Hos familjen Möller-Larsson (Ninni)
Adrina var med hela tiden, men hon var inte intresserad av hockyen utan verkar tycka att bröst är roligare. Särskilt Cicis men hon var även på jakt efter mina ett tag. Det hade hon ju dock inte haft särskilt mycket för.
Söt är hon, lilltjejen. Och tyst. Det är lyxigt för oss barn-ovana.
Cici försökte med varierat resultat hålla henne vaken så att det inte skulle bli så mycket vaket inatt.
Hon trivdes allt ganska bra i tant Ninnis armar. Tant Ninni trivdes också.
Annars är det bra, men jag har två undringar:
1. Varför har jag inga snygga kläder, skor eller för den delen handväskor?
2. Varför ska det bli pissväder i helgen när jag har planerat att sitta på uteserveringar i stockholm och dricka vin, prata skit och bara ha det gött?
Vad är det för en dag? (Ninni)
(Hur mycket hon fyller låter jag vara osagt -
med det är mer än 27 och mindre än 29.)
Vi gratulerar allra varmast och hoppas att du har en bra dag!
Tisdag (Ninni)
Arvid och Anna kom hit vid sex-hugget. Vi hade några djupa medicinska diskussioner som följdes av en del googlande och vi har nu lärt oss en hel del viktigt, vill jag påstå.
Jag blev även mobbad för min fina cykelhjälm som jag har fått av jobbet. Dåligt!
Anna försökte se ut som mig i den. Tydligen ser jag ut så här:
Under kvällen har Anna sorterat alla mina bilder i datorn. Jag har ju tidigare berättat om hennes udda böjning - att sortera saker. Helst efter bokstavsordning, men efter tid går också bra. Alla mina foton är nu både sorterade efter bokstav och när fotot är taget. Lovely! 
Som betalning för arbetet tvingade Anna mig att läsa min första dagbok. (Som om hon inte redan hade lusläst den!?!) Den fick jag i födelsedagspresent när jag fyllde 6 år av min granne Björn Hult. Den sträcker sig från 1985 till 1993 och innehöll diverse godbitar från min barndom.
Vad sägs om detta? Skrivet 1986.
Vad kan man nu utläsa av detta?
- Min handstil var väl sådär. Och då är jag snäll.
- Det där med att skriva datum var inte helt enkelt.
- Rent innehållsmässigt är det ganska tunnt. Ungefär som bloggen idag alltså.
- Stavningen. Don't even get me started! Jasbalet? Hsvang?
- Vad hade jag för fritidsintressen egentligen? Jazzbalett är väl en sak, men husvagnar? (Minns dock att ett sånt där stödben fällde ihop sig en gång när vi olovandes lekte i husvagnen. Camillas pappa var röd i ansiktet av ilska.)
Mellan åren 90 och 93 är det total tystnad. Förklaringen kommer när jag börjar skriva igen. Den jobbiga lillasystern har snokat och tjuvläst så mycket att jag inte har vågat skriva några nya hemlisar. Det borde ha varit under den här tiden som hon plockade ut ett kärleksbrev som låg löst i dagboken och postade det till den berörda killen.
Men så dyker det upp små guldkorn i dagboken. Det här t.ex., är ett av de sista inläggen:
Nu är det snart natt.
Sov gott!
Studiedagen (Ninni)
Hej och hå, vad det cyklades i Mantorp med omnejd igår!
Kände ni vinddraget?
Blev ni snabbt omkörda när ni åkte bil?
Såg ni något svisha förbi, men på grund av dess höga hastighet inte kunde uppfatta vad det var?
Då kan det ha varit vi.
Det var dags för årets guldkantade studiedag och det var utflykt som stod på schemat.
Vi möttes på skolan för en kort färdvägsbeskrivning och gruppindelning. Varje grupp fick en klassisk engångskamera a'la 90-tal samt ett tema att ta bilder på. Mitt lag, som förutom mig själv bestod av Pia och Mats, fick kraft som tema. Det var inga konstigheter.
