Kellandersisters

Igår var jag i Stockholm. Jag var där med Pelle Pinnen Valsinger. Många känner honom också som min chef. Vi åkte till Stockholm för att titta på vårkollektionerna från WeSC och Adidas. Underbart!

WeSC var fint och trevligt. Marie är rar och mor ror och vi fick mat. Men det var ju Adidas som jag sett fram emot mest. Pelle blev till och med lite trött på mig när jag så i total extas uttryckte vad jag tyckte om de olika windrunnerserna och tracktopsen oh de fantastiska skorna. Jag vill ha ungefär 10 överdelar och 11 par skor. Men let's face it, det kommer ju inte att hända.

Sen skulle vi åka tåget hem tjugo i sex. Det hade gått bra om vi inte hade missat tåget. Nästa tåg gick kvart över sex, så det var ju ingen fara. OM det inte hade vart så att det var fullt. Sen gick typ nästa tåg så jag skulle va hemma vid elva ungefär. Vi gick på det fulla tåget och låtsades som om vi inte visste att det var fullt och skulle köpa en biljett ombord. Den snäll konduktören lät oss åka med endå. Det tackar vi för. Jag skakade till exempel en flaska juice som jag inte satt på korken på över allt och alla som tack.