Till sist köpte jag hans story.
Dagen efter var jag inte längre lika övertygad. Jag minns att Hanna och jag diskuterade varför någon skulle hitta på en så knasig berättelse. Vi lyckades inte komma på nåt vettigt syfte men konstaterade ändå att jag nog hade gått på en väldigt underlig bluff.
Idag fick jag den här länken av Helena.
Den enda sanna glädjen är skadeglädjen (Ninni)
Det tycker jag egentligen inte stämmer, men jag blev riktigt skadeglad förut.
Åkte E4:an hem från stan. Hamnade bakom en långtradare som körde om en annan långtradare. Alltid lite irriterande, för det tar ju så lång tid, men det är ju inte så mycket att göra åt saken. När jag tuffade fram där bakom i godan ro var det en man i en grå värstingbil som la sig precis, precis bakom mig. Han verkade väldigt upptagen och viktig och jag kunde nästan se hur han suckade. Så fort han bara kunde, och väldigt vårdslöst, körde han sen om mig och försvann i raketfart.
När jag närmade mig Mantorp körde jag om mannen i gråa bilen.
Han hade blivit stoppad av polisen.
Hahaha!!!
När jag kom hem tog Per och jag en utomhusfika i det underbara vädret.
Man blir så pigg och glad när det är så här härligt ute!
Sen fick vi besök av två snyggare byggare.
Daniel och Christian kom förbi och lämnade tillbaka släpkärran. Det är så roligt med Daniels släpkärrehistorier. Släpen verkar av nån anldening alltid lossna när han har satt på dem.
Lägg för övrigt märke till hur brun Per redan har hunnit bli. Det är orättvist, det där...
Nu ska jag hämta Malin vid tåget.
Vi ska ta en promenad.
Åkte E4:an hem från stan. Hamnade bakom en långtradare som körde om en annan långtradare. Alltid lite irriterande, för det tar ju så lång tid, men det är ju inte så mycket att göra åt saken. När jag tuffade fram där bakom i godan ro var det en man i en grå värstingbil som la sig precis, precis bakom mig. Han verkade väldigt upptagen och viktig och jag kunde nästan se hur han suckade. Så fort han bara kunde, och väldigt vårdslöst, körde han sen om mig och försvann i raketfart.
När jag närmade mig Mantorp körde jag om mannen i gråa bilen.
Han hade blivit stoppad av polisen.
Hahaha!!!
När jag kom hem tog Per och jag en utomhusfika i det underbara vädret.
Man blir så pigg och glad när det är så här härligt ute!
Sen fick vi besök av två snyggare byggare.
Daniel och Christian kom förbi och lämnade tillbaka släpkärran. Det är så roligt med Daniels släpkärrehistorier. Släpen verkar av nån anldening alltid lossna när han har satt på dem.
Lägg för övrigt märke till hur brun Per redan har hunnit bli. Det är orättvist, det där...
Nu ska jag hämta Malin vid tåget.
Vi ska ta en promenad.
Det här är jättekul! (Ninni)
Anna har varit och fått nytt gips idag.
Till det fick hon ett knallblått bandage.
När hon var färdigbandagerad, sa den snälla sköterskan:
Nu kommer de andra i skolan tycka att det du är jättetuff!
Anna - som efter sjukhusbesöket tog det långa benet före till apoteket (nejdå, hon är inte låghalt) och köpte nytt, vitt bandage - har nog lite mindre åldersnoja idag.
Till det fick hon ett knallblått bandage.
När hon var färdigbandagerad, sa den snälla sköterskan:
Nu kommer de andra i skolan tycka att det du är jättetuff!
Anna - som efter sjukhusbesöket tog det långa benet före till apoteket (nejdå, hon är inte låghalt) och köpte nytt, vitt bandage - har nog lite mindre åldersnoja idag.
An ordinary day (Ninni)
En helt vanlig måndag har det varit.
Jobbjobbelijobbjobb först.
Underbart väder. Idag var jag glad att måndag är min rastspanardag.
Sen ett bra möte på Vifolkaskolan.
Före mötet hade jag ett ärende till en kvinna som arbetar på skolan. Hon arbetade där redan då jag gick på Vifolka. Hon var inte munter på den tiden, och hon hade inte blivit gladare sedan dess. Hon var dum och dryg och svarade sarkastiskt när jag ställde mina ganska enkla frågor. Jag frågade vad det var som gjorde henne så arg. Nåt svar fick jag inte, men så småningom hjälp med det jag behövde, om än ganska motvilligt.
Varför är en del människor såna där? Det måste vara så hemskt tråkigt. Vantrivs man så gruvligt som hon verkar göra, borde man då inte se sig om efter ett annat arbete? Eller är det så att en del människor trivs med att vantrivas lite grann?
Så var det ju så klart gympa också. Småttingarna fick välja uppvärmingslek själva - och då blir det alltid Under hökens vingar. Intressant vilka färger som dyker upp varje gång. Vad sägs om glitterbajsbrunt och diamantsnorgrönt?
Våra äldre gymnaster skötte sig som vanligt utmärkt.
Nästa vecka är det avslutning på gymnastiken. Vad i hela världen ska jag göra sen? Jag kommer att få helt sjukt mycket fritid.
Jag är så trött att jag skelar..
Sov gott hörrni!
Det oundvikliga närmar sig... (Anna)
Alla som känner att de vill fira mig på något sätt är hjärtligt välkomna till Sågvägen 1 på lördagkväll. Jag kan inte bjuda på mat men lite snacks kan jag stå för. Jag vill inte ha några presenter eller så, men det vore trevlig om några som är mina vänner ville dyka upp. Kan man inte på lördagkväll, går det lika bra att komma på fredagkväll. Gillar man mig jättemycket är man välkommen båda dagarna. Man kan också få äran att tvätta mitt hår på fredagen om man har tur. Eller diska.
Puss och kram.
Morfar, Ninni och jag på min första födelsedag. Det var länge sen, 24 år sådär på en höft.
Puss och kram.
Morfar, Ninni och jag på min första födelsedag. Det var länge sen, 24 år sådär på en höft.
Filmkväll (Ninni)
Vid åtta-tiden var jag SÅ trött. Så tidigt kan man ju inte gå och lägga sig, så jag härdade ut. Nu, däremot, är jag galet pigg. Det är för väl att jag börjar först klockan tio imorgon.
Det är inte ofta som jag ger upp på en film. Jag brukar vara lite för nyfiken på fortsättningen för att sluta titta, även om jag tycker att en film är dålig.
Per har skaffat äppelTV (eller AppleTV, om man vill vara korrekt och lite internationell). Vet ni inte vad det är kan jag säga att det är väldans smidigt. En snygg liten box som alltid är uppkopplad mot vårat nätverk. Då kan man välja och vraka mellan massor filmer. Det finns annat bra med äppeltv också. Till exempel kan man youtuba direkt på TVn om man inte har något bättre för sig, eller kolla foton som man har på datorn.
Till saken.
Ikväll såg vi femton minuter av vad som kan ha varit en av världens sämsta filmer. Det är ju möjligt att den blev bättre efter hand, men jag var inte intresserad av att ta reda på det. Så dålig var den. Den hette 100 Million BC. Jag vet, titeln är ju inte direkt lovande. Man kan ju gissa sig till att det ska dyka upp nån dåligt animerad dinosaurie eller liknande. Och det gjorde det. Men det var inte det som var sämst. Den handlade om en sisådär 8 machomachomän som skulle resa tillbaka i tiden för att hämta hem några andra som hade rest bakåt i tiden för 60 år sedan. Huvudpersonen var en osympatisk typ som hela tiden kallade sina machokompisar ladies när han gav dem order. Dessutom passade inte hans röst på honom. Den var så fel att det knappt gick att tänka på nåt annat.
Så vi gav upp.
Istället enades vi om att se In the Valley of Elah. Ett kriminaldrama om Irakkriget som var helt ok. Den handlade om en man vars son kommer hem från Irak och blir mördad. Pappan försöker med polisens hjälp och militärpolisens motarbete ta reda på vad hans son har råkat ut för. Men det kändes som om man inte fick reda på sanningen bakom mordet, mer än att man blir kokko av att vara i krig.
Det här blir en bra vecka, tror jag.
På onsdag är det bokcirkel hos Helena i Väderstad.
Och i helgen är det dags för Vasaracketen, vår årliga badmintonturnering med bastu och smarrig middag.
Men imorgon är det vanlig måndag med skola, konferens och gymnastik. Eller idag snarare, klockan är visst massor. Bäst att försöka sova nu.
Det är inte ofta som jag ger upp på en film. Jag brukar vara lite för nyfiken på fortsättningen för att sluta titta, även om jag tycker att en film är dålig.
Per har skaffat äppelTV (eller AppleTV, om man vill vara korrekt och lite internationell). Vet ni inte vad det är kan jag säga att det är väldans smidigt. En snygg liten box som alltid är uppkopplad mot vårat nätverk. Då kan man välja och vraka mellan massor filmer. Det finns annat bra med äppeltv också. Till exempel kan man youtuba direkt på TVn om man inte har något bättre för sig, eller kolla foton som man har på datorn.
Till saken.
Ikväll såg vi femton minuter av vad som kan ha varit en av världens sämsta filmer. Det är ju möjligt att den blev bättre efter hand, men jag var inte intresserad av att ta reda på det. Så dålig var den. Den hette 100 Million BC. Jag vet, titeln är ju inte direkt lovande. Man kan ju gissa sig till att det ska dyka upp nån dåligt animerad dinosaurie eller liknande. Och det gjorde det. Men det var inte det som var sämst. Den handlade om en sisådär 8 machomachomän som skulle resa tillbaka i tiden för att hämta hem några andra som hade rest bakåt i tiden för 60 år sedan. Huvudpersonen var en osympatisk typ som hela tiden kallade sina machokompisar ladies när han gav dem order. Dessutom passade inte hans röst på honom. Den var så fel att det knappt gick att tänka på nåt annat.
