Kellandersisters

Äntligen är Linda hemma igen.
Dessvärre är underbart kort, det är inte många dagar hon är hemma, men då får man göra det mesta av det.

Ikväll blev det ett kärt återseende down town Linköping.
Linda och Gavin var lite sena.
Visst är det härligt att saker och ting kan ändra sig. Undra hur många morgnar stackars Linda har stått och väntat på mig medan jag har sprejat pufflugg, bytt kläder eller gjort nåt annat viktigt.
Under tiden låtsades vi vara turister:

1  2  3

1 - Jag vid Folke Filbyter fontänen. (Där vill jag minnas att bad guy pappa Jim har hällt lite tvättmedel i sin ungdoms glada dagar...)
2 - Jag låtsades tillhöra en grupp tyska turister. Jag såg intresserad ut och låtsades att jag förstod vad guiden sa. En kvalificerad gissning är att hon pratade om Linköpings Blodbad. Det är inte så mycket mina tyskakunskaper utan snarare platsen för guidningen som gör att jag ger mig på en sån våghalsig gissning.
3 - Guiden började med sin blick febrilt söka på min kropp efter det obligatoriska orangea klistermärket som skulle bevisa min rätt att lyssna. (Eller så var hon lite tänd på mig.) När hon inte fann något sådant och istället började blänga avlägsnade jag mig lite smidigt från platsen.

Sen kom Linda och Gavin.
Åh vad kul att ses igen!
Så spännande att höra om deras liv i NY och allt som hänt sedan sist.



Efter middagen på Storan gick vi till Magnolias uteservering för dessert och kaffe. Jag frågade om Ragge fick sitta med och det fick han för den snälla servitrisan. Ragge, som hade suttit i bilen ett par timmar, var på hugget. Rätt vad det var satt jag med ett tomt koppel i handen och samma servitris ropade att det var en hund i baren. Typiskt Ragge att springa till baren direkt. Av alla ställen... Det hela blev lite pinsamt med han fick lov att stanna kvar på restaurangen, förutsatt att han hölls kopplad.

Eftersom vi alla är extremt lättfnissade hade vi mycket roligt åt översättningen av Magnolias dessertmeny. Det fanns många godbitar (hihi) det här är en av dem:


Vi undrade vem som har kommit på att träd smakar Créme Bruleé, och hur denna upptäckt i så fall gjordes?

Sen tittade Lindas pappa Hans och Inga-Lill förbi.


Resten av kvällen satt vi där och hade det bara bra tills de i princip kastade ut oss.

Jag är så glad att få se Linda igen.
Okej. Gavin också.

Nu är det bäst att knoppa. Imorgon väntar ridning på morgonen och grillfest hos Linda resten av dagen.