Kvällen i många bilder och några ord. (Ninni)
Många, många, många hade samlats vid Vifolka för marsch mot Klämmestorpsskolan tillsammans med musikkåren.
Vi marscherade fram i det vackra vädret. (Alla utom Ragge som ständigt gick i otakt.)
Halvvägs mötte epa-killarna upp. När de väl fick möjlighet att visa upp sig blev de lite blyga, tror jag bestämt. Inte heller rektor Lenas uppmaning att de skulle stegra (?) med bilarna gick hem.
Väl på plats hade bråk-Ragge och bus-Joppe svårt att hålla sig i skinnet. Eller pälsen.
Men sen lugnade de ner sig och var så duktiga så.
Om Ragge hade fått välja hade vi mest hängt vid korvgrillningen. Lycklig hittade han ett begagnat korvbröd under ett bord som han svalde helt. Korvbrödet alltså, inte bordet. Ragge är fötjust i kombinationen barn-mat. Det är som en stund i himmelen för honom.
Många kända ansikten såg vi, Anna och jag. Till exempel den här eminente journalisten. Jörgen Auer verkade vara där som civilperson (tror vi, eftersom 1- han jobbar på sportredaktionen 2- vi såg en annan Correnjournalist. Vi hoppas att det blir nåt bra i morgondagens tidning). Jörgen passade på att ta en fika i det fria. Eller om han skulle köpa sig en lott?
Vårelden tändes efter vårtal av elevrådsordförande Evelina. Därefter sjöng kören fint så fint.
Tyvärr brann elden upp så snabbt att jag inte hann ta några kort på den (läs: glömde..). Men den var fin i alla fall.
Det var skoj att se hur Anna försökte krångla sig ur att få sitt gips signerat av olika barn..
Det var också kul när en killekom fram till mig och konstaterade att jag redan hade blivit av med mitt gips.
Om man ville kunde man skjuta lite hockeystraffar. Här var jag piiiinsam, enligt mina elever, då jag inte visste vem av lhc-spelarna det här var. Ja! Det är väl inte så himla lätt, de har ju alltid hjälm på sig annars. Och en tröja där det står vad de heter. Spelaren heter iaf Patrik Zachrisson.
Ville man inte spela hockey kunde man t.ex. kolla på skate- och roller blades-killarna, rida, åka sulkey eller pröva lyckan på nåt av elevernas fina lotterihjul som de hade tillverkat i slöjden.
En som lyckligt vände hemåt då kvällen var slut var Janne. Han hade vunnit en signerad lhc-klubba. Tyvärr satte Per sen tummen på autografen så nu är det mest lite svart kludd. Men ändå!
Tänk vad bra det här blev!
Stolta och glada barn som fick känna sig delaktiga i en väldigt lyckad tillställning!
Och vilket väder!
Det är inte omöjligt att detta är en ny Mantorpstradition.
Kommentarer
Postat av: Alexandra
ja det verkade verkligen bli lyckat. Kul när det händer nåt i lilla mantorp....synd att inte Mantorpsdagen finns kvar...
Postat av: Ninni
Mantorpsdagen...
Ja, det var tider det!
Kram
Postat av: Tania
haha. jag vet allt vem han är. inte världens bästa förebild för små barn ska du veta. HAHAHAHAHA. zacke. haha. jag ska berätta nån dag. puss ha en bra midsommar
Trackback