Så vi gav upp.
Istället enades vi om att se In the Valley of Elah. Ett kriminaldrama om Irakkriget som var helt ok. Den handlade om en man vars son kommer hem från Irak och blir mördad. Pappan försöker med polisens hjälp och militärpolisens motarbete ta reda på vad hans son har råkat ut för. Men det kändes som om man inte fick reda på sanningen bakom mordet, mer än att man blir kokko av att vara i krig.
Det här blir en bra vecka, tror jag.
På onsdag är det bokcirkel hos Helena i Väderstad.
Och i helgen är det dags för Vasaracketen, vår årliga badmintonturnering med bastu och smarrig middag.
Men imorgon är det vanlig måndag med skola, konferens och gymnastik. Eller idag snarare, klockan är visst massor. Bäst att försöka sova nu.
Söndag (Ninni)
Oj, vilket väder det har varit idag!
Nästan sommar.
Jag har fixat med min målning och lite annat i trädgården medan Per och snickarna har fortsatt med taket. Tyvärr är det inte färdigt än, men det blir jättebra! Och ännu snyggare blir det så snart vi målar fasaden också.
Sen var jag jourhavande personlig assistent till Anna som behövde åka in till Linköping och gipsa om armen/handen.
I sjukhusentrén mötte vi min vän Pauline och hennes man. Pauline hade fött barn, en liten Elis, och var på väg hem.
Grattis och bra jobbat säger vi en gång till! (Pauline såg för övrigt oförskämt fräsch ut. Trodde nog att man skulle se lite sliten ut dagen efter en förlossning.)
Sen bakade vi tårta till mamma och hade födelsedagskalas.
God och somrig tårta.
Mamma fick...
... en ny dvd. Hon blev glad, det var tur.
Ragge och Joppe bråkade. Grappo tyckte att de var jobbiga. Eller joppiga. (Förlåt..)
Sen fick inte Ragge vara med mer för alla tyckte att han var så jobbig. Då var det lite synd om honom.
Men Joppe han hade det bra. Först hos Anna...
... och sen hos Husse.
Efter fikat fick jag äran att tvätta håret på Anna och sen åkte alla hem.
Nu har lugnet åter lagt sig över Karlsbo.
Imorgon är det måndag.
Nästan sommar.
Jag har fixat med min målning och lite annat i trädgården medan Per och snickarna har fortsatt med taket. Tyvärr är det inte färdigt än, men det blir jättebra! Och ännu snyggare blir det så snart vi målar fasaden också.
Sen var jag jourhavande personlig assistent till Anna som behövde åka in till Linköping och gipsa om armen/handen.
I sjukhusentrén mötte vi min vän Pauline och hennes man. Pauline hade fött barn, en liten Elis, och var på väg hem.
Grattis och bra jobbat säger vi en gång till! (Pauline såg för övrigt oförskämt fräsch ut. Trodde nog att man skulle se lite sliten ut dagen efter en förlossning.)
Sen bakade vi tårta till mamma och hade födelsedagskalas.
God och somrig tårta.
Mamma fick...
... en ny dvd. Hon blev glad, det var tur.
Ragge och Joppe bråkade. Grappo tyckte att de var jobbiga. Eller joppiga. (Förlåt..)
Sen fick inte Ragge vara med mer för alla tyckte att han var så jobbig. Då var det lite synd om honom.
Men Joppe han hade det bra. Först hos Anna...
... och sen hos Husse.
Efter fikat fick jag äran att tvätta håret på Anna och sen åkte alla hem.
Nu har lugnet åter lagt sig över Karlsbo.
Imorgon är det måndag.
Söndag (Anna)
Tjena. Idag mår jag bra igen. Så när som på att mitt nya gips skaver. Det var en intressant dag igår. Dels opererade jag handen rätt. Dels fick jag dela rum med en transvestit. Han/hon hade opererat underlivet.
Sen var det bara jag och en trevlig tant kvar. Hon hade cancer och de hade sprutat in cellgifter fel rakt in i armen på henne. De hade opererat bort det, och det var som att dra ut tuggummi. Äckligt! Nu hade hon ett stort hål rakt in i armvecket. Det var nog det äckligaste jag har sett. Stackarn!
Sen svimmade jag och spydde lite. För jag åt ingenting på en hel dag! Jag som äter så mycket, förstå vilken pers det var. Sen lyckades jag övertala personalen att jag skulle få åka hem. Det fick jag bara om jag lovade att sova hos mamma och pappa. Mamma fick köra ner mig i en rullstol och förutom att hon mosade min ena fot i hissen gick det riktigt bra.
Nu ska jag och Ninni va lite. Jag tycker lite synd om mig själv som har så ont i handen.
Sen var det bara jag och en trevlig tant kvar. Hon hade cancer och de hade sprutat in cellgifter fel rakt in i armen på henne. De hade opererat bort det, och det var som att dra ut tuggummi. Äckligt! Nu hade hon ett stort hål rakt in i armvecket. Det var nog det äckligaste jag har sett. Stackarn!
Sen svimmade jag och spydde lite. För jag åt ingenting på en hel dag! Jag som äter så mycket, förstå vilken pers det var. Sen lyckades jag övertala personalen att jag skulle få åka hem. Det fick jag bara om jag lovade att sova hos mamma och pappa. Mamma fick köra ner mig i en rullstol och förutom att hon mosade min ena fot i hissen gick det riktigt bra.
Nu ska jag och Ninni va lite. Jag tycker lite synd om mig själv som har så ont i handen.
Underbara vänner! (Ninni)
Efter dagens flit och slit blev det spontan middag med kära vänner.
En grillpremiär i det vackra vädret.
Jag hämtade Jens vid tåget och sen lagade vi mat i två timmar.
Vi var jättetramsiga hade skitkul.
Det är så kul att kocka till sig ibland. Särskilt när man är två.
Jens in action i mitt stökiga kök.
Sen kom Malin, Hanna 1 och Hanna 2. Och efter en stund återfann vi Per på baksidan sedan han hade varit försvunnen i nån timme.
Vi åt en väldigt smarrig middag. Till efterrätt blev det äppelpaj.
Hanna och Jens.
Per, Malin och Hanna.
Vi var alla lite trötta efter att på olika håll ha jobbat, men det gjorde ingenting.
Bortsett från ett mindre problem...
... så var det en utmärkt lördagskväll.
En grillpremiär i det vackra vädret.
Jag hämtade Jens vid tåget och sen lagade vi mat i två timmar.
Vi var jättetramsiga hade skitkul.
Det är så kul att kocka till sig ibland. Särskilt när man är två.
Jens in action i mitt stökiga kök.
Sen kom Malin, Hanna 1 och Hanna 2. Och efter en stund återfann vi Per på baksidan sedan han hade varit försvunnen i nån timme.
Vi åt en väldigt smarrig middag. Till efterrätt blev det äppelpaj.
Hanna och Jens.
Per, Malin och Hanna.
Vi var alla lite trötta efter att på olika håll ha jobbat, men det gjorde ingenting.
Bortsett från ett mindre problem...
... så var det en utmärkt lördagskväll.
Taket: Dag 1 (Ninni)
Imorse kom snickarna hit klockan sju.
Pigga och glada var vi redo att ge Karlsbo en rejäl ansiktslyftning. (Alla utom Ragge som fortfarande led lite av ostbågeorgien..)
Before: Karlsbo i arla morgonstund.
Gamla tegelpannorna av!
Nya pannor på väg upp.
Per har ännu inte hunnit döpa sin nya, festligt orangea maskin.
Vänligen bidra med namnförslag!
Jag kände att jag inte hade jättemycket att bidra med när det gäller att lägga nytt tak. Men jag fick massor annat gjort. Bland annat har jag grundmålat gäststugans fönster. (Observera att Ragge tydligt fortfarande besväras av ostbågemage. Han ser minst sagt hängig ut..)
Imorgon kommer snickarna klockan sju igen.
Bäst att vara på hugget då!
Det färdiga resultatet får ni förhoppningsvis se imorgon kväll.
Pigga och glada var vi redo att ge Karlsbo en rejäl ansiktslyftning. (Alla utom Ragge som fortfarande led lite av ostbågeorgien..)
Before: Karlsbo i arla morgonstund.
Gamla tegelpannorna av!
Nya pannor på väg upp.
Per har ännu inte hunnit döpa sin nya, festligt orangea maskin.
Vänligen bidra med namnförslag!
Jag kände att jag inte hade jättemycket att bidra med när det gäller att lägga nytt tak. Men jag fick massor annat gjort. Bland annat har jag grundmålat gäststugans fönster. (Observera att Ragge tydligt fortfarande besväras av ostbågemage. Han ser minst sagt hängig ut..)
Imorgon kommer snickarna klockan sju igen.
Bäst att vara på hugget då!
Det färdiga resultatet får ni förhoppningsvis se imorgon kväll.
Grattis mamma Eva! (Ninni)
Idag har världens bästa mamma fyllt år. Hur många säger jag inte.
Vi lyfter på hatten och hyllar henne fyrfalt!
Mamma Eva och hundarna.
Eftersom dagen inte har varit särskilt födelsedagsmässig för dig lovar Anna och jag att ta igen det. Big time.
Du ska firas som du förtjänar, världens bästa mamma!
Vi lyfter på hatten och hyllar henne fyrfalt!
Mamma Eva och hundarna.
Eftersom dagen inte har varit särskilt födelsedagsmässig för dig lovar Anna och jag att ta igen det. Big time.
Du ska firas som du förtjänar, världens bästa mamma!
