Kellandersisters

I torsdags var det dags för Mantorps nyaste tradition - Vårelden. (Eller fusk-valborg, som en del säger)

Vi tågade ner tillsammans med musikkåren.


Så här glada var vi!

På vägen ner till Klämman passerar man ett äldreboende. Där hade personalen rullat ut damerna och herrarna så de satt där och klappade i takt och vinkade till barnen och såg glada ut. Det var rörande, tyckte jag som är en softis och fick en liten tår i ögonvrån. Det var nog månadens höjdpunkt för dem.


Det musicerades och drillades. Ingen tappade pinnen, vad jag såg.


Körerna sjöng in våren med vacker stämsång.



Felix den tappre däckade efter en stund av all uppståndelse.


En bastuba. Eller nåt..


Så var det ju det där med elden.. Det blev inte så värst mycket med den. Den ville inte riktigt ta sig. Den kanske var blyg eller så för först när folket gick hem passade det att börja brinna.


Janne var het på lotterierna som vanligt. Dessvärre blev det ingen storvinst i år.


Jaha.. Och här var jag, ja. Kisandes i solenskenet utanför min arbetsplats.


Anna värmde upp tjejerna inför gymnastikuppvisningen.


Tyvärr drog det ut på tiden en aning och det blev väldigt kallt för tjejerna.


En perfekt hjulning av Anna fotograferad av Jörgen Auer och stulen från hans blogg av mig. Lägg märke till de spikraka benen och de snyggt sträckta vristerna. Detta är från uppvärmningen. Uppvisningen har jag inga bilder från, men det var mycket publik och alla var jätteduktiga. Trots att de blev lite stela i kylan.

Anna och jag har uppenbarligen ingen känsla för det där att bedöma folkmängd.
- Oh.. det är säker 300 pers här, sa Anna.
- Ja det är det nog, sa jag. Vad kul att det kom så mycket folk!
Andra har tydligen bättre koll för det var uppskattningsvis minst 700 personer på plats.

En jättefin kväll var det och jag är säker på att Mantorpsborna vill att vi upprepar detta även nästa år.