Kellandersisters

Så söt han var, Johan.
Man ville ju bara nypa honom i kinden.
Och han var ju faktiskt väldigt duktig!

Nu säger vi god natt.
Vissa är tröttare än andra...



(Med den här bilden ville jag egentligen bara visa att RaggeRagnar, "The One And Only", fortfarande är vid liv. Jag förstår att ni saknar alla fina hundbilder!)

(Undra om Anna nu planerar att kontra med en kattbild?)

Modell: Ragge
Tröja: Tradera, 51:-
Päls: Modellens egen. (Men upp-piffad med PCL Dog & Cat Shampoo med konditioneringseffekt. Tydligen the best a man can get, när hunden själv får välja.)

Ut i skogen ska vi gå.
Joppejdi, Joppejda.

Så sjöng vi, mamma Eva och jag, när vi var ute och gick i skogen.
Tyvärr kom vi inte på nån sång om Ragge.

Förstår ju att ni tycker att det har varit lite ont om hundbilder på sistone, så här kommer några från ikväll.


Korven


Stickan
(Lägg gärna märke till mammas hand i vänstra hörnet)

Det är näst in till hopplöst att fota Joppe.
Den hunden är inte stilla två sekunder.



Lite träning blev det.
Joppe går på stegen och tjockkorven tittar på.

Passade på att träna lite utställning med Joppe också.
Den 13/9 ska jag ställa honom på Klubbarps utställning.
Återigen lite problem med att Joppe aldrig kan vara stilla, men han är helt sjukt lättlärd så med lite godis ska jag nog hinna få honom i form tills dess.


Ragge och jag dansade på agilitybanan.



Sen bråkades det lite i vanlig ordning.
Då orkade inte Ragge med Joppe mer.
Han kunde inte ta sig in i bilen snabbt nog...

Idag blev det en paus i OS-tittandet och jobbuppladdningen.

Det har ju inte gått så bra med utställandet på sistone.
Visserligen har vi alltid fått fin kritik och ettor, men vi har legat på de där förargliga tredje- och fjärdeplatserna och sett oss snuvade på ck:t varje gång.
Att få nåt annat än en etta har känts otänkbart - Ragge håller ju ändå rasstandard.
Med råge.

Tydligen inte idag dock.
Vi fick vår första tvåa.
Alltså att han inte riktigt håller måttet - enligt just den här domaren.
Jävla skit.
Men jag är väldigt nöjd med hur han skötte sig.
Han var så fin så.

Ragge tog nederlaget med ro.
Betydligt bättre än sin matte.
Jag funderade ett tag på att gå in och slänga det där jävla blåa bandet mitt i ringen, men var lite rädd för att bli avstängd på livstid.
Ragge - som tydligen är en ganska ytlig hund - bestämde sig för att inte bry sig om vad den där finska domartanten tyckte om honom, för hon hade skägg på hakan.

För uppfödar-Ylva gick det betydligt bättre.
Först blev hon bästa hane.


Ja, inte Ylva alltså, utan hennes hund Morrgan.

Sen blev hon BiR, bäst i rasen.

Morrgan till vänster och bästa tiken Bz Star till höger.

Hur det gick i den stora finalen vet jag inte, men man kan ju hoppas att Morrgan blev Best in Show.

Ylva fick ta hästtransporten till utställningen för hennes man Micke skulle göra utställningsdebut med sin Irländska varghund Ivana.
Ivana liknar mest en ponny och var väldigt hungrig.
Lyckligtvis föredrog hon mina mackor framför små mopsar.


Sen blev det shopping.
Mamma Eva, som följde med som moraliskt stöd och bärhjälp, kan shoppa vill jag lova.
Det fanns inte så värst mycket, men mamma hittade grejer ändå.
Så det var i alla fall en som var nöjd i bilen hem.

Jag tycker att det är nåt konstigt fel på de flesta mopsdomare.
Kanske borde de göra om utbildningen?
Eftersom Ragge faktiskt är finast av alla mopsar någonsin borde han vinna allt!
Men det gör han ju inte.
Lustigt det där...



Det är tydligen inne med vita byxor och rosa kofta i utställarkretsar.
Problmet är att jag inte kan få Ragge att brösta upp sig så där som man kan se att de andra mopsarna gör.

På söndag ska vi till Norrköping på utsällning.
Det får nog bli den sista.