Lägesrapport: Anna (Ninni)
Nu är Anna hemma från sin långa dag på sjukhuset.
Operationen gick bra. De har satt in stift i det trasiga benet så att det ska läka rätt.
Dessutom har hon fått ett nytt obekvämt gips, inte alls den lyxiga gipsningen som Therese gjorde häromdagen med vadd och bomull under.
Tror att mina stickor kommer att vara hett eftertraktade kommande veckorna.
Operationen gick bra. De har satt in stift i det trasiga benet så att det ska läka rätt.
Dessutom har hon fått ett nytt obekvämt gips, inte alls den lyxiga gipsningen som Therese gjorde häromdagen med vadd och bomull under.
Tror att mina stickor kommer att vara hett eftertraktade kommande veckorna.
Ragge och ostbågarna (Ninni)
Jaja..
Det var det.
Hockeyn, alltså.
Per kom precis hem från Cloetta. Han verkar lite deppig och är arg på alla domartabbar.
Direkt när hv gjorde mål skjutsade jag hem Anna eftersom hon ska upp och opereras imorgon.
Ragge stannade hemma.
När jag var på väg tillbaka från Mantorp kom jag på - OSTBÅGARNA.
De stod kvar på soffbordet.
SÅ klantigt av mig!
Ragge har, som jag har berättat tidigare, den fula ovanan att vakna till så fort man lämnar något gott obevakat på bordet.
Så även ikväll.
När jag kom hem låg skålen på golvet och mitt i en hög av ostbågar stod Ragge och tuggade med ett nöjt uttryck.
Jag uppskattar att han har fått i sig ca en halv påse.
Det är ganska mycket i en mopskropp.
Efter lite diskuterande med min allvetande mor ringde jag till jourveterinären och kollade om det här kunde vara farligt.
Det trodde hon inte.
- Det var väl läckert för honom en fredagkväll, sa hon på bruten danska. Men han kommer nog bli lite magsjuk.
Just nu sitter han under mitt skrivbord och rapar ljudligt, gång på gång.
Det här kan bli en lång natt...
Det var det.
Hockeyn, alltså.
Per kom precis hem från Cloetta. Han verkar lite deppig och är arg på alla domartabbar.
Direkt när hv gjorde mål skjutsade jag hem Anna eftersom hon ska upp och opereras imorgon.
Ragge stannade hemma.
När jag var på väg tillbaka från Mantorp kom jag på - OSTBÅGARNA.
De stod kvar på soffbordet.
SÅ klantigt av mig!
Ragge har, som jag har berättat tidigare, den fula ovanan att vakna till så fort man lämnar något gott obevakat på bordet.
Så även ikväll.
När jag kom hem låg skålen på golvet och mitt i en hög av ostbågar stod Ragge och tuggade med ett nöjt uttryck.
Jag uppskattar att han har fått i sig ca en halv påse.
Det är ganska mycket i en mopskropp.
Efter lite diskuterande med min allvetande mor ringde jag till jourveterinären och kollade om det här kunde vara farligt.
Det trodde hon inte.
- Det var väl läckert för honom en fredagkväll, sa hon på bruten danska. Men han kommer nog bli lite magsjuk.
Just nu sitter han under mitt skrivbord och rapar ljudligt, gång på gång.
Det här kan bli en lång natt...
Nervös (Anna)
Ninni - när hon är som bäst.
(Jag kanske skulle syssla med reklam.)
Jag har tillgånbg till alla Ninnis bilder.
LHC (Anna)
2-2 och jag är så nervös att mina tår krullar sig.
Kom igen nu klubben!
Kom igen nu klubben!
Den var SÅ inne!! (Ninni)
Just det.
Just nu får faktiskt klacken vara så elak som den vill.
Han kunde ju i alla fall ringt.
Skit-domare.
Det här blir inte lätt.. (Ninni)
Tidigt mål av tönt-hv och Anna och jag misströstar.
Anna sitter vid Pers dator och försöker lista ut vad han har som lösen.
Hittills har hon, förutom namn och andra givna saker, provat:
Firren
Drutten (Pers ena grävmaskin som han är väldigt stolt över)
Druten (Eftersom Per är lite dyslektisk)
Ragge
Josefin + några random utvalda tjejnamn (Ifall han har en lover)
Hela alfabetet, bokstav för bokstav.
Och väldigt många fler grejer.
Samtidigt sitter hon och kliar under gipset med en av mina stickor (nr5) och ger ifrån sig ljud höga av njutning.
Oj vad flammig väggen såg ut med blixt.
Det gör den inte i verkligenheten.
Däremot har jag ett annat problem med den här väggen.
När jag hittade den färgen som jag ville ha insåg jag snart att Per inte skulle tycka att det var någon bra idé.
Därför skrev jag klart och tydligt I LOVE PER och målade ett stort hjärta med testfärgsburken.
Tyvärr är det nån slags sand i färgen.
Hur många gånger jag än målar väggen lyser I LOVE PER igenom så fort solen skiner.
Nu börjar andra.
Anna får nog ge upp sin lösenordsjakt.
Go Klubben!
Förresten... (Anna)
Nu ska jag vara sjukskriven i en vecka. Så alla som vill komma och hälsa på mig är varmt välkomna. Fast jag kan ju inte städa.
Den stackars handen (Anna)
Ja det var ju olyckligt det här. Men som tur vad är det ju iallafall vänster hand. Fast man använder väldigt ofta båda händerna har jag märkt. Jag känner mig allt lite hand-ikappad nu.
Jo det var alltså så att vi gick på händer på gymnastiken. Det var vid kvart över nio. Min hand vek sig fel och det smällde till i den så att man hörde att nåt gick av. Ja det gjorde ont, men jag spelade lite cool och låtsades som om det inte var så farligt. Men när jag fick svimningskänslor och domningar i handen var jag tvungen att gå och sätta mig. Med följde Therese som jobbar på akuten. Hon ringde och hörde hur det var på akuten och eftersom det var relativt lugnt så åkte vi dit, även om jag insisterade på att vi skulle åka hem.
Så det blev lite väntade och sen lite röntgen. Sen konstaterades det att den var av. Så då blev det gipsning. Sen kom vi hem framåt två-hugget.
Vilken vän Therese är som satt med mig i nästan fyra timmar på akuten. Helt fantastisk! Dessutom gipsade hon mig och gav mig smärtstillande.
Däremot blev det inget Ullared för Frida ville inte köra. Taskigt va? :) (Vi hade ju den underbart körvänliga bank-bilen dessutom, med sagoband och djurdofter...) Jag som ville köpa filmer och kanske lite vantar. Linda ville inte köra hela vägen själv, och det förstår jag. Så Frida satte käppen i hjulet för vår Ullareds-resa kan man säga. Nu får vi åka när mitt gips är borta.
Imorn ska jag förmodligen operera handen, för fingrarana är vridna. Så då får jag nytt gips. Det ska bli spännande.
Ikväll är det hockey. Nu måste klubben vinna!
Jo det var alltså så att vi gick på händer på gymnastiken. Det var vid kvart över nio. Min hand vek sig fel och det smällde till i den så att man hörde att nåt gick av. Ja det gjorde ont, men jag spelade lite cool och låtsades som om det inte var så farligt. Men när jag fick svimningskänslor och domningar i handen var jag tvungen att gå och sätta mig. Med följde Therese som jobbar på akuten. Hon ringde och hörde hur det var på akuten och eftersom det var relativt lugnt så åkte vi dit, även om jag insisterade på att vi skulle åka hem.
Så det blev lite väntade och sen lite röntgen. Sen konstaterades det att den var av. Så då blev det gipsning. Sen kom vi hem framåt två-hugget.
Vilken vän Therese är som satt med mig i nästan fyra timmar på akuten. Helt fantastisk! Dessutom gipsade hon mig och gav mig smärtstillande.
Däremot blev det inget Ullared för Frida ville inte köra. Taskigt va? :) (Vi hade ju den underbart körvänliga bank-bilen dessutom, med sagoband och djurdofter...) Jag som ville köpa filmer och kanske lite vantar. Linda ville inte köra hela vägen själv, och det förstår jag. Så Frida satte käppen i hjulet för vår Ullareds-resa kan man säga. Nu får vi åka när mitt gips är borta.
Imorn ska jag förmodligen operera handen, för fingrarana är vridna. Så då får jag nytt gips. Det ska bli spännande.
Ikväll är det hockey. Nu måste klubben vinna!
Nice! (Ninni)
Nya takpannorna har kommit!
Efter den här helgen blir Karlsbo ännu finare!
Ja, vad ska man säga? (Ninni)
Anna Kellander.
Anna "Turliga lyck-osten" Kellander.
NOT!
Hade precis somnat när det ringde från dolt nummer.
Fick hjärtsnörp direkt, ni vet som man får när det ringer mitt i natten. Särskilt som morfar är krasslig..
Men det var Anna som ringde.
Visserligen från sjukhuset men hon lät pigg och glad.
Hon hade brutit handen. Eller ett ben i handen, snarare.
Hon gick på händer på gymnastiken. Hennes bästa handgång någonsin.
Men det hade gjort ont.
Och nu var handen trasig.
Gips i fem veckor.
Stackars pluttan.
Tur är något som min lillasyster saknar.
Hennes största problem just nu var hur hon skulle kunna fixa matsäcksmackor till imorgon. Hon, Frida och Linda ska till Redulla då (Obs, kodord för Ullared som Anna helst inte vill erkänna att hon ska till. Ooops!)
Själv kan jag tycka att det här med att ta insulinsprutorna med bara en hand känns som ett lite större problem. Och det tyckte nog för all del Anna också efter övervägande.
Ja ja, hennes mål att inte få någon ny kronisk sjukdom under 2008 gäller än!
