Kellandersisters

Igår var jag och Frida ute som alltid. Men igår var det Halloween och alla var utklädda! Inte Frida och jag dock. Jag hade en idé om att vi skulle vara utklädda till överdel och underdel men Frida nappade inte på den. Då fick hon ändå vara överdelen! (Alltså, hon skulle bara ha byxor och inget mer, och jag en tröja och inget mer.)

Vi gick till Paltens och Platå. På Platens var verkligen nästan alla utklädda. Det var kul. Jag var lite sugen på en kille (en, ge mig en, vem som helst (men snygg)). Men jag hittade ingen. Som jag vågade prata med iallafall. Frida är en riktig manskvinna och fick napp som vanligt. Men inget intressant. Sen stod vi i kö för att hämta ut våra jackor i en halvtimme. Alla trängde sig. Suckers.


Frida har sett ett spöke?

Nästa helg blir det ingen utgång iallafall. Så man inte börjar tröttna.

Trött är jag nu. Godnatt!

(Jag har inte så många krav på en kille. Ska det vara så svårt? Han ska va lång, blond, smal, sjukt snygg och rolig. Kanske snäll också. Sen ska han spela gitarr och sjunga fint så vi kan sitta om kvällarna och spela ihop. Han får gärna hålla på en sport också. En riktig. Typ handboll kanske. Det vore kul att gå och heja på matcher, och så gillar jag killar (folk överhuvudtaget) som håller sig i form. Det gör inget om han är snuskigt rik. Ja, det var väl alla kraven jag har... Det är kanske det där med kroppshår också då. Och att han inte köper kläder på Dressman och Jack & Jones eller nåt sånt skit. Han ska ha samma stil som oss på Sportif.)







Huh, nu kan jag inte sluta tänka på en kille med Dressman-kläder.