Wii fit (Anna)
Sen gick jag till tevespelsaffären och köpte Wii fit. Det ska bli roligt.
Nu är jag hos mamma och pappa. Vi ska gå på filmpremiär. Jag hoppas på att vara med i filmen. Det är även Sven Wolter. Man kan säga att jag har spelat in en film ihop med Sven (men då ljuger man lite).
Nu är vi alla snygga. Efteråt blir det fest i Karlsbo (men Sven kunde tyvärr inte komma dit).
Adrina (Ninni)
Jag måste ju så klart lägga ut en bild på Adrina.
Nu är hela familjen lyckligt hemkomna från sjukhuset. Den stolte fadern Daniel var här i förmiddags på kaffe och han försåg oss med detaljer.
När det börjar lugna ner sig lite ska vi göra ett besök. Tills dess får vi nöja oss med bilder.
Så här söt är hon.
Lite gulsot har gett henne det passande namnet guldklimpen.

NU ska jag sova.
Hemma-fredag (Ninni)
Imorgon ska vi ha gäster. Jag har surfat efter recept på efterrätter en lång stund, men hittar inget jättekul. Det blir nog god, men ganska tråkig, pannacotta. Om nån har nåt annat kul förslag går det bra att dela med sig!
Idag har vi varit riktigt duktiga, Anna och jag. Jag har jobbat med mitt och Anna har städat mina garderober. Man kan säga att vi numera utbyter hemtjänster.

Anna var inte imponerad av mina knallblåa jazzbyxor, årgång tidigt nittiotal. Det var knappt att hon vill skänka dem till Myrorna utan fösökte istället smuggla ner dem i papperskorgen.
Det bästa med att städa garderober är att det dyker upp massor kläder som man har glömt bort. Helt plötsligt har jag massor att ta på mig! Men inte tillräckligt mycket.

En sammanbiten Anna. Hon tyckte att jag hade för mycket vuxenkläder. Jag hävdar att jag ÄR vuxen, även om man kan undra ibland, och att det här är utmärkta jobbkläder.

Resultatet:
- En stor hög till Myrorna
- Tre påsar arvegods
- En påse roliga skor och handväskor som barnen på fritids kan leka med
- Två väldigt tomma garderober där allt nu är sorterat efter färg och typ av klädesplagg.
Fint!
Men, som sagt, det ekar nästan.
Nu ska här shoppas nya kläder!
Inte just precis nu, såklart. Nån annan dag.
Nu ska jag sova.
Valborg (Anna)
Ninni har bjudit på god pasta och nu ska vi se på film (Nattrond / Irene Huss).
Jag tänkte att jag skulle publicera några (jättemånga) bilder från valborg. Jag, Ninni, Per, Frida, Arvid, Malin och Jens åt god mat och drack alkohol tills minnet svek. Det var verkligen jätteroligt! Vi lekte till exempel Jag har aldrig och Vattenfallet. Hurra vad kul!

Pappa och mamma skulle på fest och var läckra.

Arvid hade köpt valborgspresenter. Jag fick en gasmask (eftersom att jag är så känslig mot lukter).

Ninni fick en bok.

Per fick en fjärrkontroll som ser ut som en pistol. Så man skjuter på teven liksom. Coolt...

Frida stod för skärandet.

Arvid stod för grillandet. Han skröt inte alls mycket om hur bra det blev (om man bortser frän mashmallowna).

Per tog sej en rejäl whisky till maten.

Jens och Frida tyckte att det var gudagott.

Sen åkte Ninni, jag, Per och Jens och tittade på motorcyklarna. Jag vinkade under hela paraden och fick muskelkramp och kallbrand i armen.

Ragge och Grappo var ochså intresserade av motorsakerna.

Sen spelade vi spel och satt i soffan. Malin, Jens och Arvid.

Ninni fick titta upp vad jesus 12 lärjungar hette. Det är viktiga grejer.

Jag och Per kanske inte var smartast, men vi var snyggast.

Jaja, Frida kanske var snyggare då...

Jag hade blåa trosor på mig. Jag vill bara att ni skulle veta det.

Ninni och Avve mös i soffan. Eller brottades.