En trasig hand läker ju i alla fall ihop.
Back to bed.
Anna "Turliga lyck-osten" Kellander.
NOT!
Hade precis somnat när det ringde från dolt nummer.
Fick hjärtsnörp direkt, ni vet som man får när det ringer mitt i natten. Särskilt som morfar är krasslig..
Men det var Anna som ringde.
Visserligen från sjukhuset men hon lät pigg och glad.
Hon hade brutit handen. Eller ett ben i handen, snarare.
Hon gick på händer på gymnastiken. Hennes bästa handgång någonsin.
Men det hade gjort ont.
Och nu var handen trasig.
Gips i fem veckor.
Stackars pluttan.
Tur är något som min lillasyster saknar.
Hennes största problem just nu var hur hon skulle kunna fixa matsäcksmackor till imorgon. Hon, Frida och Linda ska till Redulla då (Obs, kodord för Ullared som Anna helst inte vill erkänna att hon ska till. Ooops!)
Själv kan jag tycka att det här med att ta insulinsprutorna med bara en hand känns som ett lite större problem. Och det tyckte nog för all del Anna också efter övervägande.
Ja ja, hennes mål att inte få någon ny kronisk sjukdom under 2008 gäller än!
En trasig hand läker ju i alla fall ihop.
Back to bed.
Snyggaste förstasidan... (Ninni)
... hade idag Östgötatidningen!
Och inne i tidningen ser det ut så här...
För övrigt blev ju Anna och jag också intervjuade av lokal-TV4.
Då såg vi så här bekväma ut:
Ja.
Det kanske har varit väldigt mycket gymnastik nu på bloggen ett tag.
Men det här är min och Annas blogg.
Den handlar om våra liv och det innebär mycket gymnastik.
Men nu ska jag inte blogga mer om gymnastiktävlingen.
Promise!
Annars har jag inte så mycket mer att säga än att det var en jävla skitmatch ikväll.
I alla fall sista två perioderna.
Kan LHC hämta igen det här?
Och inne i tidningen ser det ut så här...
För övrigt blev ju Anna och jag också intervjuade av lokal-TV4.
Då såg vi så här bekväma ut:
Ja.
Det kanske har varit väldigt mycket gymnastik nu på bloggen ett tag.
Men det här är min och Annas blogg.
Den handlar om våra liv och det innebär mycket gymnastik.
Men nu ska jag inte blogga mer om gymnastiktävlingen.
Promise!
Annars har jag inte så mycket mer att säga än att det var en jävla skitmatch ikväll.
I alla fall sista två perioderna.
Kan LHC hämta igen det här?
Våreld, böcker och gaser (Ninni)
Såhär hittade Per oss idag när han kom hem ifrån jobbet.
Och det är väl så här vi har tillbringat större delen av dagen, Ragge och jag.
Bortsett från en vända in till Mantorp för lite ärenden och promenad.
Nackdelen är att Ragge har lite problem med gasig mage.
Eller okej.
Jag har lite problem med att Ragge har gasig mage.
Han verkar inte störas särskilt mycket av det.
Kanske tur att jag är förkyld.
Jägarns, vilken dunderhostmedicin jag har fått.
Nackdelen är, att så fort det blir lite invecklat om säpo och sånt i boken, så somnar jag.
Men det är iofs bra för då räcker boken lite längre.
Vill inte att den ska ta slut, men jag måste nog snart börja läsa bokcirkelboken.
Den ska vara utläst om en vecka.
Har man inte läst ut boken så får man ingen mat på bokmötena. Då får man sitta och titta på när de andra glufsar i sig. Såna är reglerna.
När vi var i Mantorp träffade vi på elever från Klämmestorpskolan som satte upp affischer om att de arrangerar Våreld för Mantorpsborna 29/4. Samling kl 18 vid Vifolkaskolan.
Kul initiativ!
Särskilt då det saknas valborgsmässoeld i Mantorp. Nu är det här alltså kvällen innan så att ingen behöver ändra inarbetade traditioner.
Hej på en stund!
Och just det!
Ikväll vinner vi!!!
Heja Klubben!
Och det är väl så här vi har tillbringat större delen av dagen, Ragge och jag.
Bortsett från en vända in till Mantorp för lite ärenden och promenad.
Nackdelen är att Ragge har lite problem med gasig mage.
Eller okej.
Jag har lite problem med att Ragge har gasig mage.
Han verkar inte störas särskilt mycket av det.
Kanske tur att jag är förkyld.
Jägarns, vilken dunderhostmedicin jag har fått.
Nackdelen är, att så fort det blir lite invecklat om säpo och sånt i boken, så somnar jag.
Men det är iofs bra för då räcker boken lite längre.
Vill inte att den ska ta slut, men jag måste nog snart börja läsa bokcirkelboken.
Den ska vara utläst om en vecka.
Har man inte läst ut boken så får man ingen mat på bokmötena. Då får man sitta och titta på när de andra glufsar i sig. Såna är reglerna.
När vi var i Mantorp träffade vi på elever från Klämmestorpskolan som satte upp affischer om att de arrangerar Våreld för Mantorpsborna 29/4. Samling kl 18 vid Vifolkaskolan.
Kul initiativ!
Särskilt då det saknas valborgsmässoeld i Mantorp. Nu är det här alltså kvällen innan så att ingen behöver ändra inarbetade traditioner.
Hej på en stund!
Och just det!
Ikväll vinner vi!!!
Heja Klubben!
Lattjo (Ninni)
Efter allt slit i helgen lattjade vi mest på gympan igår.
Till exempel ville tjejerna bygga torn, så då byggde vi torn.
Kanske inte så snyggt - men oj vad kul vi hade!
Nu är jag ledig ända till torsdag morgon.
Det är inte klokt vad bra jag har det.
Ska lägga mig på soffan och läsa sista Stieg Larsson. Vill inte att den ska ta slut.
Till exempel ville tjejerna bygga torn, så då byggde vi torn.
Kanske inte så snyggt - men oj vad kul vi hade!
Nu är jag ledig ända till torsdag morgon.
Det är inte klokt vad bra jag har det.
Ska lägga mig på soffan och läsa sista Stieg Larsson. Vill inte att den ska ta slut.
Snyggaste förstasidan... (Ninni)
... hade Östgöta Correspondenten helt klart idag!
Linnéa och armarna på våra övriga U3-gymnaster.
Artikeln är jättebra, som vanligt alltså när Jörgen Auer skriver.
Tyvärr finns den inte på nätet än.
Tills den gör det tycker jag att ni ska göra ett besök på Jörgens braiga blogg.
Den hittar ni här!
Den här veckan hoppas jag blir lite normal.
Jag har inte hört något från mitt jobb nu på morgonen vilket tyder på att min kollega är frisk och tillbaka. Därför börjar jag inte förrän kl 10.
Det kändes väldigt skönt med sovmorgon idag.
Linnéa och armarna på våra övriga U3-gymnaster.
Artikeln är jättebra, som vanligt alltså när Jörgen Auer skriver.
Tyvärr finns den inte på nätet än.
Tills den gör det tycker jag att ni ska göra ett besök på Jörgens braiga blogg.
Den hittar ni här!
Den här veckan hoppas jag blir lite normal.
Jag har inte hört något från mitt jobb nu på morgonen vilket tyder på att min kollega är frisk och tillbaka. Därför börjar jag inte förrän kl 10.
Det kändes väldigt skönt med sovmorgon idag.
Gymnastikdag (Ninni)
Det har varit en sån fantastisk dag!
Allt klaffade perfekt!
Glada och duktiga barn.
En utmärkt rysk gymnastikshow.
Peppade (men inte överpeppade!) tränare.
Fullsatta läktare.
Kan man önska sig mer en sån här dag?
På våra egna gymnaster har jag inga bilder. Det fanns inte riktigt tid för fotografering. Men jag kan säga att de skötte sig strålande.
Vi ställde upp med fyra olika trupper - och alla var värda första pris. Iaf om ni frågar Anna eller mig. Nu vann vi i U1, dvs nybörjarklassen, och vår stjärna Elin vann utstrålningspriset i U3, dvs den mest avancerade klassen.
Oh happy days!
Fast helt ärligt - priserna spelar faktiskt inte någon roll när man ser hur roligt alla tjejerna har. De ger verkligen allt!
Nu till de ryska gymnasterna.
De bjöd på några fantastiska nummer och visade vilken vacker och graciös sport gymnastik är, samtidigt som den är så enormt styrkekrävande. Och de verkade sakna leder. Totalt.
Roligast var våra yngsta gymnaster som hela tiden försökte härma det som ryskorna gjorde, utan större framgång kanske inte behöver tilläggas.
En hyllning till Sverige
Som ni kan se saknar de här tjejerna ryggrad. I gymnastik är det något positivt.
Ikväll har vi ätit hejdå-middag. (Sponsrad så klart! Tack Svensk Cater.) Vi grillade entrecote och åt sallad till det. Våra fördomar gällande elitgymnaster och mat kom på skam ordentligt. Oj, vad de åt (och ingen tog en tur till toaletten efteråt...). Måste säga att de här tjejerna är vansinnigt vältränade, men ändå inte obehagligt smala eller så. Vet inte vad vi hade väntat oss, men vi trodde nog att de skulle vara lite hårdare hållna. Fast det kanske är annorlunda när de är ute på turné, de blev nämligen överlyckliga när vi bjöd på läsk, för det fick de inte dricka annars.
Vi åt entrecote, Anna åt...
...kalkonkorv. Visst ser det smakligt ut?
Skinnet var tydligen gjort av gris, som inte Anna äter, och då fann hon ingen annan råd än att skala korven. Det finns därför en överhängande risk att ryssarna nu tror att det är så här man äter korv i Sverige. Om ni ser nån som står och skalar korv vid en korvkiosk så vet ni varför.
