Kellandersisters

Vet ni..? Jag har hela 7,5 lediga veckor framför mig.
Behöver jag tillägga att det känns fantastiskt? ;)



I söndags debuterade jag som tävlingsgolfare ihop med min lagkompis Åsa. Vi tillbringade 5,5 timmar utomhus i hällregn. Jag var så genomblöt när vi kom hem att det till och med gick att vrida ur trosorna (eller "underbyxorna" som en del väljer att kalla dem..) Vi kom sist, så klart, men inte med så stor poängskillnad som befarat. Resultatet var faktiskt riktigt bra under rådande omständigheter.




I måndags hade vi guldkantsdag på jobbet. Den här gången var det firande som stod på schemat. På förmiddagen tackade vi av en kollega som slutar och på eftermiddagen ordnades det fru-mö-hippa (fröhippa) för Linda och Emma.


Det var så skoj för ingen av dem hade anat något, och de blev så överraskade. De båda var mycket modiga och ställde snällt upp på de olika brudduellerna. På kvällen hade det utlovats nakenchock...
Efter att Helen hade hållit ett vackert litet anförande om äktenskapet och om att åldras tillsammans var det dags för Elin, Johanna, Pia och mig att köra ett litet spex.

Läsårets två sista arbetsdagar har jag ägnat åt att flytta. På jobbet alltså. Jag har flyttat från mitt stora ljusa fina klassrum, till ett mindre och mörkare. Men det blev riktigt bra och nu ser jag fram emot att flytta in där till hösten. Vi kommer att få det bra där, jag och min lilla trea. :)




Idag har jag mest varit en fara för min omgivning och det gäller både djur och människor. Åsa och jag har varit och spelat golf, och på hål 18 gjorde jag en äkta birdie. Vad kul! tänker säkert ni nu.. Det var det inte, kan jag lova. Särskilt inte för den lilla pippifågeln. Där satt den glatt visslande i ett träd och skötte sina egna affärer när den plötsligt träffades av en stenhård golfboll. Jag fick chock och dåligt samvete följt av en fnissattack. Det kan bli så ibland när man är i chock, har jag hört.


Den andra idiotgrejen för dagen var när jag sparkade fotboll i mina hårda tjocka sköna tofflor. Anna stod i mål, och bollsäker som jag är fick jag till ett stenhårt skott, även här. Tyvärr följde även toffeln med och träffade Anna mitt i ansiktet. Jag borde nog låsas in! Eller få bollförbud.

 Eller 


Nu ska jag sova! Måste se till att få lite skönhetsömn inför midsommar.
Imorgon ringer klockan... inte alls!!!

Sov så gott!

Värst vad tiden går! Det är helt vansinnigt. Det har bara varit så mycket av allt.
Jobbet har varit mer krävande (och roligt!) än någonsin, vi har kört stenhårt med gymnastiken, massor privata grejer har hänt, politiken ska ha sin tid, vi har köpt tomt och ska bygga hus, jag har gått en fotokurs, spelat en massa golf, och så en massa andra grejer där emellan.
När jag nu ser tillbaka på våren är det kanske inte så konstigt att det känns som om den har rusat förbi.

I torsdags var det skolavslutning. Det var sååå vemodigt. Det finns så mycket jag skulle kunna säga om de här senaste tre åren, men det här är fel forum för det. Nöjer mig därför med att säga att jag har haft tre fantastiska år med en enstående klass. En klass bestående av ett gäng underbara individer som var och en alltid kommer att ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

Imorgon ska jag spela golftävling. Hualigen. Även om det bara är på skoj, så är jag ganska pirrig. Men det blir nog bra... Och blir det inte det så gör det ingenting. :)

Bäst att knoppa.
Tre arbetsdagar kvar nu, sedan är det S O M M A R L O V !

Ja ibland kanske det är roligt att vara fröken...


HAHAHAHAHAHAHA!

 

HAHAHAHAHAHAHAHA

Här kommer ett mastigt bildinlägg från vår alldeles fantastiska semester på rivieran. (Jag har snott bilderna från Perras facebook, det är därför en stor del av kortets högra sida försvinner. Ibland kan det vara bra, ibland mindre bra...)


Här är vi på väg! Klockan är väl en fem på morgonen, men man MÅSTE dricka en whiskey innan man ska flyga.


Här är hela klanen när vi strax ska landa i Nice. Det är väl en spännande bild?!


Så här lycklig blir Anna över att se palmer...


Ännu en gruppbild. Här vid en bensträckarpaus strax ovanför Monaco.


På vägen upp till Finale gjorde vi ett lunchstopp i San Remo. Då passade vi så klart på att sola en stund.


Framme på hotellet! Vad tycker ni om utsikten? ;)


Utsikt åt andra hållet...


Första kvällen åt vi middag på hotellet. Det var gott och alla var glada och nöjda fast något trötta, så det fick bli en tidig kväll.


