Kellandersisters

Kollade precis på Robins.
Hanna Nielsen var gäst där. Min omedelbara kommentar var att hon är lite för helylle för min smak.
"Säger du???" hör jag då i kör. Per och Hanna menar jag som är lärare, sjunger i kyrkokör, bakar, anordnar syjuntor, är barngympaledare och fixar bokcirklar, inte har någon som helst talan i ärendet. Är det så?

Ikväll är det fredagsmys i Karlsbo. Hanna är här, så det blir mest tjejsnack och guitar hero. Och fnitter...

Detta är vad det bjuds på ikväll.



Nej. Det är inte alls så tacky här hemma som man kan tro av bilden. Absolut inte!

Idag har varit en ganska hääärlig dag. Jag lästa lite bok på förmiddagen. Sen var jag ute med Grappo. Det var hääärligt väder ute idag.


Mycket gräs och lite hund, men där är han iallafall, om än något hårigare än vad han ska vara.

Sen åkte jag till sjukhuset. Efter det åkte jag till Ming och åt buffé. Jag ääälskar deras lunchbuffé, det är den bästa lunch man kan få. Efter det orkade jag inte åka ut till IKEA så jag gick på stan och hittade en uuunderbar soffa på Rum och Interiör. Det är en bra affär tycker jag.

Sen hämtade jag Sara och vi åkte till Mantorp. Hon ska börja hjälpträna våra gymnastikgrupper också. Det är bra, vi behöver vara tre. Idag gick det iallafall jättebra tycker jag. Och roligt var det!

Sen hade vi egen gymnastik. Det var och roooligt och gich så bra så. Nej, nu ljuger jag lite. Jag är ju tydligen lite efter för jag kan inte sträcka på benen. Idag har vi tränat handvolter.

Nu ska jag sova. Hajk på er!

Timon


Pumba

(De tycker att Ragge tar upp för mycket plats här på bloggen.)

Igår var jag hos doktorn på ett vanligt rutinbesök. Jag passade på att ta upp att jag var lite svullen över mina äggledare. Ja, stackars doktorn klämde och kände och höll med om att jag var riktigt svullen. Sen efter ett tag blev hon tyst och sa: Men Anna, vet du vad det här är? Det är ju dina muskler. Här stod/låg alltså vi och trodde att det var nåt allvarligt men det visade sig alltså att det bara var att jag hade magmuskler. Doktorn andades lättad ut. Jag tyckte det var mycket pinsamt. Jag kände mig lite hypokondrisk.

Idag är jag ledig för jag ska till läkarn idag med, kl 133, och då känns det lite onödigt att jobba typ 11-12 och sen 14.15-30 när jag skulle slutat. Efter sjukhuset ska jag åka till IKEA. Jag vill köpa en tv-bänk och en bokhylla. Jag vill också köpa köksstolar. Nåt mer vill jag INTE köpa på IKEA. Sen ska jag hämta Sara och sen är det gymnastik. Hurra vilken dag. Nu ska jag vara med Timon, Pumba och Grappo, ja och här kom tjocka 4-kilos-pumba och hoppa upp i mitt knä. Hon ska bitas i öronen som vanligt.

Igår blev jag riktigt nostalgisk när jag satt på Mantorps station och väntade på tåget. I väntkuren står det nämligen Danne Rydh 7B *hjärta* Anna K 8B. Det är jag det! Och dety är inristat för typ tio år sen. Jag gick ju ut åttan -98 och var ihop med Danne Rydh 3 veckor i mars -98. Vi pratade inte med varandra dock. En gång så dansade vi bara på ett disco och han sa: Jag älskar dig. Sen pratade vi tre gånger i telefon. Jag undrar varför det tog slut....

Eftersom min kamera inte är så bra, så har jag hjälpt till lite:



Här ser ni att det står Anna K 8B iallafall:




Det var tider det. Tänk den som fick vara 14 år igen. Så roligt!

Till alla er som missade pappa Jim på TV igår, så går det en repris idag klockan 17.00. Till er som inte har möjlighet att se det heller, kommer här en idolbild.


Jim och några båtar.

Oj, vilken nervkittlare kvällens handbollsmatch blev! Vore det inte för domarn och för en herrans massa slarv i Mantorp så skulle vi vunnit. Nu blev det istället 27-27, men en riktigt rolig och spännande match. Jag vr inte speaker idag. Jag orkade inte stressa från jobbet och så. Nu hann vi ju för all del dit i riktigt god tid ändå. Men så mycket roligare det är att titta på matchen än att speaka! Jag hejade och fick ur mig allt jag hållt inne på som speaker och blev nästan lite hes. Ninni blev lomhörd efter alla mina busvisslingar. De mötte förövrigt AIK, så det var en massa AIK:are där och skrek: Heja Gnaget! (eller laget som Ninni trodde de skrek, och undrade vilket av lagen de menade). Själv skrek jag: Heja Mantorp och: Din sopa (till de i andra laget när de missade mål). Mycket rolig match, men synd att de inte vann. Det borde de ha gjort!


