En ensam Kellandersyster / Kvinnan som talar med hundar (Ninni)
Förstår inte vad Anna ska i New York att göra?
Det finns väl inget där som inte Mantorp har att erbjuda??
Här finns ju ALLT!
Anna och jag gör ju en väldans massa ihop och däremellan pratar vi med varandra i telefon minst fem gånger om dagen.
Hur ska det gå tills hon är hemma igen?
Jag känner mig nästan o-hel utan henne.
Det är klart, jag har ju Ragge.
Vi har många fina samtal, kan jag tala om.
Ni som har djur.
Har ni särskilda röster för dem?
Eller är det sånt som ni gör där hemma i er ensamhet och aldrig skulle erkänna för någon?
;-)
Jag kommer härmed ut ur garderoben som hundpratare.
Det är faktiskt viktigt att man för djurens talan här i världen.
De kan ju inte göra det själva.
Så här pratar familjen Kellanders djur:
Ragge: Han har väldigt djup och mörk röst. Han svär så mycket att han låter obildad och han har svåra problem med sanningshalten i det han säger. Han drar ifrån och lägger till och ljuger i största allmänhet. Han pratar oftast om mat och hundtjejer. Eller snarare frånvaron av mat och hundtjejer.
Grappo: Han stammar, kraken. Ibland får han inte alls fram det han vill säga. Han har en ängslig och ganska ljus röst som emellanåt skär sig. Särskilt när han blir uppspelt.
Joppe: Lillplutten har inte kommit in i målbrottet än. Dessutom har han svårt att säga R. Det blir oftast L istället. När han pratar handlar det oftast om att hitta på ursäkter till varför saker har gått sönder. Eller blivit uppätna.
Esso: Han lever förvisso inte längre, men det händer att han pratar till oss från hundhimlen ibland. Han har en mycket manlig röst och är väldigt macho i sina uttryck. Endast Anna kan föra Essos talan.
Ja, det var väl det om det.
Om någon nu känner sig nödgad att kontakta psykolog för min räkning så ber jag er låta bli.
Det är ingen fara att vara lite kocko så länge man själv är medveten om det.
Har jag hört.
Trevlig kväll!
Hehehe du är helt normal. I alla fall är du som mig ;)
Tilia har lite olika röster beroende på vilket humör hon är på.
Tack för ditt sms, förresten! kram!
Jag är bara nyfiken på var "stackars Per" är? Föredrar du att prata med hundarna före honom eller är han också borta?
:-)
Kram Love!
Lotta: Puh.. Det var skönt att höra! Har du inga röster till hästarna? Vill minnas att Lissie hade en väldigt kraftig läsp. :-) Hoppas att du mår bättre nu!
Hanna: Hahaha... Käre maken var inte hemma när jag skrev inlägget. Tycker du att det brukar vara tyst hemma hos oss?? Vi väl brukar inte ha några problem att hitta samtalsämnen, direkt. Dock är han inte lika bra på att prata gymnastik som Anna och Ragge. :-)
Bamsekramar till er båda två!
Vill bara tillägga att Pirre liksom kan låta lite flummig - dessutom upprepar jag alltid det jag säger till honom två ggr....som om han vore lite efter. Förutom när han kastar av mig....då skriker jag saker...tre ggr...minst.
:-)
Puss!
Du är för rolig, gumman!
Jag har ofta långa konversationer med mina katter.. Du är helt normal, enligt mina mått iallafall...
Kommer du till Stockholm snart?
Kram
Karin
Men vad i helvete är det för jävla ljug!! Frånvaro av damer??!! Jag får ligga hela tiden! Bara idag har jag legat 29 gånger. Bl.a. med värsta fotomodellbruden från USA. Nej, nu jävlar får det bli dubbla portioner med käk om jag ska förlåta det här!
Hanna: Är det du eller Pirre som brukar konstatera ca fem gånger att NU ÄR BOXDÖRREN LÅST! ??? ;-)
Puss pluttan.
Karin: Tack vännen! Det känns skönt att höra att jag inte är ensam om det här. :-)
Har för stunden inte planerat någon stockholmsresa, men den obligatoriska julklappsshoppingen är ju inte så långt borta nu. När det blir dags hör jag av mig så att vi kan ses. Det vore jättemysigt!
Har för övrigt spenderat två timmar med din übercoola systerdotter idag. Hon är så tuff!
Var rädd om dig! Kramar!
Ragge: Tror jag inte ett dugg på. LJUUUG!!!