Kellandersisters

Jag har flera Hannor i mitt liv.
Det här är en av dem.



Det händer mycket spännande i Hannas liv just nu.
Jag är SÅ glad för det!

Vi har haft myskväll.
Obligatoriskt är myskläder (även om Hannas egentligen var lite i piffigaste laget), promenad, film, pizza och så klart väldigt mycket prat.
Gött!

Idag kom jag på ett nytt ordspråk på jobbet. När jag skulle packa ner en pappas alla barnkläder i en påse fick jag ta lite hjälp av mina ben. Alltså, jag fick stoppa in ett par termobyxor mellan knäna för att ha båda händerna fria för att få ner allt annat i påsen. Då sa jag glatt till kunden:
Ja det man inte har i huvudet får man ha emellan benen.
Det tyckte han lät jättebra. Det var inte för snuskigt skämtat för honom, upplyste han om. (Det var inte meningen att vara snuskig. Det var meningen att vara vitsig. Jag hade ju saker mellan benen. Som när Frida höll i en låda. Då sa Arvid: Här står du och håller låda.)

Jag måste ha väldigt många saker mellan benen med tanke på hur lite jag har i huvudet.

Är det nåt jag är så är det ointelligent. Jisses vad lite jag kan. Jag kan inget om krig och gamla kungar och annan samhällsinformation. Men bra minne, det har jag! Jag kan flest sångtexter av alla jag känner.

För övrigt så har jag ont i halsen. Så där halsfluss-ont-i-halsen. Jag ska inte träna imorgon. Men jag hoppas det blir bättre. Nu blir det panodil och sängen.

Ciao bella!

Hittills har jag ätit HEPATIT, SEKT, SNYFT och JÄDDA (jaja,nästan). Det är roligt det där.

Nu har ju vi 70% rea på alla barnkläder och inredningsgrejer. Dagarna går åt att förklara VAD det är som är på rea och stå i kassan. Eftersom det går sjukdomar på jobbet är det bara jag och Frida.

Detta betyder iallafall att hela butiken är fylld av skrikiga ungar. Skrik och gap och tjut och skit. Med skit menar jag bokstavligen SKIT. Det äckligaste jag vet är det är att föräldrarna ska LUKTA i skrikungens blöja för att se vad som finns där. Lyft på blöjan och ner med näsan. Jag spyr lite i munnen varje gång. Frida och jag funderar på att uppfinna (det var Fridas idé, hon är den smarta) en blöja som ändrar färg när den är full. Så slipper man doppa näsan i skiten.

Annars har jag en liten svacka personligt. Det är det här med fula killar. Att jag tydligen drar dem till mig. Det måste ju betyda att de tycker att jag "spelar i deras division". Förr var det inga fula killar som stötte på mig ute på krogen. Nu är det bara fula killar och några halvdana. ERGO: jag var snyggare förr. Japp, det är bara att bita i det sura äpplet.

Det är ju lite jobbigt bara eftersom jag har fått de snygga killarna förrut och nu ska behöva byta ner mig. Nu är de killarna jag vill ha för snygga för mig. De tänker "Shit, hon tycker tydligen att vi spelar i samma division".

Livet är hårt.


Nu ska jag träna mig snygg.

Vilken dag. Den har varit lite svettig kan man säga.

Det började på morgonen med att Frida och jag stressade runt och satte upp 70%-realappar på jobbet. Samtidigt skulle vi ha hand om kassan. Samtidigt städade jag i skyltfönstrerna. Santidigt var det en massa kunder som ville ha saker på lagret. Jag hade en stooor varm tjock tröja på mej. Jag blev varm och svettades lite på överläppen. Sen kom Pelle och räddade oss från fortsatt svettning.

Sen gick jag och Sara till gymnastiken. Då blev jag nästan lite svettig mellan brösten (nåt som inte Ninni ville känna efter by the way...).

Ja, sen var det gymnastik. Med lillgruppen lekte vi följa John. Redan då blev jag lite svettig. Sen kom jag hem alldeles nyss, vilket innebär att jag haft barngymnastik och förberett 16.10-19.00 och sen tränat (hoppat, studsat och s p r u n g i t ) 19.00-21.30. Nu är jag verkligen svettig. Inte bara nästan. Det ska bli gött med en dusch. Gärna kall.