Lite av vad vi fotade:
- Gemensam kraft (Vi drog nån slags rostig plog på en bondgård)
- Tankekraft (Kollegorna som funderar)
- Tyglad kraft (En tjej som red dressyr)
- Hästkrafter (Ett gäng hästar i en hage)
- Muskelkraft (Vi hälsade på en bonde och sågade lite)
- Attraktionskraft (Två kollegor)
- Växtkraft (En maskros i asfalten)
- Vattenkraft (Vi gjorde ett spontant studiebesök - det var ju studiedag! - i vattenkraftverket i Öjebro)
- Vindkraft (Vackra landskapsbilder)
- Arbetskraft (Gruppbild på kollegorna)
- Dragningskraft (Stenar som faller)
Och en massa massa annat. Det var kul. Vi kunde nog ha hållit på med det hur länge som helst.
Hjämen utbytt mot hörselkåpor i Öjebro Kraftstation.
På resans färd kunda man också tillskansa sig extrapoäng om man utförde diverse uppdrag och svarade rätt på lite olika frågor. Bland annat skulle vi på fem minuter få så många långtradare som möjligt att tuta när vi körde över motorvägen. Inga problem där heller.
Resan gick över stock och sten, genom mörka skogar och vidsträckt östgötaslätt. Solen lyste på rapsfälten och vinden smekte oss i håret (läs: stormen slet nästan av oss hjälmarna). Ja, även benhåret blåste i vinden. I alla fall på ena benet, tydligen hade jag rakat samma ben två gånger på morgonen.
Mina lagkamrater tar en paus i Normlösa.
Vid Normlösa var det pit stop. En mörkhårig skönhet bjöd på vindruvor och tranbärsjuice (det är bra för njurarna, tydligen). Hon kunde även erbjuda plåster för den som hade skoskav eller rumpskav eller vad man nu kan drabbas av för åkommor när man cyklar.
Berit - chef för vätskekontrollerna samt sjuksyster.
Dagen avslutades med italiensk buffé och lite aktiviteter i vackra Björkdala. Det umgicks, lektes lekar (läs: tävlades på blodigt allvar) pratades och skrattades hela eftermiddagen.
En mycket trevlig dag - med många ömma rumpor som följd.
Men det tyckte nog alla att det var värt!
FYI (Ninni)
Efter att ha varit försvunnen i dryga två veckor och blivit eftersökt med ljus och lykta landet över, kan jag nu meddela att den är tillbaka. Välbehållen.
Nu kan vi pusta ut!
En dag - när vindarna möts (Anna)
Tommy och jag alltså...
Idag har jag bland annat haft Sara på lunchbesök. Vi hade trevligt. Jag lagade ganska god mat och Sara fick diska. Schyrrans va?
Sen läste jag ut min vinst-bok. Författaren hade pippi på dubbelnamn. Ida-Sara, vem fan heter det?
Sen har jag vart med Ninni. Hon har tvättat mitt hår. Sen har vi inte gjort så mycket mer.
Jag har värkar. I handen. Faen vad ont det gör. Min hand har ju faktiskt också fött kan man säga. Den har fött ut en spik genom skinnet och de andra två ligger där under och skaver lite lagom trevligt och bara väntar på att få komma ut de med. Min hand har fött trillingar. Amen och tack. Ska det göra så här ont, så blir det inga mer barn för mig.
(Alla kanske inte har förstått hur allvarligt ställt det faktiskt är med min hand. Men jag berättar det gärna om nån är intresserad...)
Nu ska vi titta på Little Britain. Jag har köpt godis. Men jag är ganska svullen i magen redan.
Tjo faderittan (nej, jag vill inte rimma idag.)
Dagen då jag glömde kameran hemma (Ninni)
Sen bar det av på en väldig hälsosam tur till lkpg. Vi åt pizza till lunch och lakritspuck till efterrätt. Sommarens första glass. (Jag är ju ingen sötsaksmänniska tyvärr. Eller det kanske är bra.)
En lakritspuck!
På väg hem från stan plockade vi upp Anna och begav oss ut på en spontanvisit hos familjen Thellhagen. Killarna var macho-macho-men och mekade med en gräsklippare och Anna och jag fick en nära titt på Alexandras bröst. Det är alltid en härlig syn. Ragge passade också på att skrämma livet ur åtta veckor gamla valpen Elvis. Jag trodde inte att en sån liten hund kunde skrika så högt.
