Sorg... (Ninni)
Ibland saknas ord.
Då blir det svårt att blogga.
Men jag tänker försöka i alla fall.
I söndags slutade vår morfar att finnas.
Han var inte sjuk innan, och när sorgen har släppt det här stenhårda greppet kommer vi nog känna tacksamhet för att han fick sluta sina dagar på ett så värdigt sätt.
Men just nu är det svårt.
Jättesvårt.
Vi vill ju att de vi älskar ska finnas alltid.
Men morfar kommer så klart alltid att finnas hos oss ändå.
Det må vara en klyscha, men det är sant.
Han kommer finnas i alla minnen.
I alla skratt, kramar, galna upptåg och historier.
I all energi, uppmuntran och glädje.
I all kärlek.
lider med er. <3
Tänker på er... kram
tänker på er...kramar
Vi tänker på hela familjen och hoppas att ni trots allt kan känna glädje med tanke på allt vad morfar, far och svärfar betytt för er.
Tack, vad ni är gulliga allihop!
Vi tanker pa er i denna svara tid.Gladje ar dock som du sa att han fick ett langt healthy liv. Manga Kramar fran oss.
Lilla Ninni,
så sorgligt och så jobbigt. Men precis som du skriver är det nog bortsett chocken hos de anhöriga ett fint sätt at få lämna jordelivet medan man ännu mår bra och har värdighet.
Och som du skriver så kommer han alltid att fattas er, men också alltid att finnas med er.
Ta hand om er. Stor kram.