Kellandersisters

Jag trodde att vi skulle till Martin och Anna på lite halvsoft myskväll igår. Jag blev väldigt förvånad (och lite irriterad...) när Per började köra helt fel i stan. Och när vi stannade utanför T1-hallen fattade jag absolut ingenting. Inte ens när jag kom in och såg mina fina vänner kopplade jag. Världens bästa syster fick hälsa mig välkommen till mitt överraskningsfödelsedagskalas för att jag skulle fatta. Jag blev så jäkla överraskad!! Fattar inte hur Per och Anna har lyckats koka ihop det här och hålla det hemligt.

Jag fick byta om till träningskläder (Fick mycket fin t-shirt där det stod "I'm blonde. What's your excuse?") och blev serverad ett glas bubbel. Sen var det bara att köra hårt.

Anna höll i uppvärmningen som började med en hård fight i jägarboll.



   

   

Sen skulle det gymnastiseras! Kullerbyttor, hopp, handstående och hjulningar. Har rackarns träningsvärk idag och jag tror inte att jag är ensam..





Trampetten åkte så klart fram.

   







Och så avrundade vi med lite hopprep.



Sen lekte vi lite mer stillsamma lekar och piffade oss snabbt som blixten och begav oss mot stan. Jag hade inte en aning om var vi skulle och det var så roligt. Till sist kom vi fram till Tapas. Det började väldigt bra med att servitören bad om legitimation...

På Tapas satt flera vänner och väntade. Jag blev så glad att jag började grina. Attans att jag alltid ska bli så rörd. Vi åt, drack, åt ännu mer och hade så himla roligt!





     



   

   



Efter Tapas begav vi oss ut på stan. Kameran fick inte följa med, och det kanske var tur. Det blev en helt suverän kväll som avslutades med en natt på hotell.

Tusen tack, världens bästa syster och make, för att ni hade fixat det här. Jag är så glad och fortfarande ganska överväldigad. Tack för att ni hade samlat alla dessa underbara människor som är mina vänner. Utan vänner är man ingenting, och jag är så glad att jag har er allihop.

Stora kramar till er alla!