Skrattkväll i Väderstad (Ninni)

Ikväll begav sig bokcirkelns samtliga medlemmar till Helena i Väderstad.

Hanna skulle plocka upp Anna och mig vid stationen i Mantorp. Det tog hon bokstavligt och parkerade mitt i korsningen. Det var kul. Det är sånt man kan göra såhär på landet.
Hanna - Nu lovar vi att sluta upp med den här bilförarmobbningen. Det här var det sista. Promise.

174189-1742

Väl i Väderstad serverades en gudomlig middag. Och då överdriver jag inte ett dugg.
Förrätt: Chevrétoast.
Varmrätt: Älgstek, alternativt kycklinggryta för fuskvegetarianerna, färskpotatis, rödbetor med massor smör, sallad, lingon och en massa annat smarrigt.

Sen diskuterades boken. Vi hade läst Ray Kluun's En Sorts Kärlek. Men vi var inte riktigt på hugget. Trots diskussionsvänliga ämnen som eutanasi, språkbruk och otrohet. Vi kan helt enkelt ha varit för mätta.

Därefter presenterades boken till nästa cirkel. Jag har valt Mons Kallentofts Midvinterblod, men jag har inte läst den själv så det blir spännande.

Sen var det dags för dagens stora begivenhet.
Vi firade...
174189-1743

Helena hade bakat jordgubbscheesecake.
Mums!

Jag ska uppdatera bokbloggen så fort jag får tid.
Behöver ni boktips kan ni ta en titt
här.

Roligare än så här blir det inte ikväll, hörrni.
Har nog gjort slut på allt mitt roliga hos Helena, för oj vad vi har skrattat.

Natti natti.

PS! NI GLÖMMER VÄL INTE ATT DET ÄR EN VIKTIG DAG IMORGON?

Rysslandsbesök i Klämmanhallen (Ninni)

Imorse hade vi återigen besök från Ryssland.
Den här gången var det skolorna i Mantorp som fick njuta av uppvisningen.
Tyckte nästan att det var ännu bättre den här gången.
Till och med de stora tuffa niorna var med på noterna hela vägen och var riktigt imponerade. Som vi alla vet är det ju inte så lätt att imponera på nior.

174189-1741

Esso (Anna & Ninni)

Idag skulle Esso ha fyllt år.
Vi saknar honom av hela våra hjärtan.


174189-1740

Som vilket yrke som helst? (Ninni)

På nyårsafton hade vi som bekant fest.

En av gästerna var en kille som heter Viktor och som jag inte hade träffat tidigare. Efter klockan tolv och X antal glas med vin berättade han för mig om sitt "jobb". Det var en helt orimlig historia som gick ut på att han var nån slags konsult som lärde killar att ragga på tjejer. Han berättade bl.a. om olika moves som skulle vara framgångsrika hos oss kvinnor, det ena konstigare än det andra. Jag var helt säker på att han bara hittade på och försökte gång på gång syna hans bluff genom diverse frågor. Till sist köpte jag hans story.

Dagen efter var jag inte längre lika övertygad. Jag minns att Hanna och jag diskuterade varför någon skulle hitta på en så knasig berättelse. Vi lyckades inte komma på nåt vettigt syfte men konstaterade ändå att jag nog hade gått på en väldigt underlig bluff.

Idag fick jag den här länken av Helena.

Den enda sanna glädjen är skadeglädjen (Ninni)

Det tycker jag egentligen inte stämmer, men jag blev riktigt skadeglad förut.

Åkte E4:an hem från stan. Hamnade bakom en långtradare som körde om en annan långtradare. Alltid lite irriterande, för det tar ju så lång tid, men det är ju inte så mycket att göra åt saken. När jag tuffade fram där bakom i godan ro var det en man i en grå värstingbil som la sig precis, precis bakom mig. Han verkade väldigt upptagen och viktig och jag kunde nästan se hur han suckade. Så fort han bara kunde, och väldigt vårdslöst, körde han sen om mig och försvann i raketfart.

När jag närmade mig Mantorp körde jag om mannen i gråa bilen.
Han hade blivit stoppad av polisen.
Hahaha!!!




När jag kom hem tog Per och jag en utomhusfika i det underbara vädret.
Man blir så pigg och glad när det är så här härligt ute!
Sen fick vi besök av två snyggare byggare.

image1739

Daniel och Christian kom förbi och lämnade tillbaka släpkärran. Det är så roligt med Daniels släpkärrehistorier. Släpen verkar av nån anldening alltid lossna när han har satt på dem.

Lägg för övrigt märke till hur brun Per redan har hunnit bli. Det är orättvist, det där...