Grappo sov hos favoriten Jens.

Joppe Fladderöra bet i Per. Vi var ju hos mamma och pappa för att jag var barnvakt åt Joppe.

Per ville kramas iallafall. Ragge ville äta/sova/fisa/snarka/spottas i ansiktet.

Så tog festen slut. Ninni somnade i sängen.
Ragge - igen (Ninni)
Stinas husse Arne var duktig fotograf och mailade över lite fina bilder i morse.

Stina

Laban ca 5 månader. Ragge och han är släkt på något sätt, men fråga mig inte hur.

Jäklar vad fint Ragge ställde upp sig! Perfekt!

Och han går som en karl!

Han är inte så bekymrad som man kan tro. Han vet ju att han är snyggast.
Nu måste jag verkligen jobba. Har hittat på ursäkter hela förmiddagen...
Endast det bästa till den bästa! (Ninni)
Ja, inte bara förstås. Torrfoder blev det ju också.
Vi har legat i soffan nästan hela kvällen.
Per har lagat en god middag och vi har bara slappat.
Både Ragge och jag är helt slut. Tror att det beror på att vi har frusit precis hela dagen.
Slökollade lite på SM-finalen i handboll. Värdiga vinnare i Hammarby. Svårt att förstå att det inte är så värst många år sedan Mantorp spelade i samma serie som just Hammarby. Där ser man vad ett rejält kapital och duktiga tränare kan göra.
Sen blev det en snutt av Yrrol. Den filmen är så skojig, tycker jag.
Lite av Humorgalan har också hunnits med. Som vanligt, när det är dags för gala, blir det lite krystat. Tycker nog att en del av de där som satt vid scenen har artighetsskrattat både en och två gånger. Men några riktiga skratt har det allt varit också. Dessutom är det omöjligt att inte bli berörd av de olika inslagen om lidande barn i världens alla hörn. Jävla elände.
Borde nog bli världsförälder. Mitt fadderbarn, Yari Magdaleina i Dominikanska Republiken, som jag har haft i många år har vuxit ur mig. Hon fyllde 18 och då får de inte länge vara kvar i Plan, och det är väl rimligt. Jag hoppas att hon mår bra och att det går bra för henne.
På tal om föräldraskap så ser jag fram emot att läsa Cicis redogörelse för de senaste dagarna i hennes liv. Då så, nu ska man få höra den ocencurerade versionen av hur det är att föda barn. Naturligtvis ser jag också fram emot bilder på det lilla underverket! Jag har redan smygtittat på mormor Annes mobil och den lilla var söt som socker. (Även om jag brukar tycka att nyfödda barn är ganska fula - om man nu får vara ärlig med en sån sak. de blir söta först efter några månader, tycker jag.)
Och på tal om bilder. (Jag kan visst hålla på hur länge som helst ikväll...) Det fotades friskt igår kväll när vi grillade. Orkar inte lägga in dem ikväll, så ni får se imorgon stället.
Anna kommer hit imorgon för att sortera min garderob. Jag hatar sånt och Anna tycker att det är nån slags underhållning. Lyckligast är hon när hon får sortera saker i alfabetisk ordning, typ skivor och sånt. Vem vet? Om hon är snäll kanske hon får gå loss på dvd-skåpet också!
God natt!
Ragge på utställning (Ninni)
Jag hade tänkt att strunta i drive in-utställningen på Klubbarp idag. Det regnade och var kallt, och jag var trött. När klockan var 10.30 kom jag på att jag faktiskt inte hade nåt bättre för mig. Klockan 10.59, en minut innan anmälningstiden gick ut, var vi på plats. En oduschad och illa klädd Kristin och en oduschad Ragge med frukostmustach och andan i halsen.
Nu i efterhand var det för väl att vi åkte.
För er som aldrig har varit på utställning kan jag berätta att större delen av tiden går åt till att vänta, vänta och så vänta lite till.
Ragges uppfödare Ylva var där. Här med Morrgan och Ragge. Vi fördrev väntetiden med att prata skit.
Till sist blev det så dags för Ragge och mig att kliva in i ringen. (Det kallas ring även om det är en kvadrat.) Jag kände direkt att Raggarn var på hugget. Han som inte har gillat det här riktigt förut tyckte att han var snyggast på plats. Och det var han ju!
Efter en rejäl charm-offensiv på den engelska domaren grejade Ragge ett HP och vi var klara för final.
Många hundar gick vidare och det blev trångt i ringen (som nu hade blivit en stor rektangel). I finalen tävlar man om vem som ska bli Best in Show.
Som ni kan se var det en salig blandning av raser. Ragge tyckte fortfarande att han var snyggast!
Efter den första gallringen var vi 10-12 st kvar i matchen. Tyvärr började Ragge tappa lite i energi och det var inte längre samma klipp i steget. Bedömningen drog ut på tiden, det var kallt och regnet hängde i luften.
Här är Joppes pappa Pelle med uppfödaren Anne-Marie. De höll sig också kvar efter första gallringen. (Det ryktas att Anne-Maries man Mats har blivit en trogen Kellandersisters-läsare. Det är ordning på honom! God smak och allt!)
Sen var det dags för den sista gallringen där bara de som är placerade får stanna. Oj, vad glada vi blev när vi fick vara kvar!
En hedrande femteplats! Inte illa alls. Jag blev väldigt stolt!
Här syns de båda domarna. Ragge blev så lycklig när han fick syn på priserna. Det var nästa genomgående godis och mat, och så några leksaker.
Sen var det dags för fotografering. Ragge flirtade med kamerorna och var i sitt esse. Den samlade världspressen var som förstummad av hans charm.
Världens finaste hund. I alla fall enligt mig och Ragge själv.
Jag tror verkligen att den engelska domaren gillade Ragge. Hon kom fram och tog egna foton på honom efteråt. Särskilt hans ansikte berömde hon. Gillade också att hon i den första kritiken skrev exellent condition.
När hon gick sa hon:
- Well done. You did a very good job with him.
- Thank you, svarade Per som hade tittat förbi för att se finalen.
En del vet då sannerligen när de ska ta åt sig.
Nu ska Ragge och jag fläka i soffan en stund och förhoppningsvis få upp lite värme igen.
Hemtjänst (Ninni)
Banken, affären, jobbet, skriva och posta lite brev.
Helt enkelt sånt som är skönt att få gjort.
När jag var klar med mitt eget fix åkte jag hem till Anna och fortsatte där.
Först disken och sen Annas skitiga hår.
Jag skulle också raka Anna under ena armen, den hon inte kan raka själv.
Det var pilligt, det är ganska svårt att raka nån annans armhåla.
När vi efter en stund ansåg resultatet gott nog, insåg vi att jag hade rakat den armhålan som hon egentligen kunde raka själv.
Så då fick vi börja om med den andra.
Nu ska jag dra fram det gula monstret (dammsugaren, alltså) och snygga upp lite här hemma.
Ikväll är det grill på Slåttervägen.
Vi har lovat att vara Joppevakt när föräldrarna ska ut på galej.
Trevlig Valborg!
Kvällen i många bilder och några ord. (Ninni)