Ja, gymnastiken gick jättebra. Anna (en gymnast, som råkar ha ett sånt shysst namn) ville lära sig nåt nytt. På ungefär en kvart lärde hon sig sidvolt. Och Ebba gjorde den högsta volten nån nånsin skådat i Vifolkahallen. Och alla andra var också jätteduktiga. Ni som inte fatta thur kul och fascinerande gymnastik är måste ju vara dumma i huvudet. Tänk att kunna göra såna saker med sin kropp. Ojojoj.

Nu är det en (härlig) vecka som kommer. Jag och Frida ska gå ut på lördag. Vill nån annan kvinna följa med så säg bara till. Här skas pratas killar och ballonger. HAHAHAHAHAHA (ett skämt till Frida, varsågod).

Igår kväll blev vi spontaninbjudna på söndagsmiddag hos Malin och Jens.
Då tackar man knappast nej.
Vi hade väldigt trevligt i vanlig ordning.




Klassisk husman. Grönsakerna är egenodlade men inte av mig.


Jag hann inte ta kort på efterrätten för den tog slut så fort.
Det var persikor i socker och äpplecider och så en klick cognacsgrädde på det. Smaskens!

Malin var extra glad för Per lagade hennes dammsugare som har haft ett allvarligt fel.

Det var en väldigt bra söndag igår.
Men idag är det måndag och det är också en bra dag.
En hel härlig jobbvecka framför sig!
Vad lyxigt det är att kunna skriva så utan att vara ett dugg ironisk.

Idag har det varit fälttävlan i Valla.
Hanna var uppe med tuppen och red dressyr och efterföljande hoppning redan klockan åtta i morse, men då valde delar av fancluben (=jag) att ta sovmorgon.
Trots det gick det bra för Hanna och hon ledde klassen efter dressyr och hoppning.

Klockan två var det dags för terrängen. Alltså det roligaste.
Då var vi självklart på plats för att supporta!


Hanna har många hästskötare när hon tävlar.
Min roll här är att ha ett man to man pepptalk med Pirre.


Hannas brorsdotter Tilda kliade Ragge på ryggen.

Hannas andra brorsdotter Thelma höll för näsan för att hon tyckte att det luktade hästbajs överallt.


Pepptalket fortsätter...

Så var det dags för Hanna att ge sig ut.
Hanna rider den i den lättaste (eller kanske minst svåra?) klassen som kallas debutant.
Den här banan kändes inte särskild debutantig.
Den var betydligt svårare än så.
Så pass svår att fälttävlansspecialisten Gällerdal-pappan misstog banan för att vara enstjärning, det vill säga ett litet hopp upp på sisådär tre-fyra svårighetsgrader.


Men Hanna gav sig ut ändå!
Full fart!


En av de lite för svåra svårigheterna. Två hinder på följd i en väldigt snäv sväng.
Men det fixade Hanna utan problem!

Sen blev det värre.
En vägran vid en grav och Hanna bestämde sig för att ta chicken-vägen istället. (Man kan oftast välja ett enklare hinder men som tar längre tid.)
Tyvärr var chicken-vägen inte särskilt chicken-aktig.
Ett litet hinder som bara var en meter brett.
Det tyckte Pirre var otäckt.
Efter att ha tagit sig över hindret på ett lite annorlunda vis trillade stackars Hanna av.
Lyckligtvis utan några allvarligare skador, men väldigt besviken.

När Hanna blev omhändertagen, omplåstrad och omkramad ledde jag tillbaka Pirre till transporten.
En förvirrad funktionär guidade in mig på banan, samtidigt som ett ekipage dundrade förbi.
Man kan tro att jag borde blivit chockad av att nästan ha krockat.
Men nej då.
Jag blev chockad av att ekipaget så ut såhär:

Lyckligtvis hade ryttarinnan lite mer kläder på sig.
Och nog för att man alltid bör ha skor med klack när man rider, men pumps tror jag är lite overkill.
Jag gissar att den tjejen har rosa som sin favoritfärg.

När vi åkte hem hade bara två ekipage lyckats ta sig runt banan utan fel på hinder.
Av det kan vi dra tre slutsatser:
1. Banan var lika svår som den såg ut.
2. Hanna behöver inte deppa för att hon vurpade på en debutant-terrängbana, hon ska istället vara nöjd över att ha tagit sig runt en halv enstjärnig terrängbana.
3. Jag måste ändra taktik i Pirres och mina pepptalk.

Igår var det lördag! Jiho! Det är den bästa dagen på hela veckan. Det är ju lite synd eftersom det är söndag idag och alltså en vecka kvar till nästa lördag. Men idag i kyrkan har jag ju lärt mig att ta vara på varje dag och livet och allt så jag ska njuta av alla dagar i veckan från och med nu. Utom de dagar jag ska städa.