Nu ska jag hämta Malin vid tåget.
Vi ska ta en promenad.

Det här är jättekul! (Ninni)

Anna har varit och fått nytt gips idag.
Till det fick hon ett knallblått bandage.

När hon var färdigbandagerad, sa den snälla sköterskan:
Nu kommer de andra i skolan tycka att det du är jättetuff!

Anna - som efter sjukhusbesöket tog det långa benet före till apoteket (nejdå, hon är inte låghalt) och köpte nytt, vitt bandage - har nog lite mindre åldersnoja idag.

An ordinary day (Ninni)

En helt vanlig måndag har det  varit.

Jobbjobbelijobbjobb först.
Underbart väder. Idag var jag glad att måndag är min rastspanardag.
Sen ett bra möte på Vifolkaskolan. 
Före mötet hade jag ett ärende till en kvinna som arbetar på skolan. Hon arbetade där redan då jag gick på Vifolka. Hon var inte munter på den tiden, och hon hade inte blivit gladare sedan dess. Hon var dum och dryg och svarade sarkastiskt när jag ställde mina ganska enkla frågor. Jag frågade vad det var som gjorde henne så arg. Nåt svar fick jag inte, men så småningom hjälp med det jag behövde, om än ganska motvilligt.
Varför är en del människor såna där? Det måste vara så hemskt tråkigt. Vantrivs man så gruvligt som hon verkar göra, borde man då inte se sig om efter ett annat arbete? Eller är det så att en del människor trivs med att vantrivas lite grann?

Så var det ju så klart gympa också. Småttingarna fick välja uppvärmingslek själva - och då blir det alltid Under hökens vingar. Intressant vilka färger som dyker upp varje gång. Vad sägs om glitterbajsbrunt och diamantsnorgrönt?
Våra äldre gymnaster skötte sig som vanligt utmärkt.
Nästa vecka är det avslutning på gymnastiken. Vad i hela världen ska jag göra sen? Jag kommer att få helt sjukt mycket fritid.

Jag är så trött att jag skelar..
Sov gott hörrni!


Det oundvikliga närmar sig... (Anna)

Alla som känner att de vill fira mig på något sätt är hjärtligt välkomna till Sågvägen 1 på lördagkväll. Jag kan inte bjuda på mat men lite snacks kan jag stå för. Jag vill inte ha några presenter eller så, men det vore trevlig om några som är mina vänner ville dyka upp. Kan man inte på lördagkväll, går det lika bra att komma på fredagkväll. Gillar man mig jättemycket är man välkommen båda dagarna. Man kan också få äran att tvätta mitt hår på fredagen om man har tur. Eller diska.



Puss och kram.

image1738
Morfar, Ninni och jag på min första födelsedag. Det var länge sen, 24 år sådär på en höft.

Filmkväll (Ninni)

Vid åtta-tiden var jag SÅ trött. Så tidigt kan man ju inte gå och lägga sig, så jag härdade ut. Nu, däremot, är jag galet pigg. Det är för väl att jag börjar först klockan tio imorgon.

Det är inte ofta som jag ger upp på en film. Jag brukar vara lite för nyfiken på fortsättningen för att sluta titta, även om jag tycker att en film är dålig.

Per har skaffat äppelTV (eller AppleTV, om man vill vara korrekt och lite internationell). Vet ni inte vad det är kan jag säga att det är väldans smidigt. En snygg liten box som alltid är uppkopplad mot vårat nätverk. Då kan man välja och vraka mellan massor filmer. Det finns annat bra med äppeltv också. Till exempel kan man youtuba direkt på TVn om man inte har något bättre för sig, eller kolla foton som man har på datorn.

Till saken.
Ikväll såg vi femton minuter av vad som kan ha varit en av världens sämsta filmer. Det är ju möjligt att den blev bättre efter hand, men jag var inte intresserad av att ta reda på det. Så dålig var den. Den hette 100 Million BC. Jag vet, titeln är ju inte direkt lovande. Man kan ju gissa sig till att det ska dyka upp nån dåligt animerad dinosaurie eller liknande. Och det gjorde det. Men det var inte det som var sämst. Den handlade om en sisådär 8 machomachomän som skulle resa tillbaka i tiden för att hämta hem några andra som hade rest bakåt i tiden för 60 år sedan. Huvudpersonen var en osympatisk typ som hela tiden kallade sina machokompisar ladies när han gav dem order. Dessutom passade inte hans röst på honom. Den var så fel att det knappt gick att tänka på nåt annat.

