Kellandersisters

Effektiv idag, ni!

Först tandläkaren direkt efter jobbet.
Inga problem! Inga hål den här gången heller.
Men måste hon alltid vara så hårdhänt?
Man känner sig ju helt misshandlad i munnen efteråt.
Jag har gått hos samma tandsköterska i hela mitt liv - ändå har vi aldrig haft nån större respekt för varandra.
Jag ber henne ta det lugnt med tandtråden.
(Det är ju för guds skull tandtråd hon har i händerna. Ingen osttråd. Och jag är definitivt ingen ost!)
Sen trycker hon ner armbågen mellan mina rattar så att jag inte kan göra motstånd och börjar såga med sin tråd.
Blodet sprutar och jag försöker protestera.
Sen är det över för den gången.
Jag surar och svarar enstavigt.
Hon verkar nöjd och belåten över att ännu en gång ha vunnit en kamp.
Ja, jag kanske överdriver en smula.
Men jag måste nog byta tandis...

För övrigt sa hon väldigt glatt:
- Ja, nu när du är trettio så blir det ju lite dyrare med undersökningar.
Jag, som fortfarande surade över tandtrådsmisshandeln, svarade att jag inte alls är trettio år utan 29 år och två veckor.
Det spelade tydligen ingen roll.
Varför är det alltid så? När man ska betala nåt så räknas året man föds på. Men när det är kuliga grejer, typ ta körkort och gå på krogen, då är det det exakta datumet som gäller.
Att vara född sent på året har så här långt visat sig vara lite av en förlustaffär.
Men det kanske ändrar sig?!
:-)

Har även hunnit med en mängd ärenden på stan.
Jag var så snabb att jag till och med hann besöka Hanna på Handelsbanken.
Hon smugglade in mig i personalrummet, men när vi satt där och fnittrade som bäst kom kontorschefen med nån slags hot shotchef från huvudkontoret på besök. 
Hot shotaren började ta i hand och presentera sig.
Den mycket trevliga kontorschefen tittade konstigt på mig.
Det hela blev en aning pinsamt när Hanna fick erkänna att jag inte alls jobbade där.
Puh.. Vet inte hur jag hade fixat en diskussion om inflation och skit.
Kanske tur att Hanna ändå ska sluta...

Och så har jag ju varit hos världens bästa frisör också.
Eller frissa, som man sa på åttiotalet.
Carro är så himla rolig.
Hos henne får man både hårvård och stand up.
När hon inte sitter på den lilla rullstolen.
Då får man sit up.
Men det är också skoj!



Eftersom det här verkar bli en väldigt lång utläggning om min ytterst intressanta dag kan jag ju lika gärna berätta om Annas och min kvällsmat också.
Vi var på Chili och åt.
Anna beställde svart pepparsås till sin kyckling.
Det stod så på menyn.
Det var synd att de inte hade nån lila pepparsås.


Anna pillade upp sin mat i näsan.
Näevars.. Hon försökte läska mig med att hon fick zucchini i sin maträtt. Men jag var inte avis..


Jag hade nämligen ett hårstrå i min mat. Dock mitt eget. Hoppas jag...

Så.
Det var nog allt.
Nu är det dags att sova.

God natt.

Mamma och pappa har varit borta hela dagen idag så jag fick äran att promenera hundarna efter jobbet.
Det blev en trevlig promenix i solskenet.
Det var jag, Grappo och Joppe med hans alter egon Hoppe och Snoppe. 
Först träffade vi tre tikar.
Man skulle kunna tro att det är då Joppe blir Snoppe, men han blev Hoppe istället.
Lyckligast i hela världen, som vanligt.
Den hunden kräver inte så mycket här i livet.
Däremot observerade jag något intressant när han kissade.
Det var då han blev Snoppe.
Han liksom tryckte upp hela sig mot trädstammar, elskåp, pensionärer, eller vad det nu var han skulle kissa på.
Liksom gnuggade sig. På ett ganska ofräsht sätt.
Nån form av klåda, kanske?
Eller är han bara en helt vanlig tonårskille?

Det hela påminde mig om en lärare som det flesta av oss Mantorpsungar har haft.
No names - men han kallades Gnuggaren av oss. 
Han brukade alltid, på vad han nog trodde var ett diskret sätt, gnugga sina certain parts mot katedern.
Detta trots att han flera gånger råkade ut för samma hyss.
Det var nämligen väldigt populärt att rita kanten på katedern med tavelkrita innan hans lektioner...