Kellandersisters

Vi har haft några helt underbara dagar i skärgården.
Bästa familjen Jenderborn-Olsson, Per och jag har haft det helt galet bra.

Vädret var minst sagt omväxlande men vi fick två kvällar som var sådär perfekta som de bara blir ett par gånger om året här i Sverige. Stilla och spegelblankt hav och solnedgångar som slår allt. Bästa sällskapet och sen kan man inte begära mycket mer.



Nu blir det sängen, men jag lovar att ni ska få se fler bilder en annan dag. Kom visst hem med 713 bilder på kameran...

Kram och god natt!

Vi tar väl den om kon med! :DDDDDDD Hornen är gjorda av horn, glöm inte det!

Det här tror jag att mamma Eva kommer att skratta sig alldeles fördärvad åt! Jag gör det iallafall.....

Riktigt trevlig kväll i Norra Fjälla igår med Patrik och Lotta och Patriks familj. Patrik hade dessutom lagat mat som skulle ha platsat på nobelfesten. Så blir det tydligen när man går matlagningskurs på Väderstad Centralkrog.

Nu beger vi oss mot golfbanan. Vårt golfradarpar Åsa och Leffan är hemma igen och det är toppen! Vill bara vädret spricka upp lite tror jag att det kan bli en härlig dag.

Puss på er!

Jag förstår att ni är intresserade av hur det går för mig med golfandet. Det är ju så spännande.

Jag har ju spelat ungefär ett år nu och mitt mål den här säsongen var att sänka mig, och det har jag lyckats med. Jag har nu gått den svindlande resan från 36 i hcp till 35. 35!! Det ni. Jag är nästa Annika Sörenstam. Snart kan ni se mig på framsidan av Sports Illustrated och sånt. Eller kanske inte.

Jag hade en redig svacka där i maj. Då gick ingenting. Det var sorkdödare, idiotputtar, många luftpastejer, ännu fler bunkerslag för att inte tala om alla dessa bortslagna bollar i vattenhindren.



Men så vände allt plötsligt. Jag tror att det kan ha varit omkring den där birdie-incidenten, ni vet. (När jag med stor sannolikhet sköt ihjäl en stackars fågel i ett träd.) Nu närmar jag mig touren med stormsteg. Jag kan ta vilken tour som helst, faktiskt.



Det finns nåt jäkla gött med golfandet. Det bortser från det sociala, för det är ett väldans trevligt trevligt sätt att umgås, så triggar det igång något i en. Man vill få till en bra runda och varje hål vill man göra ännu bättre än det förra. Det är nyttigt för tävlingsmänniskan inom en.

Sen är det tydligen så att man blir smått golfgalen.. I alla fall om man ska tro släkt och ogolfande vänner...




Mitt nya mål den här säsongen är nu att sänka mig till 33.
Det borde gå.
Jag LOVAR att hålla er uppdaterade!!
;)

Här är man uppe med tuppen. Jag har alldeles uppenbart kommit in i semesterlunken. Eller pensionärslunken, om man så vill. Inte ens Ragge vill gå upp så här dags. Konstigt att äta frukost utan en hund som slänger lystna blickar på ens morgonmacka.

Älskar de här krispiga morgnarna. Det luktar så gott ute och det blir alltid minst en timmes frukost med Corren och nätet som sällskap. Det, mina vänner, kallar jag semester!

Idag ska jag fortsätta mitt grejande i trädgården. Titta gärna förbi om ni vill! :)

Om några veckor får jag besök och det ska bli så roligt! Då ska jag få rå om världens bästa Georgia och hennes vän Liberty i nästan en hel vecka. LYCKA!


Georgie och jag, 2001.

Tillpiffning pågår!