Många, många, många hade samlats vid Vifolka för marsch mot Klämmestorpsskolan tillsammans med musikkåren.

Vi marscherade fram i det vackra vädret. (Alla utom Ragge som ständigt gick i otakt.)

Halvvägs mötte epa-killarna upp. När de väl fick möjlighet att visa upp sig blev de lite blyga, tror jag bestämt. Inte heller rektor Lenas uppmaning att de skulle stegra (?) med bilarna gick hem.

Väl på plats hade bråk-Ragge och bus-Joppe svårt att hålla sig i skinnet. Eller pälsen.


Men sen lugnade de ner sig och var så duktiga så.
Om Ragge hade fått välja hade vi mest hängt vid korvgrillningen. Lycklig hittade han ett begagnat korvbröd under ett bord som han svalde helt. Korvbrödet alltså, inte bordet. Ragge är fötjust i kombinationen barn-mat. Det är som en stund i himmelen för honom.

Många kända ansikten såg vi, Anna och jag. Till exempel den här eminente journalisten. Jörgen Auer verkade vara där som civilperson (tror vi, eftersom 1- han jobbar på sportredaktionen 2- vi såg en annan Correnjournalist. Vi hoppas att det blir nåt bra i morgondagens tidning). Jörgen passade på att ta en fika i det fria. Eller om han skulle köpa sig en lott?

