Kellandersisters

Under en livstid blir en människa bajsad på av en fågel i genomsnitt tre gånger.
Nu har det hänt mig två gånger, alltså har jag bara en gång kvar.
Om statistiken stämmer vill säga.

Det var högst otrevligt, kan jag meddela.
Jag hade satt mig och min vinterbleka kropp i solen en stund för att sticka.
Rätt vad det var blev det väldigt varmt på handen.
Jag började fäktas med vad jag trodde var en humla - men icke.
Handen och den högra tutten blev täckt av äckligt guck. Täckt av kanske var lite av en överdrift, förresten. Men mycket guck var det. 
I skyn flög en sädesärla iväg. Tyckte mig ana ett hånleende på näbben.

Det hela såg nog väldigt roligt ut för jag kan inte minnas när Per skrattade så mycket senast.
Den skadeglade jäkeln...



Nu får det bestämt bli en dusch, sen bär det av till Avve-Arvid på tårtkalas.