Kellandersisters

Som alla vet har jag otur. Och med otur menar jag osannolikt jättemycket otur. Ännu en gång har blivit drabbad av något hemskt...

Det var igår. Jag gick på ett par gamla bräder, och Linus sa åt mig att inte gå där. Nänä. Sen hände det. Oj aj!. Jag fick en spik genom foten, in genom foten och ut mellan tårna. Då jag inte vågade säga till eftrsom jag ändå gått där jag inte hade tillåtelse gick jag hela dagen, badade, promenerade etc. med den ömmande foten. Ju längre kvällen led, ju mer halt blev jag. Imorse när jag vaknade hade jag prinskorvar till pek- och långtår, samt ingen känsel. Jag kunde heller inte röra på (fetto)tårna. Well well, tänkte jag, tuff som jag är och gick (linkade) till jobbet. Får man en spik i foten ska man åka till vårdcentralen, sa Mats och Arvid strängt till mig på jobbet och tills slut gick jag med på att ringa sjukvårdsupplysningen. Jag fick åka till doktorn, hon gav mig en stelkrampsspruta (den var eeen meter lång, och nålen var trubbig så de fick slå in den med en hammare...), ett litet bandage och tio dagar antibiotika, då de svullna tårna betydde att jag hade fått en blodinfektion. Är det nån som är förvånade över att detta hände  mig?

PS: Helena, mina tjocka tår vill gärna bli ihop med dina tjocka kinder.