Vårelden tändes efter vårtal av elevrådsordförande Evelina. Därefter sjöng kören fint så fint.
Tyvärr brann elden upp så snabbt att jag inte hann ta några kort på den (läs: glömde..). Men den var fin i alla fall.
Det var skoj att se hur Anna försökte krångla sig ur att få sitt gips signerat av olika barn..
Det var också kul när en killekom fram till mig och konstaterade att jag redan hade blivit av med mitt gips.

Om man ville kunde man skjuta lite hockeystraffar. Här var jag piiiinsam, enligt mina elever, då jag inte visste vem av lhc-spelarna det här var. Ja! Det är väl inte så himla lätt, de har ju alltid hjälm på sig annars. Och en tröja där det står vad de heter. Spelaren heter iaf Patrik Zachrisson.




Ville man inte spela hockey kunde man t.ex. kolla på skate- och roller blades-killarna, rida, åka sulkey eller pröva lyckan på nåt av elevernas fina lotterihjul som de hade tillverkat i slöjden.

En som lyckligt vände hemåt då kvällen var slut var Janne. Han hade vunnit en signerad lhc-klubba. Tyvärr satte Per sen tummen på autografen så nu är det mest lite svart kludd. Men ändå!
Tänk vad bra det här blev!
Stolta och glada barn som fick känna sig delaktiga i en väldigt lyckad tillställning!
Och vilket väder!
Det är inte omöjligt att detta är en ny Mantorpstradition.
Välkommen Adrina (Ninni)
Anne ringde med de goda nyheterna för en stund sedan.
Både mor och dotter uppges må bra!
Jag ska iväg på våreld med skolan nu.
18.00 vid Vifolkaskolan - om ni inte har nåt bättre för er.
Istället för den traditionella mc-kortegen som är imorgon, kan Mantorp redan ikväll erbjuda något ännu bättre för motorintresserade.
Högstadiekillarna (för det är faktiskt bara killar) har samlat ihop traktens epa-traktorer för kortege.
Det ryktas att de även ska stajla lite på parkeringen.
Smaka på den!
Och så tycker en del att det inte finns nåt att se på landet!
:-)
Trevlig kväll!
Att känna sig uppskattad... (Ninni)
Idag har vi haft avslutning på gymnastiken.
Både gymnaster och föräldrar har sagt så fina saker att jag blir alldeles varm.
Och lite rörd.
Vi lägger ner mycket arbete på det här och det är belöning nog att se hur tjejerna och killarna utvecklas, inte bara fysiskt utan också som personer.
Men.
Det är ändå härligt att få höra hur mycket vårt arbete betyder för en del.
Vi fick fina saker också.
Och väldigt mycket blommor.
Linnéa hade gjort hjärtan av murgröna och målat fina krukor med streckgubbar som gjorde diverse gymnastiska övningar.
Emma hade skrivit två dikter till oss.
På gymnastik är du en fena,
Och vi börjar bli riktigt mjuka i bena.
Tack för en fin termin,
I höst kommer jag tillbaka med ett stort flin!
Gymnastik är världens roligaste sak,
Och du lär ut med dunder och brak!
Du är bäst.
Nu blir det fest!

Så här mycket blommor fick jag. Känns som om jag bor på Plantagen nu.
Jaha. Då var den här terminen slut.
Undrar hur länge det dröjer tills gymnastikabstinensen börjar kännas.
Och vad ska jag göra med alla lediga kvällar?
Nåja, jag har ju utvecklingssamtal hela maj månad så då lär det inte bli mycket ledigt.
Men sen!
Jag får nog skaffa mig en sommarhobby.
Kanske kasta varpa.
Eller fläta korgar.
Eller kanske trimma min cykel.
Nävars. Sommaren brukar gå fort nog ändå, utan att man behöver fylla den med onödigheter.
Puss på er!
Och än en gång,
Heja Cici!
Heja heja!!! (Ninni)

Annas firande - dag fyra (Ninni)
Det var alldeles delikat.
Men! - och det här kan vara bra för allmänheten att veta - de har ingen dessertbuffé på söndagar.
Hemskt va?
Vi fick äta en extra portion istället.