Så vi gav upp.
Istället enades vi om att se In the Valley of Elah. Ett kriminaldrama om Irakkriget som var helt ok. Den handlade om en man vars son kommer hem från Irak och blir mördad. Pappan försöker med polisens hjälp och militärpolisens motarbete ta reda på vad hans son har råkat ut för. Men det kändes som om man inte fick reda på sanningen bakom mordet, mer än att man blir kokko av att vara i krig.

Det här blir en bra vecka, tror jag.
På onsdag är det bokcirkel hos Helena i Väderstad.
Och i helgen är det dags för Vasaracketen, vår årliga badmintonturnering med bastu och smarrig middag.
Men imorgon är det vanlig måndag med skola, konferens och gymnastik. Eller idag snarare, klockan är visst massor. Bäst att försöka sova nu.

Söndag (Ninni)

Oj, vilket väder det har varit idag!
Nästan sommar.

Jag har fixat med min målning och lite annat i trädgården medan Per och snickarna har fortsatt med taket. Tyvärr är det inte färdigt än, men det blir jättebra! Och ännu snyggare blir det så snart vi målar fasaden också.

Sen var jag jourhavande personlig assistent till Anna som behövde åka in till Linköping och gipsa om armen/handen.
I sjukhusentrén mötte vi min vän Pauline och hennes man. Pauline hade fött barn, en liten Elis, och var på väg hem.
Grattis och bra jobbat säger vi en gång till! (Pauline såg för övrigt oförskämt fräsch ut. Trodde nog att man skulle se lite sliten ut dagen efter en förlossning.)

Sen bakade vi tårta till mamma och hade födelsedagskalas.

174189-1736
God och somrig tårta.

Mamma fick...



174189-1733
... en ny dvd. Hon blev glad, det var tur.

174189-1735
Ragge och Joppe bråkade. Grappo tyckte att de var jobbiga. Eller joppiga. (Förlåt..)

174189-1734
Sen fick inte Ragge vara med mer för alla tyckte att han var så jobbig. Då var det lite synd om honom.

174189-1731
Men Joppe han hade det bra. Först hos Anna...

174189-1732
... och sen hos Husse.

Efter fikat fick jag äran att tvätta håret på Anna och sen åkte alla hem.

Nu har lugnet åter lagt sig över Karlsbo.
Imorgon är det måndag.

Söndag (Anna)

Tjena. Idag mår jag bra igen. Så när som på att mitt nya gips skaver. Det var en intressant dag igår. Dels opererade jag handen rätt. Dels fick jag dela rum med en transvestit. Han/hon hade opererat underlivet.

Sen var det bara jag och en trevlig tant kvar. Hon hade cancer och de hade sprutat in cellgifter fel rakt in i armen på henne. De hade opererat bort det, och det var som att dra ut tuggummi. Äckligt! Nu hade hon ett stort hål rakt in i armvecket. Det var nog det äckligaste jag har sett. Stackarn!

Sen svimmade jag och spydde lite. För jag åt ingenting på en hel dag! Jag som äter så mycket, förstå vilken pers det var. Sen lyckades jag övertala personalen att jag skulle få åka hem. Det fick jag bara om jag lovade att sova hos mamma och pappa. Mamma fick köra ner mig i en rullstol och förutom att hon mosade min ena fot i hissen gick det riktigt bra.

Nu ska jag och Ninni va lite. Jag tycker lite synd om mig själv som har så ont i handen.

Underbara vänner! (Ninni)

Efter dagens flit och slit blev det spontan middag med kära vänner.
En grillpremiär i det vackra vädret.

Jag hämtade Jens vid tåget och sen lagade vi mat i två timmar.
Vi var jättetramsiga hade skitkul.
Det är så kul att kocka till sig ibland. Särskilt när man är två.

174189-1722
Jens in action i mitt stökiga kök.

Sen kom Malin, Hanna 1 och Hanna 2. Och efter en stund återfann vi Per på baksidan sedan han hade varit försvunnen i nån timme. 

Vi åt en väldigt smarrig middag. Till efterrätt blev det äppelpaj.

174189-1725
Hanna och Jens.

174189-1724
Per, Malin och Hanna.

Vi var alla lite trötta efter att på olika håll ha jobbat, men det gjorde ingenting.

Bortsett från ett mindre problem...
image1730

... så var det en utmärkt lördagskväll.

Taket: Dag 1 (Ninni)

Imorse kom snickarna hit klockan sju.
Pigga och glada var vi redo att ge Karlsbo en rejäl ansiktslyftning. (Alla utom Ragge som fortfarande led lite av ostbågeorgien..)

174189-1726
Before: Karlsbo i arla morgonstund.

174189-1727
Gamla tegelpannorna av!

