Kellandersisters

Det är väl ta mig tusan typiskt. Här ska vi börja ösa ut blogginlägg, Anna och jag, och vad händer? Jo, min dator stendör. Nu menar jag inte att den har drabbats av någon lite infektion i tangentbordet eller bassilusk i processorn. Den är verkligen död. Per har ju vid flera tillfällen lyckats återuppliva den så man kan väl säga att den var inne på lånad tid, men nu ger vi upp. Vi får glädjas åt de fina år vi har haft tillsammans. Det är ju tur att jag har min lilla rosa att blogga ifrån så länge.

Återkommer igen lite senare. Nu ska jag gå ut och njuta av åskan en stund.