Kellandersisters

Jag måste bara få säga det igen!
Vilken helt fantastisk möhoppa mina vänner hade ordnat!
Helt sjukt vad skoj det var!

Förbered er på ett långt inlägg...
Alla bilder är stulna från Åsas facebook.

Mina vänner känner mig. De vet att jag är ett kontrollfreak av sällan skådat slag. Ett nyfiket sådant, dessutom. Men de lyckades allt lura mig! Jag var till exempel helt övertygad om att Malin skulle vara i Uppsala hela lördagen och att Anna var tvungen att jobba. Och jag var 100% säker på att möhippan skulle gå av stapeln nästa helg. Men icke!

Jag kommer aldrig glömma den synen.. Jag vaknade och gick upp vid nio. Kollade ut genom fönstret och konstaterade att det var mulet. Skulle spatsera ner till köket när jag fick syn på grannen Hasse som står och spejar bort på vägen. Förstår att nåt är på gång och kutar tillbaka till fönstret mot framsidan (endast iförd trosor) och vad får jag se? Hela gatan full med bilar och tjejer och med Anna i täten med en stor megafon! Jag blev så otroligt överraskad av att se alla dessa underbara vänner. Jag fick tio minuter på mig att packa en väska, ta på mig myskläder och, vänligt nog, borsta tänderna. Hela tiden med Anna gapandes i megafonen att jag skulle skynda mig. Jag kände mig som om jag var med i amerikanska armén eller nåt. Sen blev jag instuvad i en bil och fick en flarra bubbel i näven.

Bilresan gick till gamla Hilton och deras smarriga frukostbuffé. Det var verkligen spännande att hela tiden åka bil utan att ha en aning om vad som väntade. Jag gissade mest hela tiden tills de blev trötta på mig... Måste säga att det är väldigt imponerande att ingen har försagt sig. Vare sig innan eller under dagen.


God-morgon-Ninni. Vacker utan spackel? Och med sovfrisyr.


Vi var ett rejält gäng som frukosterade ihop. Syrran, Cissi, Hanna H, Malin B, Julia, Lotta, Anna C, Åsa, Hanna K, Malin S och bullen, Johanna och Alexandra.

Därefter packade vi in oss i bilarna igen och vi körde tillbaka mot mantorp. Jag höll faktiskt på att spricka lite grann av spänning. Målet visade sig vara Rappestad Ridklubb. Där valsade jag in med bubbelflaskan i högsta hugg bland alla gulliga ridskolebarn. Det kändes ytterst omoraliskt, så jag gömde den i sadelkammaren. Jag fick sen svida om till tävlingsmundering a'la tidigt nittiotal.


Snygg va? Plastrong och hela kittet.

Sen fick jag knoppa "min" häst som sig bör inför tävling. Lyckligtvis hjälpte Hanna mig för annars hade jag nog stått där än.

När jag hade knoppat klart var det dags att gå banan tillsammans med min coach Josse. Det var ingen vanlig bana... På varje hinder satt en stor bild på ett ex (hur kan de vara så många?) och de var värda olika många poäng beroende på... nåt? Även Robbie Williams fanns med. Det tycker jag var fint.


Hingsten Pelé och jag.

Det var det roligaste jag har gjort på hundra år! Pelé var bara en c-ponny men det kändes bara som han passade mig perfekt storleksmässigt. Och så fint han hoppade sen!! Efter en lite seg start gick det som en dans. Jag hade gärna hoppat banan fem gånger till! Behöver jag tillägga att jag har lite träningsvärk idag?

Sen blev det god picknick i Valla och minigolf. Ingen vanlig minigolf dock. Jag fick spela med en gammal gubbkäpp. Och efter varje hål var jag tvungen att ropa ut resultatet i megafonen. Typ: "18 slag på hål nummer tre". I övrigt blev jag inte förnedrad alls! Bara busad med.


Sen var vi på hangaren och klättrade. Här ser ni Anna och Johanna med partyhattarna på.
Jag fegade ur och är besviken på mig själv. Jag fixade inte mer när det var typ två meter kvar. Det känns fånigt nu, men det är ju faktiskt ok att misslyckas ibland. Jag skulle plocka ner 14 lappar med bokstäver och jag fick ner 13 av dem. Jag kunde trots det klura ut vilket ord de skulle bilda - men det tänker jag absolut inte skriva här!

Vi bastade och gjorde oss festfina och begav oss därefter hem till Julia. Där fick jag göra diverse uppdrag. Bland annat skriva ett kärleksbrev till Robert Ström som om jag var 10 år och där jag skulle fråga chans. Det känns en smula skämmigt.. Undrar om Anna verkligen postar det?

Jag behövde inte ens klä ut mig! Så snälla var tjejerna. Jag behövde bara ha på mig den här fina kronan. (Ni har väl hört talas om den där illaluktande strutsen som syntes på stan i lördags?)



Middag blev det på Kikkobar och det var smaskens. Då anlände även Cici, Camilla och Pernilla och så småningom även Frida. Jag blev glad och rörd. Sen höll jag tal och imiterade lite. Man kan säga att jag började bli lite på kanelen.



På Platå bjöds det på tjejiga drinkar. Det passade oss utmärkt. Anna råkade dessvärre shakea sin shaker så att locket flög av och det blev kosmopolitan över allt. Men vi var glada ändå! Och Malins skor satt på lite bättre efter det.



Sen blev det ytterligare ett varv hem till Julia för ännu fler roliga uppdrag (som inte lämpar sig att blogga om...) innan det blev utgång på riktigt.
Efter lite nattamat kom snälla Johanna och hämtade oss.
Jag var väldigt nöjd och lycklig när jag till sist lade huvudet på kudden.

Det här kommer jag att leva på länge, länge!
Tack för att ni finns, underbara vänner!!!