Kellandersisters

Ja, då kommer det!

I lördagskväll var det körfest i Sya hembygdsgård. Vi var ett tjog glada sångare som var där och roade oss.

Först var det femkamp. Jag var i lag fem, med Gunilla och Göran. Det höll på att sluta illa redan innan det började, då mamma hade fått för sig att hon var lag tre. Så där stod lag tre med fyra deltagare och lag fyra med två. Mamma var visst en fyra. Då erkände mamma att hon hade gift sig med pappa för att han var så bra på siffror. Alla skrattade och på så sätt tgg sig mamma ur den lite pinsamma fadäsen. Det är så man blir stolt över mamma när hon drar så roliga skämt.

Gren 1 var tipspromenad.

Det var så här kul tyckte mamma. Ni ser vart jag har ärvt mina kortgrimaser från va?

Gren 2 var kasta bollar i hinkar.


Gren 3 var spotta råtta. (Oj, vad det var kul. Jag spottade näst längst av alla!)

(Ja, kortet är lite suddigt men ni ser vad Mia spottar och ni ser vad råttan flyger!)

Gren 4 var spika spik. (Jag spikade näst bäst.)


Gren 5 var knipa kulor med tårna. (Jag knep mest av alla!)


Här var jag tvungen att få be om att börja, eftersom min fotfobi gör att jag omöjligt skulle ha kunnat stoppa ner fötterna i en balja som andra haft sina fötter i.

Ja, och vilka tror ni vann då? Jo, vi. Grattis lag fem! Hurra!

Sen var det mat. Och mycket sång. Per hade med sig dragspelet och Bertil hade med sig gitarren. Vi sjöng ganska illa och i fel tonart, men vad roligt det var! Och god mat och trevligt sällskap. Fast jag satt mittemot nån polsk pianist som var i Sverige för att spela. Jag fattade inte vad han sa. Tillexempel sa han att han hade varit polsk skådis. Jag tyckte han sa att han hade varit porrskådis. Det var ju lite skillnad.

Det var väldigt kul alltihop. Det är en fin kör jag är med i. Och mamma är rolig också. Den här kvällen var hon verkligen på topp!


Berra och Perra spelade och vi alla sjöng, till exempel Valsen uppå Svinsta skär. Mamma och jag dansade då passande vals till. Jag tror inte att applåderna efteråt var till oss...




Mia och Mia som kan sjunga så ljust att bara mössen uppfattar det. (De sjunger jättefint alltså. Men är väldigt höga sopraner.)

Här gjorde jag en "Anna" och tog på kort på folk när de inte var beredda. Det är Monika som får kameran upptryckt i ansiktet när hon vill äta. Bertil spelar lugnt vidare.


Och så lilla mamsen. Vacker som en nyponros.