Som Anna brukar säga:
"Man måste visa sig riktigt ful ibland, annars är det ingen som upskattar när man är snygg!"

Maten får fyra av fem vattenkastanjer.
Vi kunde också än en gång konstatera att det där med att äta buffé verkligen går ihop sig när Per är med.
Fälttävlan i Östra Tollstad (Ninni)

Vi = en anonym person som inte ville vara med på bild, vi kan kalla henne ehhh... Vanna, Anna, Grappo, jag, Ragge och Per.
Vi placerade oss strategiskt vid vattenhindret. That's where the action is, som vi brukar säga.

Inga ofrivilliga avsittningar blev det.

Gammel-Grappo var så glad för att han fick följa med ut på roligheter.

I alla fall tills han fastnade med nosen i väskan.
Tyvärr var det inte så fint väder som vi hade hoppats och vid tre-hugget frös vi så pass att vi beslöt oss för att ge upp.
Men kul var det. Och shit vad sugen jag blev.
Annas firande - dag tre (Ninni)
Deltagare:

Helenas ben, jag, Sara, Frida och Alexandra.

Cici, Helena, jag igen och två av Annas väggkatter - Vit och Murre svart.

Pappa Jim kom förbi på cykel och gjorde ett bejublat gästspel.

Cici igen och Hanna
Och så Anna själv så klart!
Hon fick utstå eldprovet.
Skulle hon komma i sin studentklädsel?

Nja...

Jorå! Inga problem där inte!
Anna blev glad för sina fina presenter. Bl.a. Mariokart, en begagnad Morden i Midsommer 4 och biljetter till Björn Gustafsson i höst.
Och sen blev det lite film.

Tjejerna blev nostalgiska och kollade några gamla heminspelade videor. De tjöt av skratt så man kan anta att det var skoj.

Hanna och jag var trötta. Vi är ju äldst i gänget och kunde skylla på det. Man blir lite trött när man är gammal.
Kvällen fick ett tidigt slut. Vi åkte hem vid klockan ett. Så är det när gästerna är gravida/gamla/bosatta långt ut på landet/nykära.
Vasaracket -08 (Ninni)
Lottningen hade fallit väl ut.
Matcherna blev de jämnaste i Vasarackets historia.
Jag lottades tillsammans med Martin. Förra årets segrare, och favorit även i år.
Efter en stark öppning hände något och Martin spel påverkades. Negativt.
Han fixade kanske inte inte de höga förväntningarna helt enkelt.
(Eller kan det haft att göra med Man U's förlust mot Chelsea?)
Ja, nu skyller jag inte vår förlust på Martin. Själv var jag helt körd på Kaspers smashar.

Malin inledde starkt genom att göra partyhatts-tricket med badmintonbollar.

- Jag är domare. Jag bestämmer, säger Malin.

- Nä nu jävlar. Bollen var inne, säger jag och hytter med racketen.
Det var heta känslor i år.
Matcherna var som sagt väldigt jämna. Tre set i nästan varje match och ofta bara två bollar i vinstmarginal.

Martin var het i början.

De åtråvärda buckorna.

Vinnarna i Vasaracket -08. Per och Andréa. Grattis Grattis!
Vinsten kan ha berott på...

... att Per flera gånger fick visa prov på sin otroliga spänst.
Som ni ser på bilden ovan blev Malins andraplats en ännu större bedrift då hon tydligen bara har ett och ett halvt ben.

Vilka är bäst? - Vi!
Vilka är vi? - Vasaracket -08-gänget!
Jag tackar styrelsen för en välorganiserad turnering och säger på återseende nästa år!
Tänkte bara blogga om att jag inte hinner blogga (Ninni)
Ska försöka att hinna lägga upp alla roliga bilder från gårdagen när jag kommer hem ikväll.
Tills dess får ni hålla till godo med den här bilden.
Foten till vänster visar hur mycket en gravid kvinna, i det här fallet Cici, måste lida.
Foten till höger tillhör en ogravid kvinna, d.v.s. mig, så att ni ska ha något att jämföra med.

