Kellandersisters

En helt vanlig måndag har det  varit.

Jobbjobbelijobbjobb först.
Underbart väder. Idag var jag glad att måndag är min rastspanardag.
Sen ett bra möte på Vifolkaskolan. 
Före mötet hade jag ett ärende till en kvinna som arbetar på skolan. Hon arbetade där redan då jag gick på Vifolka. Hon var inte munter på den tiden, och hon hade inte blivit gladare sedan dess. Hon var dum och dryg och svarade sarkastiskt när jag ställde mina ganska enkla frågor. Jag frågade vad det var som gjorde henne så arg. Nåt svar fick jag inte, men så småningom hjälp med det jag behövde, om än ganska motvilligt.
Varför är en del människor såna där? Det måste vara så hemskt tråkigt. Vantrivs man så gruvligt som hon verkar göra, borde man då inte se sig om efter ett annat arbete? Eller är det så att en del människor trivs med att vantrivas lite grann?

Så var det ju så klart gympa också. Småttingarna fick välja uppvärmingslek själva - och då blir det alltid Under hökens vingar. Intressant vilka färger som dyker upp varje gång. Vad sägs om glitterbajsbrunt och diamantsnorgrönt?
Våra äldre gymnaster skötte sig som vanligt utmärkt.
Nästa vecka är det avslutning på gymnastiken. Vad i hela världen ska jag göra sen? Jag kommer att få helt sjukt mycket fritid.

Jag är så trött att jag skelar..
Sov gott hörrni!