Efter middagen tog vi en sista vända till Mantorp för att hämta frukost till imorgon. Känns skönt att slippa stiga upp tidigt imorgonoch fixa det.
Så nu är allt klart!
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det känns så bra att ha arrangerat detta och att det blev så lyckat.
Visst, det har varit slitigt - men det var värt varenda sekund.
Och vi har absolut hunnit med att ha roligt också.
Allt klaffade perfekt!
Glada och duktiga barn.
En utmärkt rysk gymnastikshow.
Peppade (men inte överpeppade!) tränare.
Fullsatta läktare.
Kan man önska sig mer en sån här dag?
På våra egna gymnaster har jag inga bilder. Det fanns inte riktigt tid för fotografering. Men jag kan säga att de skötte sig strålande.
Vi ställde upp med fyra olika trupper - och alla var värda första pris. Iaf om ni frågar Anna eller mig. Nu vann vi i U1, dvs nybörjarklassen, och vår stjärna Elin vann utstrålningspriset i U3, dvs den mest avancerade klassen.
Oh happy days!
Fast helt ärligt - priserna spelar faktiskt inte någon roll när man ser hur roligt alla tjejerna har. De ger verkligen allt!
Nu till de ryska gymnasterna.
De bjöd på några fantastiska nummer och visade vilken vacker och graciös sport gymnastik är, samtidigt som den är så enormt styrkekrävande. Och de verkade sakna leder. Totalt.
Roligast var våra yngsta gymnaster som hela tiden försökte härma det som ryskorna gjorde, utan större framgång kanske inte behöver tilläggas.
En hyllning till Sverige
Som ni kan se saknar de här tjejerna ryggrad. I gymnastik är det något positivt.
Ikväll har vi ätit hejdå-middag. (Sponsrad så klart! Tack Svensk Cater.) Vi grillade entrecote och åt sallad till det. Våra fördomar gällande elitgymnaster och mat kom på skam ordentligt. Oj, vad de åt (och ingen tog en tur till toaletten efteråt...). Måste säga att de här tjejerna är vansinnigt vältränade, men ändå inte obehagligt smala eller så. Vet inte vad vi hade väntat oss, men vi trodde nog att de skulle vara lite hårdare hållna. Fast det kanske är annorlunda när de är ute på turné, de blev nämligen överlyckliga när vi bjöd på läsk, för det fick de inte dricka annars.
Vi åt entrecote, Anna åt...
...kalkonkorv. Visst ser det smakligt ut?
Skinnet var tydligen gjort av gris, som inte Anna äter, och då fann hon ingen annan råd än att skala korven. Det finns därför en överhängande risk att ryssarna nu tror att det är så här man äter korv i Sverige. Om ni ser nån som står och skalar korv vid en korvkiosk så vet ni varför.
Efter middagen tog vi en sista vända till Mantorp för att hämta frukost till imorgon. Känns skönt att slippa stiga upp tidigt imorgonoch fixa det.
Så nu är allt klart!
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att det känns så bra att ha arrangerat detta och att det blev så lyckat.
Visst, det har varit slitigt - men det var värt varenda sekund.
Och vi har absolut hunnit med att ha roligt också.
Hemskheter (Ninni)
Kommer hem och möts av nyheten att Engla har hittats död.
Det är omöjligt att inte beröras av det här hemska och onödiga.
Det som hennes anhöriga nu måste lära sig att leva med.
Dagen har gått bättre än vi vågade hoppas!
Ska gå igenom alla bilder nu.
Kanske blir det ett inlägg senare.
Får se om jag orkar.
Måste bara landa lite först.
Det är omöjligt att inte beröras av det här hemska och onödiga.
Det som hennes anhöriga nu måste lära sig att leva med.
Dagen har gått bättre än vi vågade hoppas!
Ska gå igenom alla bilder nu.
Kanske blir det ett inlägg senare.
Får se om jag orkar.
Måste bara landa lite först.
Glöm inte!!
Alltså,
Lagmansskolan, Mjölby
12.30 - Tävlingsstart
ca 14. 00 Rysk gymnastikshow
Be there - or loose us forever!
Lagmansskolan, Mjölby
12.30 - Tävlingsstart
ca 14. 00 Rysk gymnastikshow
Be there - or loose us forever!
Rysslandsbesök (Ninni)
Dock ej att förväxlas med Stockholmsbesök. Att ha Stockholmsbesök är i min närmaste krets ett kodord för att ha mens.
Till saken.
Idag kom hela gänget ryssar, en tv-kille vid namn Samuel som dokumenterar hela turnén samt managern Lage. De bjöds på lunch till största delen tillagad av mig och Malin. Efter lunchen bjöds det på sockerkaka som två av gymnastikbarnen hade bakat. Ryssarna var nöjda och glada men de äter inte särskilt mycket. Som förväntat kanske?
Kommunikationen gick sådär. Deras engelska var inte särskilt bra och min ryska består endast av tre ord: tack, hej och öl. Det sistnämnda var inte så användbart.
Jag hade gjort nåt knas med kameran så alla bilder utom ett är suddiga. Bilder utlovas istället efter morgondagen.
Jelena - truppens ledare.
Jag har farit som en jojo mellan Mantorp och Mjölby idag. Men nu har de ätit kvällsmat (sponsrad av Sjögestad motell) och frukosten är redan fixad så Anna och jag slipper åka dit imorgon bitti.
Nu ska bara allt klaffa imorgon med.
Men det tror jag - det känns som om vi har koll.
Anna och jag ska bara se till att hinna ha roligt också!
Heja heja heja klubben... (Ninni)
... LHC är dom bästa!
Men inte igår kväll.
Det är nog bara att erkänna, HV var lite hetare.
Skit också.
Klacken var i alla fall het.
Men jag mår så dåligt när klacken och stora delar av resten av publiken skriker t.ex. Ledin Ledin - ditt jävla svin. Särskilt om han samtidigt zoomas in på jumbotronen där han sitter och skäms i utvisningsbåset. Han må vara just ett svin på isen ibland, eller ganska ofta, men jag tycker lite synd om honom ändå.
Innan matchen väl kom igång delades det ut ungefär 500 olika slags onödiga priser. Klubbens sätt att psyka HV?
Kamerakillen hade hjälm på sig den här gången. Borde inte i så fall intervjuarkillen också ha det. Kamerakillen har ju åtminstone lite skydd av kameran. Tänk mycket roligare intervjuerna skulle bli om kostymnissen hade på sig en orange jofa-hjälm anno 1985.
Det var ju kul för HV att få vinna en match.
Det gör inte så mycket - för på måndag vinner LHC i Kinnarps arena.
För övrigt kan jag meddela att de som ska se den matchen kommer att få förstklassig underhållning även i pausarna. Då ska nämligen gymnastik-ryssarna som är hos oss just nu uppträda.
Men inte igår kväll.
Det är nog bara att erkänna, HV var lite hetare.
Skit också.
Klacken var i alla fall het.
Men jag mår så dåligt när klacken och stora delar av resten av publiken skriker t.ex. Ledin Ledin - ditt jävla svin. Särskilt om han samtidigt zoomas in på jumbotronen där han sitter och skäms i utvisningsbåset. Han må vara just ett svin på isen ibland, eller ganska ofta, men jag tycker lite synd om honom ändå.
Innan matchen väl kom igång delades det ut ungefär 500 olika slags onödiga priser. Klubbens sätt att psyka HV?
Kamerakillen hade hjälm på sig den här gången. Borde inte i så fall intervjuarkillen också ha det. Kamerakillen har ju åtminstone lite skydd av kameran. Tänk mycket roligare intervjuerna skulle bli om kostymnissen hade på sig en orange jofa-hjälm anno 1985.
Det var ju kul för HV att få vinna en match.
Det gör inte så mycket - för på måndag vinner LHC i Kinnarps arena.
För övrigt kan jag meddela att de som ska se den matchen kommer att få förstklassig underhållning även i pausarna. Då ska nämligen gymnastik-ryssarna som är hos oss just nu uppträda.
Wi i Wifolka är på hugget den här veckan (Ninni)
Anna och jag är barn- och ungdomssektionen av Wifolka GF. (Med hjälp av Sara och Malin såklart!)
Veronika och Anna-Karin är vuxensektionen. Läs vad kul Jörgen Auer har skrivit om Veronika och hennes step-pass i dagens Corren här.
Nu måste jag skynda skynda. Som Gunde skulle ha sagt.
Trött (Ninni)
Jag är så trött. Hanna kommer hit på lite prat och te när som helst.
Sen ska jag sova!!!!
Ikväll har vi genrepat med alla gymnastikgrupperna inför tävlingen.
Det gick väl sådär bra. Men genrep ska ju inte vara perfekta. Vi sparar oss till söndag.
Ni missade väl inte Jörgens finfina smygreklamartikel i Corren idag?
Hoppas verkligen att det blir mycket folk nu.
Det känns ändå som om vi har gjort vad vi har kunnat på så här kort tid.
Roligare än så här blir det inte idag.
Men imorn kanske. Vem vet?
Sen ska jag sova!!!!
Ikväll har vi genrepat med alla gymnastikgrupperna inför tävlingen.
Det gick väl sådär bra. Men genrep ska ju inte vara perfekta. Vi sparar oss till söndag.
Ni missade väl inte Jörgens finfina smygreklamartikel i Corren idag?
Hoppas verkligen att det blir mycket folk nu.
Det känns ändå som om vi har gjort vad vi har kunnat på så här kort tid.
Roligare än så här blir det inte idag.
Men imorn kanske. Vem vet?
