Besök på V75 på Mantorptravet (Ninni)
Eftersom det har varit vackert väder idag så tog mamma och jag en sväng ner till travet.
Jag kan inte påstå att det var nåt vi blev särskilt rika av men trevligt hade vi iallfall.
Mamma har bra koll på det här med trav. Det syns, tycker jag. Att hon sen inte vann något var bara otur.
I sista loppet vann jag igen allt jag hade förlorat. Plus minus noll är väl ett godkänt resultat?
Pappa och Staffan hängde i vip-logen. Där är allt i guld, alla får en privat butler och man får äta hur mycket godis man vill. Har jag hört. Men de var i alla fall snälla och vinkade åt oss några gånger.
Kändis-spotting! Den väldigt roliga komikern Soran Ismail tittade intensivt på Ragge. Jag kan inte säga om han var imponerad eller äcklad. Jag väljer att tro att han blev imponerad av hans charm och fördelaktiga yttre. I mean, who isn't?
Hundarna skötte sig för övrigt mycket bra även om det här med trav inte verkar vara deras favoritsport. De tittade på folk istället och njöt av alla klappar och beundande blickar.
Sen blev Ragge trött.
Startpersonalen skötte sig som vanlig mycket bra. Här ser vi Lindas pappa Hans i en koncentrerad pose.
Startbilen, ja. Det är en story för sig. Alla papporna på gatan jobbade på travet när vi var små. Det är faktiskt bara två år sedan pappa slutade som huvudstarter. En av höjdpunkterna under sommarloven var när Linda och jag ibland fick åka med i startbilen. Vi var tvugna att sitta på golvet som var fullt av grus från banan, där passagerarsätet är på normala bilar, och vara precis knäpptysta. Det var väldigt spännande när man hörde nedräkningen "Det är hundra meter kvar till start" och man visste att bilen skulle börja accelerera så att det kändes som om man satt i ett flygplan. Så värst snabb är inte startbilen, inser jag ju idag, men när man var sju år kändes det så. Härliga tider.
Sen träffade jag bästa toastmaster-John så nu ska vi iväg på fest. Om Per bara kan bli klar nån gång! Han tar alltid så lång tid på sig att göra sig iordning när vi ska på fest. ;-)
Trevlig lördagskväll till er alla!
Jag kan inte påstå att det var nåt vi blev särskilt rika av men trevligt hade vi iallfall.
Mamma har bra koll på det här med trav. Det syns, tycker jag. Att hon sen inte vann något var bara otur.
I sista loppet vann jag igen allt jag hade förlorat. Plus minus noll är väl ett godkänt resultat?
Pappa och Staffan hängde i vip-logen. Där är allt i guld, alla får en privat butler och man får äta hur mycket godis man vill. Har jag hört. Men de var i alla fall snälla och vinkade åt oss några gånger.
Kändis-spotting! Den väldigt roliga komikern Soran Ismail tittade intensivt på Ragge. Jag kan inte säga om han var imponerad eller äcklad. Jag väljer att tro att han blev imponerad av hans charm och fördelaktiga yttre. I mean, who isn't?
Hundarna skötte sig för övrigt mycket bra även om det här med trav inte verkar vara deras favoritsport. De tittade på folk istället och njöt av alla klappar och beundande blickar.
Sen blev Ragge trött.
Startpersonalen skötte sig som vanlig mycket bra. Här ser vi Lindas pappa Hans i en koncentrerad pose.
Startbilen, ja. Det är en story för sig. Alla papporna på gatan jobbade på travet när vi var små. Det är faktiskt bara två år sedan pappa slutade som huvudstarter. En av höjdpunkterna under sommarloven var när Linda och jag ibland fick åka med i startbilen. Vi var tvugna att sitta på golvet som var fullt av grus från banan, där passagerarsätet är på normala bilar, och vara precis knäpptysta. Det var väldigt spännande när man hörde nedräkningen "Det är hundra meter kvar till start" och man visste att bilen skulle börja accelerera så att det kändes som om man satt i ett flygplan. Så värst snabb är inte startbilen, inser jag ju idag, men när man var sju år kändes det så. Härliga tider.
Sen träffade jag bästa toastmaster-John så nu ska vi iväg på fest. Om Per bara kan bli klar nån gång! Han tar alltid så lång tid på sig att göra sig iordning när vi ska på fest. ;-)
Trevlig lördagskväll till er alla!
Kommentarer
Trackback