Ett par bröst. Dock inte Alexandras för jag kunde inte hitta dem på nätet. Lyckligtvis.
Sen åkte jag hem och försökte sola en stund. Det gick inte så bra för det blåste halv storm ute. Istället gick jag in och styrde lite med gymnastiklägret som vi ska ha 1/6. Det ska bli kul och kan kanske stilla lite av den värsta gymnastikabstinensen.
En gymnast.
Ikväll har vi varit på grillmiddag i Viby hos Malin och Jens. Eller Marrlin som vår kära au-pair-familj envisas med att kalla henne. Pappa Conny som var gräsänkling fick också delta på ett hörn. Det var som vanligt delikat mat. Bland annat bjöds det på dagsfärsk östgöta-sparris (och det vet vi ju alla vad det ger för följder...).
Lite sparris. Om den är östgötsk vet jag inte.
Imorgon är det studiedag. Vi ska cykla. Var eller hur långt vet vi inte, men kul blir det säkert.
En damcykel.
En god natts sömn önskar jag eder alla!
Det går bra nu! (Ninni)
Och åter igen blev det placering.
Men jag tar det väl från början.
Ninni och mamma, Ragge och Joppe. Anna är fotograf.
Snygging! Ja, Ragge är ju också ganska fin.
Joppe skötte sig över förväntan på bordet. Han verkade drabbas av akut höjdskräck och stod som fastnitad.
Mamma och jag var inne tillsammans i första rundan och vi gick både vidare med HP och mycket fin kritik. På Joppes stod det bland annat "mycket lovande hane", och det var ju fint att höra. Ragge fick mycket beröm för sitt vackra huvud och sina fina färger. Jag blev väldigt glad över att det stod att han hade korrekta öron. Han har ju varit lite av en Dumbo men han har kanske växt i dem nu.
Sen blev det vänta, vänta, vänta. Men det hade vi inget emot en vacker dag som denna. Anna hade med sig sin nya baden-baden så vi solade, läste, fikade, löste korsord och lite annat. Och så fick vi lite besök!
En av morfars vanligaste poser. Han signalerar att han inte hör vad man säger till honom.
Morfar Stig tittade förbi. Han är gammal hundmänniska, även om utställningar kanske inte riktigt är hans te-kopp. Brukshundar i allmänhet och schäfrar i synnerhet var mer hans grej, många SM-vinster har det blivit genom åren.
Så blev det till slut dags för final! Valpar 4-6 månader, och alltså Joppe, var först ut! Go Joppe! Eller Hoppe som vi brukar kalla honom. Ni kan aldrig gissa varför.
Se så fint han ställer upp sig! Femton hundar i finalen - fem blir placerade.
(Ursäkta, men titta på hon bakom mamma. Har hon stoppat in hela handen i hundens rumpa?)
Sju hundar kvar - fem blir placerade. Kom igen Hopp-joppe!
Sex hundar kvar - fem blir placerade! Heja heja!
Men tyvärr. Där tog det slut. Nedrigt att åka ut som sista innan placering. Lite som att komma fyra i OS, tyckte vi. Men mamma var väldigt nöjd, och Anna och jag också egentligen!
Ragges tur!
Många fina hundar i finalen! Jag hamnade bredvid Anne och jag hoppas att det inte förstörde hennes dag. Iris blev nämligen väldigt glad över att se Ragge och tyckte att det vore intressantare med lite lek än utställning. Fast hon stod väldigt fint ändå.
Raggarn tyckte att det var i varmaste laget. När man blir varm blir man trött, så han passade på att sova lite samtidigt som han stod fint.
Ylvas mamma Anita. Hon är 80 plus och blev femma med sin tax. Väldigt imponerade!
Stiliga Ragge blev.... (trumvirvel)
TREA! (trumpetfanfar och publikens jubel!)
Sammanfattningsvis en mycket bra dag! det stör mig lite att jag inte har anmält mig till några större utställningar. Men jag får sikta in mig på Borås i Juli. Och om två veckor är det Sharpman. Bäst att köra på nu när vi har flyt och Ragge är en sån pudding.
