Kellandersisters

I måndags på jobbet kom Micke och Mange in och handlade. Vilka är det, tänker ni. Jo, det ska jag berätta för er. De tillhör mitt gamla gäng. Mitt härliga gamla gäng som jag saknar mycket (ibland). De sa att de skulle festa på kvällen och frågade om jag ville va med. Det ville jag. Så jag åkte in till Mjölby efter jobbet och åkte till Jimmy. Allt var som förr i tiden. Det var så roligt så.


Det här är värden, Jimmy. Eller Snygg-Jimmy som han kallas (av sig själv).


Det här är Mikael. Han är lite dum i huvudet men väldigt snäll.


Mange t.v och Henke t.h. Mange snapsade upp en halv flaska Fernet. Helt sjukt. Nåt annat som är roligt med Mange är att han ine har nån taktkänsla.


Henke, vi ska ha 25-årsfest  nästa år, det sa vi i måndags iallafall.


David / nr 4. 


Dennis / han som alltid har uppknäppta byxor.


Micke Picke och Erik (Qvarna) (som jag har varit så hiskligt kär i/varit ihop med många gånger, framförallt i högstadiet, då jag därför gick/cyklade de 5 kilometrarna till Spångsholm varje dag för att gå/cykla förbi hans hus).


Jimmy har så lång tunga att det ser övernaturligt ut.

Iallafall, vad roligt det var. Mitt gamla gäng som jag hängde med varje dag när jag bodde i Mantorp. De är så fina de. Vi hade roligt som förr i tiden.

Sen åkte vi in till Vadstena och gick på Måndagsklubben. Nåja. Det var man visst lite för gammal för. Men man blev ju lite nostalgisk. Jag träffade Jocke Quist, och vi partade/pratade hela kvällen. Tur var det för annars hade jag nog inte kommit hem. Nu sov jag i Mantorp.

Ja, vilken rolig kväll. Sådär spontan och härlig som det aldrig blir längre bara för man ska va så gammal och mogen. Men det är inte jag. Bara gammal.