Lördagens fest (Anna)
I lördagskväll var jag hos Ninni och Per på galej. Det var även Kasper, Viktoria och Martin med. Vi åt gott (grillspett) och drack gott (vin/öl). Det var jätteroligt.
Kasper, (jag skymd,) Martin, Viktoria, Per och en surmulen Ragge under bordet.
Martin ville skriva på mitt gips, men sen kom vi på att vi inte var 9 år längre. Fast ibland uppförde vi oss som det...
Sen hade vi coronne-turnering. Ninni envisades med att stoppa in pinnen i näsan hela tiden bara för att ingen annan skulle vilja köra.
Per gillar att bli klämd på brösten. (Vad var det jag sa? Kanske inte 9 år, men som 14 betedde vi oss ungefär.)
Det är svårt att spela coronne med en hand i gips. Martin var snäll och hjälpte mig att stödja. Kasper skrattar nog åt Martins halva finger. Det gjorde Ninni och jag hela kvällen iallafall.
Blev det ingen efterrätt, tänker ni nog nu, men visst blev det det. En pannacotta med rabarber som såg ut som kräks. Men den var gudomligt god.
Ni ser. Ragge ser lite sugen ut på efterrätten. Vickan ser glad och härlig ut.
Ninni försökte ljuga om att hon inte spelat coronne på två år. Det var svårt eftersom A) jag vet att vi spelade det i vintras nån gång. B) hon fick det förra julen, berättade Per. Hon öppnade lite svagt, men tog sedan hem den viktiga matchen mot Martin.
Det var rooooligt! Tack snälla pappa som hämtade mig och skjutsade de andra till tåget. Och tack Ninni (och Per)för den göda maten.
Kasper, (jag skymd,) Martin, Viktoria, Per och en surmulen Ragge under bordet.
Martin ville skriva på mitt gips, men sen kom vi på att vi inte var 9 år längre. Fast ibland uppförde vi oss som det...
Sen hade vi coronne-turnering. Ninni envisades med att stoppa in pinnen i näsan hela tiden bara för att ingen annan skulle vilja köra.
Per gillar att bli klämd på brösten. (Vad var det jag sa? Kanske inte 9 år, men som 14 betedde vi oss ungefär.)
Det är svårt att spela coronne med en hand i gips. Martin var snäll och hjälpte mig att stödja. Kasper skrattar nog åt Martins halva finger. Det gjorde Ninni och jag hela kvällen iallafall.
Blev det ingen efterrätt, tänker ni nog nu, men visst blev det det. En pannacotta med rabarber som såg ut som kräks. Men den var gudomligt god.
Ni ser. Ragge ser lite sugen ut på efterrätten. Vickan ser glad och härlig ut.
Ninni försökte ljuga om att hon inte spelat coronne på två år. Det var svårt eftersom A) jag vet att vi spelade det i vintras nån gång. B) hon fick det förra julen, berättade Per. Hon öppnade lite svagt, men tog sedan hem den viktiga matchen mot Martin.
Det var rooooligt! Tack snälla pappa som hämtade mig och skjutsade de andra till tåget. Och tack Ninni (och Per)för den göda maten.
Kommentarer
Trackback