Nu ska jag ta mig en starköl!
Edit: Jag glömde ju att skriva att även Anna var en vinnare. Hon köpte två lotter och vann på båda. När hon vann på den första var hon på toa så jag fick välja pris. Jag valde en deckare av Karin Alvtegen. När Anna valde själv fanns det inte så många priser kvar. Hon tog två fina kattkrukor med kaktusar i. Anna tyckte att de var så fina att hon ville dela med sig av deras skönhet. Nu står de därför i fönstret i hennes trapphus. Anna är såå generös!
God morgon! (Ninni)
För det är verkligen en god morgon.
Kan vädret bli bättre än så här? Och gräset är grönt och fåglarna kvittrar.
Hoppas att ni får möjlighet att njuta av dagen!
Ragge och jag ska åka på utställning nu.
Mamma, Anna och Joppe ska också följa med.
Ha en fin dag hörrni!
Gud så kul! (Ninni)
Någon hade skrivit gud med magneter på white boarden. Det tyckte vi var kul, men ibland kan vår kör nästan kännas i religösaste laget...
Avves kalas (Anna)
Av mig, Ninni, Per och Hanna fick Arvid lite helium. Vi andades in helium ur ballonger hela kvällen. Det är skitkul.
När vi inte andades helium drack vi öl.
Ninni andades in helium tills hon blev yr i huvudet.
Frida, Hanna, Ninni och Per (som ni alla kan se).
Sen kom sing staret fram. Alla sjöng jättensyggt. Ninni och Arvid var först ut. Sen tror jag att vi sjöng en 15 sånger var ungefär.
Frida och jag sjöng The Razmus. Det är en sån jävla bra låt alltså och vi lyfte den verkligen. Det var så bra att jag blev tårögd.
Mer sing star.
Även Hanna sjöng, fast hon först inte ville. Men det var finfint.
Hanna och Arvid. Nu får jag nog sluta med sing star-bilder...
Tack så mycket Arvid. Hurra!
Grattis Arvid (Ninni)
Ni får helt enkelt tänka er en bild på Arvid här. Och så lite skojiga bilder från gårdagen med chokladorgie, heliumballonger och sing star. Tack för en kul kväll Avve, och hoppas att din födelsedag har varit finfin!
Då går jag väl och lägger mig istället.
Bajsad på (Ninni)
Nu har det hänt mig två gånger, alltså har jag bara en gång kvar.
Om statistiken stämmer vill säga.
Det var högst otrevligt, kan jag meddela.
Jag hade satt mig och min vinterbleka kropp i solen en stund för att sticka.
Rätt vad det var blev det väldigt varmt på handen.
Jag började fäktas med vad jag trodde var en humla - men icke.
Handen och den högra tutten blev täckt av äckligt guck. Täckt av kanske var lite av en överdrift, förresten. Men mycket guck var det.
I skyn flög en sädesärla iväg. Tyckte mig ana ett hånleende på näbben.
Det hela såg nog väldigt roligt ut för jag kan inte minnas när Per skrattade så mycket senast.
Den skadeglade jäkeln...
Nu får det bestämt bli en dusch, sen bär det av till Avve-Arvid på tårtkalas.
Sång och lite minnen (Ninni)
När jag slutat åkte jag till Anna och tvättade hennes skitiga hår.
Måste säga att vi har tagit det där med att sjunga i duschen till en helt ny nivå! Det är roligare när man är två och kan sjunga stämmor.
Vi rockade loss på några psalmer, gjorde bland annat en killerversion av En vänlig grönskas...
Efteråt insåg vi att balkongdörren stod på vid gavel.
Jaja, vi kanske gjorde nån förbipasserande pensionär glad.
Eller döv.
Kvällen har tillbringats i trevligt sällskap.
Annas och mina extramammor och f.d. grannar Berit och Barbro har tillsammans med vår riktiga mamma Eva varit på besök i Annas nya lägenhet.
Vi har pratat, pratat och pratat non stop. Anna åkte till sin gymnastik efter ett tag och sa hejdå till alla, men när hon kom hem satt vi fortfarande kvar där i soffan och pratade.