Nåja, igår var det jobb. Det var Frida, Pelle och jag. Det var kul.

Sen på kvällen var jag med Jesper. Han var här. Vi tittade först på matchen (ja, THE game Sverige-Albanien). Sen tittade vi på våran klassresefilm från nian. Förutom när Jesper får fejkad erektion tycker jag att han klarar sig undan ganska bra. Jag är däremot helt sjukt fjortis. Jag skriker ganska mycket. Vi skämdes ganska mycket över oss själva. Jag fick sänka ljudet flera gånger. Men det var roligt!

Vi tittade också lite på film från skolavslutningen i nian. Vi skrattade åt en som sjunger jättefalskt. Jag vill inte nämna några namn, men hon började på Å. Usch, så hemska vi är.




Ja, idag har jag varit och sjungit i kyrkan. Det var kul. Nu lagar jag mat (kykling, dragonsås med honung och senap, potatis och färsk sparris, mumsfillibabba!). Sen ska jag bara slappa heeeeela dagen. Härligt!

Vi ses.

Vem är det som ska välja bok till nästa möte?
Det är inte jag, va?

Idag var Per snäll mot mig.
Det är han i och för sig alltid.
Men idag var han extra snäll och gav mig en present.
Lite oförtjänt, kan kanske tyckas.

Jag fick en fin rosa ipod nano.
Jag har velat ha en rosa men de har varit hopplösa att få tag i.
Men nu har jag den!

Nu ska jag bara hitta på ett namn till henne också. (För det är definitivt en hon.)
Förslag?

Då var äntligen gymnastikterminen igång igen. Både för barnen och för mig. I måndags hade vi först 5-7 åringarna och sen 1,5 timme med truppen. Sen tränade jag 1,5 timme själv. I tisdags började min gymnastik igen på kvällen, 20.30-22. Det var så roligt. Vi gjorde fina handvolter. Jag kan bara göra handvolt två. Men hey, det gör inget. Sen idag har det först vart 1,5 timmar med truppen, sen 1 timme med 8 år uppåt grupp 2. Sen körde Julia sitt första pass mellan 19-20 så då var jag med på det. Hon var jätteduktig. Sen hade jag gymnastik i Linköping halv nio till halv elva. Nu är jag hemma. Det är så härligt!

I våran trupp-grupp är alla barnen så duktiga. Nästan ingen har tappat nåt under sommaren. Snarare tvärtom! De är jätteduktiga. Det kommer att bli en sån sjukt rolig termin.

På bilderna ser ni Ellen när hon stretchar. Hon är väldigt vig. Men hon har lite problem med balansen. Då får Linnea S hålla i henne. Visst blir ni impade och vill också vara så här viga?

Åh han är så söt, och han är tolv år idag. Hurra! Han är min favorithund.

Bloggen är dum i huvet. Ok att den inte har nåt huvud att vara dum i, men den är knäpp i alla fall. Så skyll nu inte på Anna och mig om vi är slöa med uppdateringar. Allt är bloggens fel. Det är säkert bloggens fel att det regnar hela tiden också. Och blåser och är jävligt. Och att jag är trött hela tiden, har dålig kondis och är osmidigare än farmor.
Så. Tänk vad skönt det kan vara att ha nån att skylla världens elände på!

När vardagen känns lite grå måste man hitta små guldkorn i tillvaron att glädjas åt.
Som i måndags, till exempel. Efter avslutad arbetsdag och några timmars gymnastik begav jag mig till Hanna som var hus- och hästvakt i Trädgårdslund. Hon bjöd på:
 - Förrätt bestående av Parmesanfriterad pilgrimsmussla med tomat- och timjandip. Det var som ett litet men ljuvligt besök i himlen. Dessutom hade hon fått till pilgrimsmusslan sådär helt perfekt! (Hanna är en jävel i köket. Det är annat än o'boy och mackor som hon oftast bjöd på förr...)
 -  Till varmrätt blev det Grillad piggvar med tomatconcassé, chips av Pata negra och till det potatispuré. Smakade som en dag i solen! Underbart, med andra ord.

Efterrätt blev det ingen, och det var nog tur.

Den femstjärniga maten intogs goda vänners lag. Lotta, Bodil, Hanna och jag. Det enda som störde var att jag kom direkt från gympan och Lotta direkt från stallet. Tur att det är förkylningstider...