Här syns nr 15 Gustav Eka Ekdahl, nr 14 Patrik Patte Petersson, nr 6 Jonas Jojje-Bojje Bohlin, nr 4 Peter Pannbandet Widenberg och närmast nr 25 Carl Calle Wiklund.

In action. Heja Laget!

Igårkväll efter jobbet men innan gymnastiken var jag och Marcus på IKEA. Mitt största mål var att inhandla en potatissticka. Jag kom istället hem med en potatismosare, ett rivjärn och ett LUDDE-låtsasfårskinn. Ganska bra handlat va? IKEA är rätt roligt tycker jag när det inte är en massa skrikande barn där. Det var det inte igår, så Marcus och jag hade det så trevligt så.

Allra trevligast var att äta glass inne på IKANO sen. MMM.


Lite taskigt av Marcus att TVINGA mig som är diabetiker att ta en glass med honom.

Nåja, det gick ju som det gick. Jag fick ont i magen och kunde knappt vara med på gympan. Inte uppvärmningen iallafall. Sen gick det över lagom tills vi skulle börja köra. Konstigt va? Det är så roligt på gymnastiken. Alla är snälla. Jag är mest med Sara, Therese, Linda och Carolina, fast hon var inte där igår. Therese bor också i Mantorp så vi kan samåka. Igår åkte hon med mig. Smidigt va?

Läcker va?

Igår var jag, som rubriken avslöjar, tillbaka på jobbet.
Det kändes bra! Men jag kan ju inte berätta nåt om det.

En sak vill jag ändå dela med mig av - så att ni kan glädjas med mig!

Jag har fått en white board till klassrummet!
No more kritdamm.
No more kritan går av och man råkar köra naglarna i tavlan varpå världens mest obehagliga ljud uppstår.
No more torra äckliga händer.
No more råka gå omkring med ett vitt handavtryck på rumpan.

Oh happy days!

Idag har jag bjudit hem mig själv till Cici på lunch. Det är alltid gott och trevligt.
Bäst att sätta lite fart!

Ni är många som har hört av er till oss och undrat lite om det här med gymnastik och skador.
Jag ska vara ärlig - skaderisken är stor. Riktigt stor, faktiskt.
Särskilt för oss tränare.

Här följer en studie i hur dessa skador ofta uppkommer.



Vi börjar med plinten. Ett harmlöst redskap för det otränade ögat. Ovan ser ni ett exempel på hur lätt det är när allt går rätt. Gymnasten sätter händerna på plinten och svingar sig snyggt ner i en rondat.

Men.



Det kan också hända att gymnasten missar plinten med händerna och far med huvudet före ner i tunnmattan. Ni ser, den ena tränaren står som förlamad. Den andra ligger antagligen under gymnasten och det är här skadorna ofta uppstår - både på tränare och gymnast. Skrubbsår, blåmärken och i värsta fall brutna tummar.



Här ser vi ännu en situation där gymnasten plötsligt får hjärnsläpp och gör sitt sidhopp åt "fel" håll. Detta, och det ser ni säkert själva, kunde ha slutat mycket illa med utslagna tänder, bruten näsa och stukade stortår.



På mattan är det stor varning för snytingar för oss tränare eftersom det vevas hej vilt med armar och ibland även ben. För eleverna är det oftast rumpan eller ansiktet som får ta smällen, frågan är ju vad som är värst. Men då är det ju tur att de två muskulösa tränarna finns där och kan ta emot.

Andra skador som inträffat på senare tid:
 - när undertecknad råkade få in ett finger i Linnéas mun mitt i pågående volt. Vi kan väl säga att hennes leende nådde till öronen efter det.
- Annas förmåga att få näsblod är berömd i Mantorp med omnejd. Men det kanske inte klassas som skada utan snarare medfödd defekt.
- när gymnasterna missar mattan och landar utanför. Det slutar sällan särskilt väl.

Ok. Jag är seriös en stund då. Vi är glada att inga allvarligare skador har inträffat. Det kanske verkar onödigt att vi är i vägen för gymnasterna hela tiden? Att vi är så aktiva i vår passningsteknik bidrar till att allvarliga skador uteblir men att smågrejer lätt uppstår. Men den smällen tar vi gärna.

Igårmorse mobiliserades trupperna och drog mot nord-ost. Beväpnade med skurtrasor, moppar, en väldigt liten radio och miljöovänliga medel stod vi enade inför det stora slaget på Kungsbergsgatan.

Och som vi slogs! Dammet hade inte en chans när pappa Jim drog fram över slätterna (golvet, alltså) med dammsugaren. Skiten i köket försvann så lätt. Ja, med CellitBang går städningen enkelt! Mamma Eva mötte den svåraste motståndaren av dem alla - fönstren. De knuffades och de skrek åt varandra. Ett tag haglade förolämpningarna så tätt att vi blev tvungna att höja volymen till max på den väldigt lilla radion för att stänga de fasansfulla orden ute, något som föga hjälpte.


Grappo trodde att man skulle sniffa CellitBang-en. Han hade sen helt klart roligast av oss alla


Grappo hjälpte förstås till så mycket han kunde, fast han var hög.

