Kellandersisters

Jag hade tänkt att strunta i drive in-utställningen på Klubbarp idag. Det regnade och var kallt, och jag var trött. När klockan var 10.30 kom jag på att jag faktiskt inte hade nåt bättre för mig. Klockan 10.59, en minut innan anmälningstiden gick ut, var vi på plats. En oduschad och illa klädd Kristin och en oduschad Ragge med frukostmustach och andan i halsen.

Nu i efterhand var det för väl att vi åkte.

För er som aldrig har varit på utställning kan jag berätta att större delen av tiden går åt till att vänta, vänta och så vänta lite till.

Ragges uppfödare Ylva var där. Här med Morrgan och Ragge. Vi fördrev väntetiden med att prata skit.

Till sist blev det så dags för Ragge och mig att kliva in i ringen. (Det kallas ring även om det är en kvadrat.) Jag kände direkt att Raggarn var på hugget. Han som inte har gillat det här riktigt förut tyckte att han var snyggast på plats. Och det var han ju!


Efter en rejäl charm-offensiv på den engelska domaren grejade Ragge ett HP och vi var klara för final.

Många hundar gick vidare och det blev trångt i ringen (som nu hade blivit en stor rektangel). I finalen tävlar man om vem som ska bli Best in Show.


Som ni kan se var det en salig blandning av raser. Ragge tyckte fortfarande att han var snyggast!

Efter den första gallringen var vi 10-12 st kvar i matchen. Tyvärr började Ragge tappa lite i energi och det var inte längre samma klipp i steget. Bedömningen drog ut på tiden, det var kallt och regnet hängde i luften.


Här är Joppes pappa Pelle med uppfödaren Anne-Marie. De höll sig också kvar efter första gallringen. (Det ryktas att Anne-Maries man Mats har blivit en trogen Kellandersisters-läsare. Det är ordning på honom! God smak och allt!)

Sen var det dags för den sista gallringen där bara de som är placerade får stanna. Oj, vad glada vi blev när vi fick vara kvar!

En hedrande femteplats! Inte illa alls. Jag blev väldigt stolt!


Här syns de båda domarna. Ragge blev så lycklig när han fick syn på priserna. Det var nästa genomgående godis och mat, och så några leksaker.

Sen var det dags för fotografering. Ragge flirtade med kamerorna och var i sitt esse. Den samlade världspressen var som förstummad av hans charm.


Världens finaste hund. I alla fall enligt mig och Ragge själv.

Jag tror verkligen att den engelska domaren gillade Ragge. Hon kom fram och tog egna foton på honom efteråt. Särskilt hans ansikte berömde hon. Gillade också att hon i den första kritiken skrev exellent condition.
När hon gick sa hon:
- Well done. You did a very good job with him.
- Thank you, svarade Per som hade tittat förbi för att se finalen.
En del vet då sannerligen när de ska ta åt sig.

Nu ska Ragge och jag fläka i soffan en stund och förhoppningsvis få upp lite värme igen.