Ett lååångt inlägg (Ninni)
Dagens firande var planerat att starta klockan 19. Tyvärr fick Anna handproblem och tvingades istället göra en avstickare till akuten i Motala. Gästerna fick därför börja festen själva.
Anledningen till sjukhusbesöket. Eftersom ingen på sjukhuset i linköping hade tid att gipsa om Anna efter röntgen igår har hon gått med det gamla gipset och nån slags provisorisk bandagering. Eftersom det var så knöligt under gipset svullnade handen, varpå gipset tryckte på ännu mer.
Men vi hade, som vanligt, ganska kul ändå. Det finns mycket att vara nyfiken på i en sjukhussal. Vi hittade allt möjligt kul. Vi låtsades som om vi visste vad grejerna skulle användas till. Omoget? Ja. Men kul.
Jag hittade ett par kryckor för oss småväxta.
Sen kom farbror doktorn och efter övertalning och tjat gick han med på att lägga om gipsningen nu ikväll istället för imorgon. Vi hade ju åkt så långt. "Kunden har ju alltid rätt", sa han och tonårs-stormade ut ur rummet.
Så här äcklig är handen. Ser lite ut som en likhand i CSI.
Nöjda återvände vi till festligheterna.
Arvid hade bakat sockerfri Cheesecake. Den var lika god som den var fin och vi var väldigt imponerade!
Anna blev glad för alla fina presenter. Hon fick bland annat en Mini Me av Arvid.
Festens deltagare - Hanna, Linda, Lina och Anna - minus mig, Arvid och Per.
Man kan ha väldigt kul med partyhattar!
Det var den kvällen det! Imorgon fortsätter firandet!
Innan dess ska jag spela badminton. Det är dags för årets upplaga av Vasaracket. Jag hade ju dubbelbokat oss imorgon kväll och skäms så att jag rodnar. Därför blir det bara badmintonturnering, den enligt reglerna obligatoriska bastningen och middagen missar vi.
Kolla in Vasaracket här!
Sov gött!
Firande i dagarna tre (Ninni)
Hon har suttit på sjukhuset mest hela dagen och väntat och väntat. Det är åt helvete med sjukvården. Nu gör kanske strejken på röntgen sitt till, men det var nog inte så här hon hade planerat att fira 25-årsdagen.
På hand- och plastikkirurgen ville de inte ta emot henne då de inte hade nån barnavdelning.
- Barn? frågade Anna.
- Ja, om man är under 20 år, svarade sköterskan samtidigt som hon höll i Annas patientkort.
Då blev Anna kanske lite gladare igen.
Efter Annas sjukhusbesök och mitt jobb hade vi gymnastik. Tjejerna var lite extra taggade efter rysslandsbesöket igår. Kul!
Torsdagsgruppen hade avsluning. Vi fick väldigt fina blommor och godis.
Efter gympan började firandet!

Vi sjöng vacker stämsång för Anna. Grannarna undrade vad det var för oljud och hundarna ylade.

Kalasigt värre, va? Pizza. Alla hade haft fullt upp så det fanns ingen annan råd, om det nu skulle bli nån mat.

Annas favorit. Presentöppningen.
Hon fick Nintendo Wii av oss. Gud så tråkigt med elektronik i present men det var vad hon hade önskat sig av oss. Ni förstår, om man ska göra utsvävningar från Annas önskelista måste man vara jävligt säker på sin sak.

Bunny up!

Bunny up 2!

Pappa måste alltid vara värst och gjorde en tiotaggare på Anna istället.
Pappa var lite besviken att han inte fick berätta den traditionella födelsedagsberättelsen. Det börjar så här:
"Så här dags för 25 år sedan så..."
Var inte ledsen pappa, det kanske blir tillfälle i helgen?!

Medan festligheterna pågick fick Joppe-Fladderöra sitta i sin hage. Han tyckte mycket synd om sig själv.
Jag tror att Anna åtminstone var nöjd med kvällen.
Imorgon fortsätter firandet!
Grattis Anna! (Ninni)
Världens bästa, roligaste och knäppaste syster och kompis fyller år idag.