Fikapaus var en självklarhet. Utbudet av sittmöblemang begränsade oss dock något.


Städningen ägde rum mellan klockan 10.00-16.15. Men gud så fint det blev!

Nu har jag kollat på melodifestivalen.
Så här i efterhand tycker jag nog att det var onödigt gjort.
Var inte det här startfältet väldigt svagt?
Skitlåtar, tycker jag i alla fall.
Och hallå! Vilka röstade egentligen på Frida??? Det var ju riktigt pinsamt!
Björn Gustavsson borde gått vidare till globen - hans låt var klart bäst. Och han är utan tvekan största behållningen med programmet.

Tack vare lite varmare väder och en kupévärmare har jag idag börjat pilla lite ute i mitt blivande gästrum. Jag var till en början ivrigt påhejad av Ragnar och Per. Sen doppade Ragsen nosen i spackelhinken och Per fick väl bara nåt bättre för sig.


Ragge - a.k.a.Tjock-korven. Dagen till ära i vitt skägg.

Barnasinne är bra att ha. Det har min syster. Idag har jag åkt bil med henne. Bilen, som är lite skruttig och närmar sig pensionsåldern, saknar CD-spelare. Istället får man som passagerare nöja sig med kasettband.

Detta fantastiska urval är vad som erbjuds.


Jag tyckte valet var lätt. Vilket band skulle ni ha valt?

Det ska tilläggas att oavsett vilket band man väljer kan Anna recitera dem helt utantill. Så egentligen behöver man ju inte lyssna på banden utan kan lyssna på henne istället.

Nu ska jag kolla på På Spåret. Jag är ju lite pensionärig och ser hellre på det än Let's dance.

Idag tog vi med oss 34 av våra gymnaster och åkte in till T1-hallen i Linköping. Det gör vi varje höst- och sportlov.
Kul som attans var det. Allt grovjobb som vi gör under veckorna brukar alltid ge resultat när vi är där. Det liksom lossnar. Tjejen för dagen var Elin som fixade 8 flickflack på rad! Häftigt! Ja, resten var ju också väldigt duktiga.

Eftersom det gick så bra - och dagen som vanligt gick alldeles för snabbt - glömde jag nästan bort att fotografera. En bild var allt jag kom hem med. Håll till godo.


Så här ser hallen ut. Åh, tänk om vi hade en sån...

Det ni ser till höger är ett tumbling-golv. Det är som en lång studsmatta. Eftersom allt blir mycket lättare att göra där är det många av tjejernas favorit.

Längst in i bild ser ni den berömda skumgummibassängen. Själv försöker jag hålla mig därifrån då man inte riktigt vet vad för snusk det finns där i. Det går liksom inte att klorera skumgummi..

Idag hände det spännande grejer på jobbet! Vid tolv så sa det BANG-DUNS bakom den förvånansvärt lyhörda betongväggen bakom oss, och sen blev halva Sportif svart. Tydligen hade de råkat såga av en kabel. Det var ju tråkigt eftersom skoavdelningen, pentryt och alltså kyl, frys, micro, och framförallt TOAN blev helt becksvarta. Tråkigt var det ju för mig och Frida som hade matlådor med oss som a) dels blev förstörda eftersom kylen inte funkade och b) dels inte gick att laga eftersom micron var paj. Vi var därför TVUNGNA att gå till Thai Coconut och handla lunch. Men vi hade inga pengar. Vi lånade lite pengar av kassan. You know, a girl has got to eat (som det gamla ordspråket lyder). Ninni tyckte att jag och Frida kunde ha flyttat micron till ett uttag där elen funkade. Jag tycker att det är lite väl duktigt.

Sen stängde de av elen helt och Frida och jag fick stänga butiken. Vi satte upp en stängt-skylt med texten Tillfälligt stängt pga elfel. Jag passade på att leka lite levande skyltdocka under tiden. Men sen funkade det igen och imorn lär allt vara som vanligt igen. Men då är jag ledig.

Förövrigt är jag lite pank nu. Idag snodde jag Arvids pant på jobbet och gick och pantade den för att ha råd med min Morden i Midsomer-film. Nyss lurade jag av min ömme fader 150 kr. Det var ett dyrt smörgåspålägg vill jag lova.

Nu ska Ninni fortsätta att massera mig. Hon har lovat mig en timma. Snällt va? Riktig gullesnutta! Pussvänlig.

Vi är lite slappa den här veckan eftersom att det är sportlov. Barnen får göra lite som de vill faktiskt. Det är roligt för dem, och sköööönt för oss. Idag har vi bland annat tränat handvolter i en såkallad handvoltstrappa. Det är roligt det!

Anna demonstrerar:

Kul va?

Imorn blir det gymnastik för hela slanten, i T1-hallen mellan 11-15. Sen ska Anna flyttas med hjälp från de stackars övriga familjemedlemmarna. Och om nån mer hemskt gärna vill hjälpa till är ni välkomna. Kom, nu är allt tillrett.