Hej då (Anna)
Hej då. Nu flyttar jag. Hej då mamma, pappa, Grappo, Joppe och alla spindlar i källaren (om det finns några kvar efter Timon och Pumbas framfart).
PS. Heja LHC!
PS. Heja LHC!
2008-04-08 (Jag kom inte på nån bra rubrik) (Ninni)
Vad skönt det är när man har varit lite nervös inför något och det går tio gånger bättre än man hade vågat hoppas!
Idag har Mjölby, Boxholm och Ödeshög haft gemensam ämnesstudiedag. Jag och två kollegor har arbetat fram svenska- och mattedanser som vi har använt under läsåret. Det är mindre flummigt än det låter. Under dagen har vi visat kollegor från andra skolor hur det går till och hur man kan arbeta vidare med det inom andra arbetsområden. Det har varit SÅ inspirerande!
Den här veckan går i ett vansinnigt tempo. För att pigga upp mig lite åkte jag förbi blomsterhandeln nu på hemvägen och köpte en fin bukett Gerberor till mig själv - bara för att jag är så duktig. Det sa jag också till blom-damen när hon frågade om blommorna var till någon speciell högtid. Det tyckte hon var bra, att man för sällan köper snittblommor till sig själv. Men när hon frågade om jag inte skulle skriva ett sånt där litet kort till mig själv också att sätta i buketten tyckte jag att det blev lite over kill.
Jag har lärt mig ett nytt ord idag. "Färst" kommer av ordet färre och är alltså motsatsen till flest. Jag trodde att det var ett låtsas-ord.
Nu ska jag rätta engelskadiagnoser och sen bär det av på gymnastikmöte.
Idag har Mjölby, Boxholm och Ödeshög haft gemensam ämnesstudiedag. Jag och två kollegor har arbetat fram svenska- och mattedanser som vi har använt under läsåret. Det är mindre flummigt än det låter. Under dagen har vi visat kollegor från andra skolor hur det går till och hur man kan arbeta vidare med det inom andra arbetsområden. Det har varit SÅ inspirerande!
Den här veckan går i ett vansinnigt tempo. För att pigga upp mig lite åkte jag förbi blomsterhandeln nu på hemvägen och köpte en fin bukett Gerberor till mig själv - bara för att jag är så duktig. Det sa jag också till blom-damen när hon frågade om blommorna var till någon speciell högtid. Det tyckte hon var bra, att man för sällan köper snittblommor till sig själv. Men när hon frågade om jag inte skulle skriva ett sånt där litet kort till mig själv också att sätta i buketten tyckte jag att det blev lite over kill.
Jag har lärt mig ett nytt ord idag. "Färst" kommer av ordet färre och är alltså motsatsen till flest. Jag trodde att det var ett låtsas-ord.
Nu ska jag rätta engelskadiagnoser och sen bär det av på gymnastikmöte.
Heja klubben (Anna)
Vad härligt med vinst ikväll.
Jag har ätit lite chips till hockeyn och har nu 17,9 i blodsocker. Jag är törstig.
Jag ska gå och lägga mig nu. Städa lite i källaren. 2 dagar kvar.
Puss och hej!
PS! Mamma kom hem och kunde bajsa av Joppe. Puh!
Jag har ätit lite chips till hockeyn och har nu 17,9 i blodsocker. Jag är törstig.
Jag ska gå och lägga mig nu. Städa lite i källaren. 2 dagar kvar.
Puss och hej!
PS! Mamma kom hem och kunde bajsa av Joppe. Puh!
Pausbloggning med Joppe i knät (Anna)
Idkväll är jag hundvakt. Det är ingen piece of cake ska ni veta. Jag är ju nämligen rädd för bajs. Och dessutom låg det en lapp från mamma om att Joppe inte bajsat sen frukost. Gulp. Tänk om han gör på sig!
Annars är han underbar. Speciellt när han är still.
Nu åter till den viktiga matchen.
Annars är han underbar. Speciellt när han är still.
Nu åter till den viktiga matchen.
Min vecka (ett lååångt inlägg) (Anna)
Hej! Jag är tillbaka, för ett litet tag. Jag får blogga ordentligt när jag har tid igen. Nu ska jag uppdatera er om min vecka:
Förra söndagen var vi på hockey. Det har ju Ninni redan bloggat om. Men jag lägger in en bild.
Storliff-gänget när de är som snyggast. Frida hade hembakta bullar med sig. Hembakt, hockey och huliganer. De tre H:na I crave.
På måndagen jobbade jag. Sen var det gymnastik. Sen tränade jag INTE utan jag var med Ninni. Vi tittade på hockey och åt bröd med pålägg, s k mackor. Det var nice.
Sen var det tisdag. Då var dt jobb, sen var det gymnastik på kvällen. Det var kul att ha gymnastik igen efter två veckors uppehåll.
På onsdagen dammsög jag innan jobbet. Efter jobbet var jag på IKEA. Sen hade jag faktiskt lite tv-kväll. Jag såg på Grey´s, Sverige pussas och kramas och Morgonsoffan. Det var roligt när Björn Gustavsson gjorde röror. HAHA.
Då är vi framme på torsdagen. Då var det jobb, sen gymnastik, sen egen gymnastik. Jag var ganska dålig. Jag gjorde ungefär en hjulning och lite sit-ups på bommen. Sen tittade jag på de andra. Till exempel Sara. Hon är ett riktigt ögongodis.
Sen var det fredag. Då var det jobb! Sen var jag med Per på kvällen. Han borrade och jag sjöng med i Så ska det låta. Det var nog tur att det inte var tvärtom. Snällt av Ninni att låna ut Per en fredagkväll sådär. Eller hur?
Nu är vi framme vid gårdagen. Dagen D (då jag landsteg i Normandie). Nej vars, men dagen då jag jobbade naken.
Nej, man ser ju att jag har kläder, men tittar man bara upptill så ser jag faktiskt naken ut. Kul va?
Efter jobbet följde jag med Frida hem. Vi hängde i hennes snygga lägenhet och sen bjöds det på mat. Underbart! Kycklingbörjare, klyftpotatis och tzatziki. Jag smäller av så gott. Efter maten gick vi till Tania. Där var det fest! Det var så roligt! Vi lyssnade på skitbra musik som Mr Vain och Hanson och dansade läckra danser. Till det drack jag folköl och tyckte att jag dansade lite snyggare ju mer öl jag drack.
Mikael och Johanna.
Frida och Sara.
Lillan.
Tania och Erika.
Det var många hos Tania. Men man delar ju upp sig lite i gäng sådär va, och vi var det roliga gänget. Tycker jag. Det var verkligen BRÄ stämning. Haha.
Lite Singstar på det.
Och så lite posing:
Och så lite dans:
Jag körde en riktig show!
Sen gick de andra till L'orient och jag och Frida till Platens. Där mötte vi en skum man.
Arvid med ångest någonstans.
Jag är väldigt imponerad om Frida lyckades åka och köpa en micro klockan elva idag. För visst är vi snygga/nyktra?
Idag har vi fixat i lägenheten. Det var jag, mamma och pappa. Nu är det inte mycket kvar, på onsdag ska jag flytta in. Det är jättefint alltså.
Sen var Ninni, Lotta och jag på trampolinen. Det var kul att hoppa.
Nu ska jag sova. Det är en very busy vecka på G. Och här har jag suttit en hel timme och skrivit. Så ciao!
Förra söndagen var vi på hockey. Det har ju Ninni redan bloggat om. Men jag lägger in en bild.
Storliff-gänget när de är som snyggast. Frida hade hembakta bullar med sig. Hembakt, hockey och huliganer. De tre H:na I crave.
På måndagen jobbade jag. Sen var det gymnastik. Sen tränade jag INTE utan jag var med Ninni. Vi tittade på hockey och åt bröd med pålägg, s k mackor. Det var nice.
Sen var det tisdag. Då var dt jobb, sen var det gymnastik på kvällen. Det var kul att ha gymnastik igen efter två veckors uppehåll.
På onsdagen dammsög jag innan jobbet. Efter jobbet var jag på IKEA. Sen hade jag faktiskt lite tv-kväll. Jag såg på Grey´s, Sverige pussas och kramas och Morgonsoffan. Det var roligt när Björn Gustavsson gjorde röror. HAHA.
Då är vi framme på torsdagen. Då var det jobb, sen gymnastik, sen egen gymnastik. Jag var ganska dålig. Jag gjorde ungefär en hjulning och lite sit-ups på bommen. Sen tittade jag på de andra. Till exempel Sara. Hon är ett riktigt ögongodis.
Sen var det fredag. Då var det jobb! Sen var jag med Per på kvällen. Han borrade och jag sjöng med i Så ska det låta. Det var nog tur att det inte var tvärtom. Snällt av Ninni att låna ut Per en fredagkväll sådär. Eller hur?
Nu är vi framme vid gårdagen. Dagen D (då jag landsteg i Normandie). Nej vars, men dagen då jag jobbade naken.
Nej, man ser ju att jag har kläder, men tittar man bara upptill så ser jag faktiskt naken ut. Kul va?
Efter jobbet följde jag med Frida hem. Vi hängde i hennes snygga lägenhet och sen bjöds det på mat. Underbart! Kycklingbörjare, klyftpotatis och tzatziki. Jag smäller av så gott. Efter maten gick vi till Tania. Där var det fest! Det var så roligt! Vi lyssnade på skitbra musik som Mr Vain och Hanson och dansade läckra danser. Till det drack jag folköl och tyckte att jag dansade lite snyggare ju mer öl jag drack.
Mikael och Johanna.
Frida och Sara.
Lillan.
Tania och Erika.
Det var många hos Tania. Men man delar ju upp sig lite i gäng sådär va, och vi var det roliga gänget. Tycker jag. Det var verkligen BRÄ stämning. Haha.
