Kellandersisters

Arvid och Anna kom hit vid sex-hugget. Vi hade några djupa medicinska diskussioner som följdes av en del googlande och vi har nu lärt oss en hel del viktigt, vill jag påstå.

Jag blev även mobbad för min fina cykelhjälm som jag har fått av jobbet. Dåligt!
Anna försökte se ut som mig i den. Tydligen ser jag ut så här:



Under kvällen har Anna sorterat alla mina bilder i datorn. Jag har ju tidigare berättat om hennes udda böjning - att sortera saker. Helst efter bokstavsordning, men efter tid går också bra. Alla mina foton är nu både sorterade efter bokstav och när fotot är taget. Lovely!

Som betalning för arbetet tvingade Anna mig att läsa min första dagbok. (Som om hon inte redan hade lusläst den!?!) Den fick jag i födelsedagspresent när jag fyllde 6 år av min granne Björn Hult. Den sträcker sig från 1985 till 1993 och innehöll diverse godbitar från min barndom.

Vad sägs om detta? Skrivet 1986.


Vad kan man nu utläsa av detta?
- Min handstil var väl sådär. Och då är jag snäll.
- Det där med att skriva datum var inte helt enkelt.
- Rent innehållsmässigt är det ganska tunnt. Ungefär som bloggen idag alltså.
- Stavningen. Don't even get me started! Jasbalet? Hsvang?
- Vad hade jag för fritidsintressen egentligen? Jazzbalett är väl en sak, men husvagnar? (Minns dock att ett sånt där stödben fällde ihop sig en gång när vi olovandes lekte i husvagnen. Camillas pappa var röd i ansiktet av ilska.)

Mellan åren 90 och 93 är det total tystnad. Förklaringen kommer när jag börjar skriva igen. Den jobbiga lillasystern har snokat och tjuvläst så mycket att jag inte har vågat skriva några nya hemlisar. Det borde ha varit under den här tiden som hon plockade ut ett kärleksbrev som låg löst i dagboken och postade det till den berörda killen.

Men så dyker det upp små guldkorn i dagboken. Det här t.ex., är ett av de sista inläggen:



Nu är det snart natt.
Sov gott!