Kellandersisters

Det var så härligt med handboll igen. Jag var så lycklig. Dels vann ju Mantorp. Dels ledde de hela tiden och var jättemycket bättre. Tillexempel stod det 12-4. Jag visslade och hejade värre. Ninni skämdes. Men mest över pappa. När Linköpings nr 2 Ted Ottey (en riktig diva, men skitdålig som tror han är bra, enligt mig och alla jag känner) fick rött kort för riktigt ojuste spel skrek pappa: Väx upp och kom tillbaka nästa år. Någon ur Linköpingsklacken skrek till pappa: Vaddå, är det din son? Då ställde sig pappa upp och sa: Nej, det ser du väl på längden. Han som blev utvisad var väl en 1,90 eller nåt. Det tyckte jag var roligt.

Mantorp har ju förlorat sin bästa spelare Gustav Eka Ekdahl, det är jag ju lite ledsen över. Idag var helt klart Mantorps målvakt bäst på plan. Vilken kille. Det var också en med hela benet gipsat med ändå iklädd matchdräkt på Mantorps bänk. Han hoppades tydligen på spel.


Och målvakten räddar!

Hurra! Heja Mantorp!