Första förmiddagen var det sol och bad på schemat. Här ligger vi på Annas balkong. LOVELY!


Mammi och pappi och Per och Perra passade på att sightseeinga lite istället.


Här har ni mig på beachen och i bakgrunden kan ni se vårt fina hotell.


Anna och Per var modiga (läs: knäppa) och badade medan jag och Perra var förståndiga (läs: förståndiga) och tittade på.


Hotellet igen!

Sen var det dags för oss att återse Lorena och hennes familj igen. När jag gick i gymnasiet var jag med i ett elevutbyte mellan min skola och en italiensk kockskola. Lorena kom till sverige och bodde då hos mig, och senare samma år fick jag åka till henne. Det var en oförglömlig tid som var både lärorik och rolig! Det kändes pirrigt att ses igen efter 13 år och jag var lite orolig över det där med språket. Ni vet, italienare är inte nåt vidare på engelska, och förra gången jag var där hade jag ju pluggat italienska en hel termin. Det är ju synd att säga att jag minns särskilt mycket av det. Men det gick bra! Jag förstod mycket mer än jag trodde att jag skulle göra och jag kunde till och med göra mig förstådd ibland. Fasiken att man inte har pluggat mer språk i sina dar...


Här är allihopa! Anna, Perra, Per Renato, jag, pappa, Lorena, mamma och Daniela. Vi tillbringade eftermiddagen hemma hos dem och hade det mest bara fint. Det kändes som om det var igår Lorena och jag träffades sist. Sånt är häftigt/konstigt. Det var också VÄLDIGT KONSTIGT att varken hon eller jag hade åldrats ett endaste lilla dugg...


Här kommer en bild på tornet på piazzan inne i Finale. Fejnt!


Och strandpromenaden...


På kvällen tog familjen Velizzone med oss ut till en vingård/olivodling/ekologisk bondgård/restaurang för en typiskt ligurisk måltid. Det var helt fantastiskt gott. (Även om vi vägrade smaka både kaninen och åsnan.. Vi Kellanders är lite pippliga med sånt.)


Jag och Lorena! <3


Sen uppvaktade italienarna mamma med vacker sång och fin present. Det var otippat för mammisen och hon blev glad och rörd.


Nästa dag var det dags att fira mammas födelsedag på riktigt! Vi gick ut hårt, och sen ökade vi. Hur kan man starta dagen bättre än med lyxfrukost, sol, bästa sällskapet, underbar utsikt och så lite champagne på det? Tusen tack till familjen Fredriksson som överraskade mamma med bubbeldrycken!


Världens bästa mammis - 60 år ung!


Skål!! Vi sjöng så klart också. Det var så vackert att de andra frukostgästerna blev rörda så till den grad att de var tvugna att gå in och äta sin frukost istället.


Pappa Jim och mamma Eva - den 19 april, 2011


Sen drog vi till Monaco.


Vi hängde på alla de där ställena man ska hänga på. Casinot, och så. ;) (Fast det här är alltså inte casinot. Det är nåt hus som bara var fint.)
 
Födelsedagslunch!


Gruppbild igen!


Shopping shopping! Mamma fick en jättefin Hermes-scarf i present av Anna och mig.


Utanför casinot..


Utanför casinot.. Ok då, jag erkänner. Vi var aldrig inne på casinot. Men det var bara för att vi inte hade lust... ;)


Vi ägnade oss åt barhäng istället. Här en uteservering där utsikten var helt otrolig!


Man kunde till exempel kika på slottet...


Eller lite flådiga båtar i hamnen...


På kvällen åkte vi tillbaka till Finale. Det är obeskrivligt vackert och jag rekommenderar starkt att ni åker dit om ni får möjlighet. Här är Per-Päron på beachen.


Perra och Per kastade macka...


Födelsedagsmiddag för mamma på Restaurang Mugugno. Lorena och hennes bästis Pier gjorde oss sällskap.


Här får ni en vacker bild på Anna och mamma.


Så var det sista dagen... Föstår ni hur härligt det var att äta frukost på den här vackra platsen? Man ville sitta där hela dagen!


Anna var ganska nöjd kan man säga... ;)


Innan vi skulle ge oss av kom Lorena, Renato och Daniela.


Det kändes faktiskt riktigt sorgligt att säga hejdå. Hoppas på att träffa dem igen någon gång.


När vi kom till Nice var det någon timme kvar till incheckning. Anna och jag vill ju ta vara på solen så länge som möjligt så vi gav oss ut på jakt efter lite skönt gräs att sola i. Det enda vi hittade var i en rondell, så där la vi oss. Det var inte alls dumt, kanske lite mycket avgaser, men vi hade det bra ändå.


Här ska vi åka hem.

---

Vi hade verkligen en toppenresa. Stort tack till alla i sällskapet! Lite extra tack till pappi så klart.. ;)

Jag tror att mamma var nöjd med sin resa (bortsett från en liten incident med en veteöl...) - och om mamma är nöjd så är jag nöjd!