Innan Anna föddes var Barbro min dagmamma.
Hon var även hos mig natten då Anna föddes, ett av mina tidiga minnen.
Barbro och Rolf hade "bara" söner och därför blev jag deras extradotter. Dörren stod alltid öppen, kärlek fanns i överflöd och mina "brorsor", som var mina stora idoler, roade och tog hand om mig. Jag älskade att vara där.
När jag var 10-12 år flyttade de men vi kommer ALLTID att hålla kontakten.
Berit är mamma till min kompis John.
När Anna var liten var John dagbarn hos oss. Det var så det funkade på Slåttervägen på den här tiden.
Johns familj bodde tvärs över gatan och vi sprang mellan husen som det passade. Så roligt vi hade!
En helt perfekt barndom!
Under högstadie- och gymnasietiden var det tradition med kvälls-te hos Berit. Många viktiga tonårsproblem, och mycket annat, har avhandlats i hennes kök.
I eftermiddags hann jag med att avlusa Ragge. Han har varit någon stans och skaffat sig loppor. Av nån anledning verkar de här lopporna bara bita mig, det ser ut som om mina vader är fulla med myggbett men det kliar hundra ggr värre.
Ragge blev lite konstig av det där medlet. Alldeles stirrig. Det luktade väldigt starkt, så kanske berodde det på det. Eller så var det för att jag råkade spraya honom på snoppen.
Bäst att sova nu.
Anna och jag ska in till lkpg imorgon. Hon ska till sjukhuset och jag tänkte shoppa lite.
På kvällen blir det barnvakteri och ett födelsedagskalas hos Arvid.
Sov gott!
När Ninni rockar rockring i trosor och en klättrande katt (Anna)
Förövrigt leker Timon tafatt med alla djur/löv/människor och balanserar runt på balkongräcket. Hon kommer nog snart trilla ner. Bara hon inte rymmer. Det är gräs under så hon slår sig iallafall inte.
Ja ni kanske hellre hade sett en bild på Ninni och hennes trosrockande istället för klätterkatten. Vem vet vad framtiden har i sitt sköte.
Nu har jag kommit hem från dagens utflykter och är hos mamma. Berit och Barbro ska komma hit. Det blir lax här och sen kladdkaka hos mig (som mamma har bakat). Kul!
Sen ska jag följa med till gymnastiken. Man vill ju säga hej då, vi ses i höst. Kul! Speciellt att träffa alla raringar.
Kändis (Anna)
Jag förstår att ni alla är lite nyfikna på min filmdebut. Jo först kom mamma, pappa och jag dit, redan 45 minuter före föreställningen skulle börja. Vi är bland de första. Då kommer Karl Henrik (som har gjort filmen) fram och säger: Nej men här kommer ju kören. Vi skrattar lite artigt. - Ja dej känner jag igen mycket väl! säger han till mig. Då går vi och sätter oss.
Vid fem drar det hela igång med musik av Harald och Rolf, och även Sven Wollter som sjunger Skånska Lasse. Det var kul. Jag gillar ju sånt.
Sen ska filmen börja. Då säger Karl Henrik att vi först ska få se lite av bonusmaterialet. Det är en hel sång (Saliga visshet) med kören. Kören är med litegrann. Jag är med jättemycket. Nästan hela tiden, för att överdriva lite. Men halva sången är iallfall en inzoomning på mig, där jag står ute och ser lite frireligiös ut.
När det klippet är visat pratar Karl Henrik igen. -Jag vill säga nåt om två personer. Dels om blablablabla som spelade på orgeln (eller vad det nu var) och dels om den söta tösen som står ute på kanten och sjunger så vackert (ergo jag). Jag vet att hon är här ikväll. (Ja, visst, hej hej.) Hon berättade för mig då efter konserten att hon hade halsfluss och bara munnar med i sångerna. Titta på det ni sen för det märks inte. Det är jätteskickligt gjort! (och lite sånt).
Jag tog ett kort på filmen. Så här mycket är jag alltså med en halv körsång.