Lite Singstar på det.
Och så lite posing:
Och så lite dans:
Jag körde en riktig show!
Sen gick de andra till L'orient och jag och Frida till Platens. Där mötte vi en skum man.
Arvid med ångest någonstans.
Jag är väldigt imponerad om Frida lyckades åka och köpa en micro klockan elva idag. För visst är vi snygga/nyktra?
Idag har vi fixat i lägenheten. Det var jag, mamma och pappa. Nu är det inte mycket kvar, på onsdag ska jag flytta in. Det är jättefint alltså.
Sen var Ninni, Lotta och jag på trampolinen. Det var kul att hoppa.
Nu ska jag sova. Det är en very busy vecka på G. Och här har jag suttit en hel timme och skrivit. Så ciao!
Trampolin, nycklar och en förlorad fiol (Ninni)
Shit vad kul det var på trampolinen ikväll! Vi har studsat och studsat.
Lotta Esping, Anna "Undrar var mina nycklar kan tänkas vara?" Kellander och jag hade en matta helt för oss själva. Eller ja, först fick vi skrämma iväg två småkillar som nog tyckte vi var riktiga bitchar - sen hade vi en matta för oss själva.
Nu kommer det nog att bli rejäl träningsvärk imorgon.. Gött!
Ni kanske undrar om Annas nycklar nu?
Jo, det finns två saker hon omöjligt kan hålla reda på - nycklarna och mobilen. Idag har vi umgåtts ca tre timmar, och under den tiden har nycklarna försvunnit tre gånger.
Det har blivit många spärrade och nya mobiler genom åren. För att inte tala om alla dessa gånger hon har fått ringa upp till vaktmästaren på Vifolkaskolan för att kolla om nån har hittat hennes förlorade nycklar i en gigantisk Kiss och bajs-nyckelring (Märket kiss och bajs alltså, ingenting annat.).
Det hela påminner lite om de två fasansfulla år som jag spelade fiol.
När jag spelade lät det som en döende katt och det tog tre månader för mig att lära mig Blinka lilla stjärna.
Jag var med andra ord inte någon direkt talang, men det var inte det som var problemet. Jag glömde den där förbannade fiolen överallt. Att jag glömde den på gympan och i skolan må väl vara förlåtet men jag glömde den även på biblioteket och på Shell nån gång.
Jag minns en gång paniken när jag inte lyckades hitta den någonstans, det var knappt att jag vågade berätta det för mamma och pappa. Efter två dagar återfanns den på Vivo. Någon vänlig själ i personalen hade ställt den i ett hörn i den manuella charkdisken.
Det var nog en lättnad för alla Kellandrarna när jag till sist bestämde mig för att lägga fiolen på hyllan.
Imorgon bitti ska vi till Lagmanshallen och rekognisera inför helgen.
Det här blir en bra vecka, det känner jag på mig.
Lotta Esping, Anna "Undrar var mina nycklar kan tänkas vara?" Kellander och jag hade en matta helt för oss själva. Eller ja, först fick vi skrämma iväg två småkillar som nog tyckte vi var riktiga bitchar - sen hade vi en matta för oss själva.
Nu kommer det nog att bli rejäl träningsvärk imorgon.. Gött!
Ni kanske undrar om Annas nycklar nu?
Jo, det finns två saker hon omöjligt kan hålla reda på - nycklarna och mobilen. Idag har vi umgåtts ca tre timmar, och under den tiden har nycklarna försvunnit tre gånger.
Det har blivit många spärrade och nya mobiler genom åren. För att inte tala om alla dessa gånger hon har fått ringa upp till vaktmästaren på Vifolkaskolan för att kolla om nån har hittat hennes förlorade nycklar i en gigantisk Kiss och bajs-nyckelring (Märket kiss och bajs alltså, ingenting annat.).
Det hela påminner lite om de två fasansfulla år som jag spelade fiol.
När jag spelade lät det som en döende katt och det tog tre månader för mig att lära mig Blinka lilla stjärna.
Jag var med andra ord inte någon direkt talang, men det var inte det som var problemet. Jag glömde den där förbannade fiolen överallt. Att jag glömde den på gympan och i skolan må väl vara förlåtet men jag glömde den även på biblioteket och på Shell nån gång.
Jag minns en gång paniken när jag inte lyckades hitta den någonstans, det var knappt att jag vågade berätta det för mamma och pappa. Efter två dagar återfanns den på Vivo. Någon vänlig själ i personalen hade ställt den i ett hörn i den manuella charkdisken.
Det var nog en lättnad för alla Kellandrarna när jag till sist bestämde mig för att lägga fiolen på hyllan.
Imorgon bitti ska vi till Lagmanshallen och rekognisera inför helgen.
Det här blir en bra vecka, det känner jag på mig.
Fel dag.. (Ninni)
Det blev sent igår och därför tog alla här hemma en riktig sovmorgon i morse, inklusive Ragge.
Lagom till frukosten/brunchen ringer gymnastiktränar-Malin och berättar att hon och Kasper nu är i Mantorp och undrar var vi ska mötas.
Jag fattar ingenting först. Sen förstår jag, Malin är en vecka för tidig. Hon hade stressat ihjäl sig med en massa köttfärspajer, tvingat upp Kasper i nästan-ottan och åkt hit från Sturefors i tron om att det var idag det var dags för den stora gymnastikdagen med ryska gymnaster och annat. Hon visste att det var den trettonde men hade nån stans blandat ihop dagarna. Pajerna åkte in i frysen och istället fick vi tid att umgås ordentligt. Det händer så sällan. Så nu har vi haft en tretimmarsfika och umgåtts.
Vad knasigt det kan bli.
Lagom till frukosten/brunchen ringer gymnastiktränar-Malin och berättar att hon och Kasper nu är i Mantorp och undrar var vi ska mötas.
Jag fattar ingenting först. Sen förstår jag, Malin är en vecka för tidig. Hon hade stressat ihjäl sig med en massa köttfärspajer, tvingat upp Kasper i nästan-ottan och åkt hit från Sturefors i tron om att det var idag det var dags för den stora gymnastikdagen med ryska gymnaster och annat. Hon visste att det var den trettonde men hade nån stans blandat ihop dagarna. Pajerna åkte in i frysen och istället fick vi tid att umgås ordentligt. Det händer så sällan. Så nu har vi haft en tretimmarsfika och umgåtts.
Vad knasigt det kan bli.
Myslördag (Ninni)
Gårdagen var helt perfekt!
Först fick jag en massa ensamtid. Det är så skönt ibland. Jag städade, tvättade, strök och läste lite i min bok. Sen kom Hanna-Panna. Vi åkte först till CG en sväng och sen hem tll mamma och pappa så att Hanna fick träffa lillplutten Joppe. Han växer och frodas. Ska lägga ut lite nya bilder.
Sen blev det spontan middag med Lotta och Peter. Vi kollade på körslaget och snackade skit. Lagom till fruktsalladen åkte några gamla videofilmer från ponnytiden fram. Som vi skrattade! Bäst var Tröjtryckarpartyt hemma hos Hanna 1992. (Bara en sån sak! Tröjtryckarparty! Alla gjorde t-shirtar med sina hästar och så stod det t.ex. I Love Lissie och Cherie på dem. Iaf på min.) Vi var så små och söta och blev så till oss när pappa Håkan plockade fram videokameran.
Peter, Hanna och Lotta. Här tar Lotta kort till sin blogg som ni hittar här! Ragge hade en bad hair day och ville därför bara visa upp sin mindre fina sida.
Först fick jag en massa ensamtid. Det är så skönt ibland. Jag städade, tvättade, strök och läste lite i min bok. Sen kom Hanna-Panna. Vi åkte först till CG en sväng och sen hem tll mamma och pappa så att Hanna fick träffa lillplutten Joppe. Han växer och frodas. Ska lägga ut lite nya bilder.
Sen blev det spontan middag med Lotta och Peter. Vi kollade på körslaget och snackade skit. Lagom till fruktsalladen åkte några gamla videofilmer från ponnytiden fram. Som vi skrattade! Bäst var Tröjtryckarpartyt hemma hos Hanna 1992. (Bara en sån sak! Tröjtryckarparty! Alla gjorde t-shirtar med sina hästar och så stod det t.ex. I Love Lissie och Cherie på dem. Iaf på min.) Vi var så små och söta och blev så till oss när pappa Håkan plockade fram videokameran.
Peter, Hanna och Lotta. Här tar Lotta kort till sin blogg som ni hittar här! Ragge hade en bad hair day och ville därför bara visa upp sin mindre fina sida.
En riktig rackar-rökare (Ninni)
Det verkar som om några fåglar har byggt bo i vår skorsten. Per har tänt en rejäl brasa så nu försöker vi röka ut dem. Jag tycker bara lite synd om dem. Tänk om de inte hinner ut? Och om de har lagt ägg? Då blir nog äggen ganska hårdkokta.
Det känns väldigt skönt att inte ha några stora grejer inplanerade den här helgen. Det enda jag vet är att jag måste jobba ifatt en del (har en gigantisk hög med rättning som inte har hunnits med i veckan..) och att jag måste styra med gymnastiktävlingen. Och så ska jag träffa Hanna-Panna. Annars blir det nog mest läsning och stickning.
Och så hoppas jag på fint väder, så klart!!
Raggeragnar (Ninni)
Förutom chefsposten på JB Markteknik och modellandet har Ragge nu skaffat ytterligare ett jobb.
Klicka här så får ni se!
Klicka här så får ni se!
