En liten nostalgitripp (Ninni & Anna)
Håll till godo.

Det här är vårt garage. Här visade John snoppen för Ninni. Mamma Eva kom på oss och blev arg. Btw var vi typ 4-5 år.

Utanför familjen Kvists garageuppfart hade man asfalterat. Mamma Eva sa till Anna: Lek inte på den nya asfalten, den är varm. Gissa vad Anna gjorde. Hon satte sig på asfalten i sina bästa snorgröna cykelbyxor. Byxorna (och lite av skinkskinnet) fastnade och Anna förde ett fasligt liv tills mamma Eva kom ut och räddade Anna genom att dra av byxorna.

Linda och Ninni brukade leka i skogen. För att få vara ifred lurade vi i våra småsyskon att det bodde en massa raggare i skogen. Och raggare är ju som alla vet väldigt farliga. Det funkade, vi fick vara ifred och Anna och Helena var rädda för skogen fram till år 2003 eller nåt.

När Ninni började högstadiet var det obligatoriskt om man ville vara coool att hänga på pizzerian på lördagar. Då var ju fritidsgården stängd.

På en öde cykelväg på Vetaområdet förlorade Anna på sätt och vis oskulden till en grå cykel. En skön historia? Nej. En rolig historia så här i efterhand? Ja.

Precis här blev Per och Ninni ihop. Det var en onsdag 1993.
Båda systrarna har hängt mycket på fritidsgården och har en rad trevliga minnen därifrån. Han ni tur får ni höra om dem nån annan dag.

Vid Mantorp station pillade Anna in grus i näsan. Det fastnade. Året var 1998.

Ett nöje Ninnis gäng hade i högstadiet var att med hjälp av ett tallbarr pilla sig på nysnerven i näsan. O vilken härlig känsla det var att nysa.

PIZZA-RAKAN (Här gick vi fram och tillbaka mellan pizzerian och fritidsgården. Hade man tur mötte man nån. Men det hände inte så ofta.)

SPÅNGSHOLMS-RAKAN (Här gick ANna och hennes trogna vänner fram och tillbaka förbi Erik Qvarnströms hus. Hade man tur var han hemma. Men det hände inte så ofta.)

På postens lastkaj kunde man dricka sig lätt berusad på folköl.

Här har vi båda varit på fest (fast inte hos samma person). Det var tider. (Här har också två vänner till Anna kissat genom ett hål i garagetaket ner i en hink. Anna och Stina fick stå på golvet under och titta så att de träffade ordentligt. De låtsades var imponerade fast de egentligen bara var äcklade.)

Här kom Ninni åkandes midsommarafton 1999.

Tyvärr kom det även en bil härifrån som Ninni inte såg. Katastrofen var ett faktum. Krockelikrock. Bilen fick skrotas men Stefan slog bara huvudet i rutan.
Det var allt för den här gången men påsen är full av små godbitar som vi mer än gärna delar med oss av.
Det är så att man "nästan" önskade att man varit där och då.
hahahaha. fy fan så bra!
well done! ett av de bästa inläggen i bloggens historia. mer sånt!
Åh vilken nostalgitripp :) Just det där med tallbarren i näsan kommer jag ihåg, jätteroligt! och det där eviga gåendet mellan pizzan och fritidsgården...
kram och lycka till på utställningen idag!
Haha!! Tack ska ni ha!
Lotta: Ja det där med tallbarren är ju helt otroligt. Och så kom man hem och såg helt söndergråten ut. Minns även att tallbarrsmetoden tillämpades av de "coola tjejerna"
för att framkalla förkylningsliknande besvär och på så vis slippa kemin i skolan.
Kram!
Hejhopp! Nu har även jag fått ta del av er underbara tripp tillbaka i tiden. Underbart! Framförallt tallbarren var ju en hit att inte förglömma! Minns att Annika Tancred vann när vi hade tävling!
Eftersom min mamma läser bloggen ibland vill jag även understryka att jag inte alls känner igen aktiviteterna bakom posten....
Hehe roligt/Adam