Efter hela filmen var slut kom Sven Wollter fram till mig. Ja, det är sant. Han frågade vad jag gjort med handen. Han sa att jag var duktig på att mima. Och dessutom frågade han mig om jag gick på gymnasiet! Det var det bästa av allt! Jag sa att jag jobbade i affär, och försökte hinta in om han inte hade någon roll åt mig på dramaten eller så. Sen pratade vi länge länge, mamma och pappa var så stolta.
När filmen var slut blev det mingel. Alla ville prata med mig. Pappa sa att efter Sven och Karl Henrik så var det mig folket ville mingla med. Jag säger då det...
Jag hoppas att alla förstår att detta är skrivet med en viss självironi.
Lördagens fest (Anna)
Kasper, (jag skymd,) Martin, Viktoria, Per och en surmulen Ragge under bordet.
Martin ville skriva på mitt gips, men sen kom vi på att vi inte var 9 år längre. Fast ibland uppförde vi oss som det...
Sen hade vi coronne-turnering. Ninni envisades med att stoppa in pinnen i näsan hela tiden bara för att ingen annan skulle vilja köra.
Per gillar att bli klämd på brösten. (Vad var det jag sa? Kanske inte 9 år, men som 14 betedde vi oss ungefär.)
Det är svårt att spela coronne med en hand i gips. Martin var snäll och hjälpte mig att stödja. Kasper skrattar nog åt Martins halva finger. Det gjorde Ninni och jag hela kvällen iallafall.
Blev det ingen efterrätt, tänker ni nog nu, men visst blev det det. En pannacotta med rabarber som såg ut som kräks. Men den var gudomligt god.
Ni ser. Ragge ser lite sugen ut på efterrätten. Vickan ser glad och härlig ut.
Ninni försökte ljuga om att hon inte spelat coronne på två år. Det var svårt eftersom A) jag vet att vi spelade det i vintras nån gång. B) hon fick det förra julen, berättade Per. Hon öppnade lite svagt, men tog sedan hem den viktiga matchen mot Martin.
Det var rooooligt! Tack snälla pappa som hämtade mig och skjutsade de andra till tåget. Och tack Ninni (och Per)för den göda maten.
Mitt födelsedagstack! (Anna)
Tack mamma, pappa, ninni, per, morfar, farmor, arvid, pelle, frida, cici, alle, helena, sara, hanna, linda, lina, avelövs, malin, josse och alla mina fan.
Ett tack till alla som ringde/sms:a också.
Det är jobbigt att städa (Anna)
Jag hatar verkligen att städa. Det är det tråkigaste som finns. Och idag måste det göras igen. Stackars mamma. Just nu är hon och dammar, dammsuger, moppar och diskar hemma hos mig. Jag får leka med Joppe i trädgården. Det enda bra med en bruten hand kan man säga.
Nu börjar det bli riktigt tråkigt att va sjukskriven. Åandra sidab har jag fortfarande ont i handen och kan inte använda den till så mycket. Men jag har lärt mig att bläddra i tidningen (Corren) med en hand!
Förövrigt är det tre veckor sen jag bröt handen på torsdag, och sen dess har jag duschat håret tre gånger. Disguasting!
Hos familjen Möller-Larsson (Ninni)
Idag har Anna, Per, Berta, Alle och jag varit hos Adrina på eftermiddagsfika.
Mamma Cici berättade ingående om hur det är att föda barn och det lutar nog åt att samtliga i sällskapet adopterar. Näevars, men vi har fått den osminkade sanningen och den känns inte särskilt lockande. Och vi har lärt oss mycket nytt om hur kvinnokroppen fungerar!
Samtliga beskådar underverket.
Lilla, lilla Adrina ca 2,5 kg. Eller som Per säger - en fjärdedels Ragge.
Av bokklubben fick Adrina sin första bok - Tummen.
Av hela tjejgänget fick hon ett babygym och en skallra.
Anna agerar testpilot.
Full fart! Nu kör vi!
Babygym får fem av fem toasters. Kanonkul!
Nu ska jag gå och lägga mig och läsa vidare i Midvinterblod. Efter lite av en svacka tycker jag att den har tagit sig igen.