Vilken vecka! (Ninni)
Kära bloggläsare. Anna och jag ber om ursäkt för att vi har försummat er på sistone. Ska försöka att skärpa till oss. Det har bara varit så vansinnigt mycket. Anna försöker flytta (Nej, hon har ännu inte flyttat in..) Jag har jobbat häcken av mig. Dessutom har jag nog återigen slagit personligt rekord i telefonprat den här veckan. Många positiva samtal, men deprimerande många negativa. Jag har känt mig lite som en surkärring. Men nu är det helg, fåglarna kvittrar och alla är glada!
Sen är det ju det här med gymnastikuppvisningen. Att ro det här iland utan att föreningen går back blir inte helt enkelt. Men nu ser det ut att lösa sig tack vare fantastiska gymnastikföräldrar, kontakter och Annas och min enorma charm. Dessutom har vi lyckats bra med Mjölby kommun som verkar ställa upp med en del. Puh!
Per är en taskig typ. Nu har han fixat ståplatsbiljetter till HV-LHC. Ståplats! Det funkar ju inte för mig. Skit också.
Per har varit i sthlm i veckan. Eftersom jag sprang på möten, fortbildningar och andra grejer fanns det ingen som kunde ta hand om hundkraken här hemma. Han fick därför resa bort en natt till sin uppfödare Ylva. Hon ställer alltid upp. Det är en riktigt kaxig typ, den där Ragge. En uppviglare och bråkmakare av sällan skådat slag. Eftersom han tydligen är lite av en mobbare också valde han ut en stackars hackkyckling som han muckade med mest hela tiden. Men han funkar hos brudarna. Det kanske är som Anna säger, att det är tur för samhället att vi inte har barn utan bara en hund...
:-)
Nu ska jag börja i Stieg Larsson-tvåan. Lovely! Hoppas att den är lika bra som ettan.
Trevlig helg allihop!
Sen är det ju det här med gymnastikuppvisningen. Att ro det här iland utan att föreningen går back blir inte helt enkelt. Men nu ser det ut att lösa sig tack vare fantastiska gymnastikföräldrar, kontakter och Annas och min enorma charm. Dessutom har vi lyckats bra med Mjölby kommun som verkar ställa upp med en del. Puh!
Per är en taskig typ. Nu har han fixat ståplatsbiljetter till HV-LHC. Ståplats! Det funkar ju inte för mig. Skit också.
Per har varit i sthlm i veckan. Eftersom jag sprang på möten, fortbildningar och andra grejer fanns det ingen som kunde ta hand om hundkraken här hemma. Han fick därför resa bort en natt till sin uppfödare Ylva. Hon ställer alltid upp. Det är en riktigt kaxig typ, den där Ragge. En uppviglare och bråkmakare av sällan skådat slag. Eftersom han tydligen är lite av en mobbare också valde han ut en stackars hackkyckling som han muckade med mest hela tiden. Men han funkar hos brudarna. Det kanske är som Anna säger, att det är tur för samhället att vi inte har barn utan bara en hund...
:-)
Nu ska jag börja i Stieg Larsson-tvåan. Lovely! Hoppas att den är lika bra som ettan.
Trevlig helg allihop!
HLR-kurs (Ninni)
Ikväll har jag varit på hjärt-lungräddningskurs. Sånt är ju bra att kunna. Särskilt om jag hamnar bredvid samma man som sist nästa fredag när LHC spelar final. Vet inte hur hans hjärta kommer att klara av den matchen. Men nu kom jag ifrån ämnet. Det var både kul och lärorikt, även om det är svårt att veta hur man skulle reagera i en situation där de här kunskaperna behövs.
Sen var vi ju så klart tvugna att blåsa i en sån där docka. Jag är ju som bekant ganska kvackelmagad och tycker därför att sånt är lite äckligt, men det gick bra efter att jag först använde upp halva flaskan med desinfektionssprit. Det svåra var att knipa igen näsan på honom, men det löste jag enkelt genom att köra upp två fingrar i borrarna.
All min medicinska kunskap är hämtad från ER. Därför hade jag lite svårt att låta bli att skrika He's in cardiac arrest - CLEAR! och låtsas ge honom elstötar med mina inbillade ge-elstötar-mojänger. Jag hade i alla fall kul.
Nu ska jag sticka några varv och sen sova. Den här veckan har sanneligen haft sina prövningar så här långt och nu är jag dödstrött!
Sen var vi ju så klart tvugna att blåsa i en sån där docka. Jag är ju som bekant ganska kvackelmagad och tycker därför att sånt är lite äckligt, men det gick bra efter att jag först använde upp halva flaskan med desinfektionssprit. Det svåra var att knipa igen näsan på honom, men det löste jag enkelt genom att köra upp två fingrar i borrarna.
All min medicinska kunskap är hämtad från ER. Därför hade jag lite svårt att låta bli att skrika He's in cardiac arrest - CLEAR! och låtsas ge honom elstötar med mina inbillade ge-elstötar-mojänger. Jag hade i alla fall kul.
Nu ska jag sticka några varv och sen sova. Den här veckan har sanneligen haft sina prövningar så här långt och nu är jag dödstrött!
SM-final!!! (Ninni)
I söndags var vi ju såklart på hockey också. En semi mot Färjestad vill man ju inte missa!
Vi laddade upp med pizza på Kantarellen, precis som majoriteten av LHC's fans.
Sen blev det dags för match. I en ringhörna satt pappa Jim, i en satt Anna tillsammans med de där udda typerna som hon jobbar ihop med och i en tredje satt jag och Per. Anna and the gang hamnade mitt emellan klacken ett gäng underliga typer vars supporterskap angränsade till fanatism. Dessutom hittade typerna på egna svordomar och smeknamn till domaren. Vad sägs om Ålahuve? Eller möjligen Svinabonne?
Jag tvingade Per att byta plats med mig i första pausen då jag hamnade bredvid någon som luktade väldigt mycket gödsel. Kanske var det ovan nämnda svinabonne? Och tyck nu inte synd om Per för det, han har ju ändå inget luktsinne. Därefter fick jag sitta bredvid en man som allt eftersom matchen pågick blev allt rödare i ansiktet. Hela tiden skrek han Uuuuuuj, det här är lissfarligt - LISSFARLIGT!! Det andra lissfaligt skreks varje gång i en imponerande falsett. Jag utgår från att han menade livsfarligt, även om jag inte riktigt kan hålla med om det när lhc leddemed tre mål. Mot slutet började jag på allvar bli lite orolig för hans hälsa.
I det lilla molnet gömmer sig Anna och Sport IF.
Det är ju vid det här laget old news att lhc vann. Nu blir det final!!
Vi laddade upp med pizza på Kantarellen, precis som majoriteten av LHC's fans.
Sen blev det dags för match. I en ringhörna satt pappa Jim, i en satt Anna tillsammans med de där udda typerna som hon jobbar ihop med och i en tredje satt jag och Per. Anna and the gang hamnade mitt emellan klacken ett gäng underliga typer vars supporterskap angränsade till fanatism. Dessutom hittade typerna på egna svordomar och smeknamn till domaren. Vad sägs om Ålahuve? Eller möjligen Svinabonne?
Jag tvingade Per att byta plats med mig i första pausen då jag hamnade bredvid någon som luktade väldigt mycket gödsel. Kanske var det ovan nämnda svinabonne? Och tyck nu inte synd om Per för det, han har ju ändå inget luktsinne. Därefter fick jag sitta bredvid en man som allt eftersom matchen pågick blev allt rödare i ansiktet. Hela tiden skrek han Uuuuuuj, det här är lissfarligt - LISSFARLIGT!! Det andra lissfaligt skreks varje gång i en imponerande falsett. Jag utgår från att han menade livsfarligt, även om jag inte riktigt kan hålla med om det när lhc leddemed tre mål. Mot slutet började jag på allvar bli lite orolig för hans hälsa.
I det lilla molnet gömmer sig Anna och Sport IF.
Det är ju vid det här laget old news att lhc vann. Nu blir det final!!
Gymnastik och surpuppor (Ninni)
Söndagen var en riktig sportdag.
Under dagen tog Anna och jag med oss två gymnaster till Motala för att provahoppa en ny trampett. Ny för oss vill säga, den har nog bortåt 20 år på nacken. För oss duger det gott. Det gick så bra och tjejerna fick på nåder vara med på Motalatjejernas träning. Kan nån svara på varför en del människor måste vara så förbannat otrevliga? Vad vinner man på det?? Tre-fyra stycken av tjejerna var kanongulliga och hjälpte gärna oss från den lilla föreningen på landet. För att inte tala om fantastiska gymnastiktränaren Lugi! Men en del av de andra... Don't get me started! Dåligt som faan var det i alla fall. Men men, det är ju deras eget liv de surar bort och därmed deras förlust.
Jag har försökt blogga flera gånger nu, men det funkar inte så bra. Ville bara säga det ifall vi försvinner igen. Då vet ni varför.
Oj! Värst vad irriterad jag låter idag. Men det är jag inte!
Det händer grejer! (Ninni)
Vi har under de här blogglösa dagarna varit riktiga busy bees, kan jag lova.
Nästa helg, söndagen den 13:e, anordnar Anna och jag gymnastiktävling i Lagmanhallen. Det brukar vara en liten trevlig begivenhet där publiken främst består av närmast sörjande.
I år blir det istället en storslagen uppvisning för alla då vi får besök av ryska elitgymnaster, nu snackar vi världsmästare och så, bl.a. tjejen här nedan. Visst är det häftigt?
Det här behöver man inte vara gymnastikintresserad för att bli impad av.
Kom till Lagman i Mjölby nästa söndag och kolla vetja!
Äntligen... (Ninni)
... funkar bloggen igen.
En rejäl bloggabstinens har hunnit infinna sig, så nu blir vi nog duktiga på att uppdatera ett tag.
En rejäl bloggabstinens har hunnit infinna sig, så nu blir vi nog duktiga på att uppdatera ett tag.