Kellandersisters

Detta är en helt sann historia! En skräckis, kan man kalla det.

Alla känner väl till min toalettfobi, eller? Den är ju extrem. Då menar jag jätteextrem, så att det är sjukligt.

Nu till problemet. Olyckan som jag och Frida råkade ut för i lördags. Klockan var runt två. Både Frida och jag började känna ett tryck över blåsan. Jag var mest nödig. Så jag fick gå först. Det skulle jag inte ha gjort. När jag fällde upp locket såg jag bromsspår. Jag håller på att kräkas och springer ut till Frida. Ingen av oss har ju vart på toa direkt, så det måste alltså ha varit en kund inne nån gång på förmiddagen och gjort det han behövde! Tack så mycket, säger jag! Där var den dagen förstörd. Man får faktiskt hålla sig. Är man över sju år ungefär så kan man faktiskt det. Man går iallafall inte in på vår toa och sätter sig och sen lämnar spår efter sig. Jag blir så äcklad när jag tänker på det här. Varför måste sånt här hända just oss?  

Lite mer information än vad ni ville ha kanske. Men sov gott!