Kellandersisters

Mamma och pappa har varit borta hela dagen idag så jag fick äran att promenera hundarna efter jobbet.
Det blev en trevlig promenix i solskenet.
Det var jag, Grappo och Joppe med hans alter egon Hoppe och Snoppe. 
Först träffade vi tre tikar.
Man skulle kunna tro att det är då Joppe blir Snoppe, men han blev Hoppe istället.
Lyckligast i hela världen, som vanligt.
Den hunden kräver inte så mycket här i livet.
Däremot observerade jag något intressant när han kissade.
Det var då han blev Snoppe.
Han liksom tryckte upp hela sig mot trädstammar, elskåp, pensionärer, eller vad det nu var han skulle kissa på.
Liksom gnuggade sig. På ett ganska ofräsht sätt.
Nån form av klåda, kanske?
Eller är han bara en helt vanlig tonårskille?

Det hela påminde mig om en lärare som det flesta av oss Mantorpsungar har haft.
No names - men han kallades Gnuggaren av oss. 
Han brukade alltid, på vad han nog trodde var ett diskret sätt, gnugga sina certain parts mot katedern.
Detta trots att han flera gånger råkade ut för samma hyss.
Det var nämligen väldigt populärt att rita kanten på katedern med tavelkrita innan hans lektioner...