174189-1728
Nya pannor på väg upp.

Per har ännu inte hunnit döpa sin nya, festligt orangea maskin.
Vänligen bidra med namnförslag!

174189-1729
Jag kände att jag inte hade jättemycket att bidra med när det gäller att lägga nytt tak. Men jag fick massor annat gjort. Bland annat har jag grundmålat gäststugans fönster. (Observera att Ragge tydligt fortfarande besväras av ostbågemage. Han ser minst sagt hängig ut..)

Imorgon kommer snickarna klockan sju igen.
Bäst att vara på hugget då!
Det färdiga resultatet får ni förhoppningsvis se imorgon kväll.

Grattis mamma Eva! (Ninni)

Idag har världens bästa mamma fyllt år. Hur många säger jag inte.
Vi lyfter på hatten och hyllar henne fyrfalt!

174189-1723
Mamma Eva och hundarna.

Eftersom dagen inte har varit särskilt födelsedagsmässig för dig lovar Anna och jag att ta igen det. Big time.
Du ska firas som du förtjänar, världens bästa mamma!

Lägesrapport: Anna (Ninni)

Nu är Anna hemma från sin långa dag på sjukhuset.

Operationen gick bra. De har satt in stift i det trasiga benet så att det ska läka rätt.
Dessutom har hon fått ett nytt obekvämt gips, inte alls den lyxiga gipsningen som Therese gjorde häromdagen med vadd och bomull under.
Tror att mina stickor kommer att vara hett eftertraktade kommande veckorna.

Ragge och ostbågarna (Ninni)

Jaja..
Det var det.
Hockeyn, alltså.
Per kom precis hem från Cloetta. Han verkar lite deppig och är arg på alla domartabbar.

Direkt när hv gjorde mål skjutsade jag hem Anna eftersom hon ska upp och opereras imorgon.
Ragge stannade hemma.
När jag var på väg tillbaka från Mantorp kom jag på - OSTBÅGARNA.
De stod kvar på soffbordet.
SÅ klantigt av mig!
Ragge har, som jag har berättat tidigare, den fula ovanan att vakna till så fort man lämnar något gott obevakat på bordet.
Så även ikväll.
När jag kom hem låg skålen på golvet och mitt i en hög av ostbågar stod Ragge och tuggade med ett nöjt uttryck.
Jag uppskattar att han har fått i sig ca en halv påse.
Det är ganska mycket i en mopskropp.

Efter lite diskuterande med min allvetande mor ringde jag till jourveterinären och kollade om det här kunde vara farligt.
Det trodde hon inte.
- Det var väl läckert för honom en fredagkväll, sa hon på bruten danska. Men han kommer nog bli lite magsjuk.

Just nu sitter han under mitt skrivbord och rapar ljudligt, gång på gång.
Det här kan bli en lång natt...

Nervös (Anna)

image1721
Ninni - när hon är som bäst.

(Jag kanske skulle syssla med reklam.)




Jag har tillgånbg till alla Ninnis bilder.

LHC (Anna)

2-2 och jag är så nervös att mina tår krullar sig.

Kom igen nu klubben!

Den var SÅ inne!! (Ninni)

Just det.
Just nu får faktiskt klacken vara så elak som den vill.
Han kunde ju i alla fall ringt.
Skit-domare.


Det här blir inte lätt.. (Ninni)

Tidigt mål av tönt-hv och Anna och jag misströstar.

Anna sitter vid Pers dator och försöker lista ut vad han har som lösen.
Hittills har hon, förutom namn och andra givna saker, provat:
Firren
Drutten (Pers ena grävmaskin som han är väldigt stolt över)
Druten (Eftersom Per är lite dyslektisk)
Ragge
Josefin + några random utvalda tjejnamn (Ifall han har en lover)
Hela alfabetet, bokstav för bokstav.
Och väldigt många fler grejer.

Samtidigt sitter hon och kliar under gipset med en av mina stickor (nr5) och ger ifrån sig ljud höga av njutning.

image1720


Oj vad flammig väggen såg ut med blixt.
Det gör den inte i verkligenheten.
Däremot har jag ett annat problem med den här väggen.

När jag hittade den färgen som jag ville ha insåg jag snart att Per inte skulle tycka att det var någon bra idé.
Därför skrev jag klart och tydligt I LOVE PER och målade ett stort hjärta med testfärgsburken.
Tyvärr är det nån slags sand i färgen.
Hur många gånger jag än målar väggen lyser I LOVE PER igenom så fort solen skiner.

Nu börjar andra.
Anna får nog ge upp sin lösenordsjakt.
Go Klubben!


Tidigare inlägg Nyare inlägg