Mina armar! (Anna)
Ikväll har jag tränat box. Fy fan vad det är jobbigt, 45 minuter slåss så att säga, det är inte lätt för mina stackars armar, det ska ni veta. Alla tio stationer skulle ske två och två, och det var jag och en kvinna i min mammas ålder över som var själva så vi slog våra påsar ihop. Jag som redan kört ett pass innan, plus haft två grupper barngymnastik tänkte: Åh vad skönt, då kanske jag inte måste ta i allt vad jag har. Det skulle jag inte tänkt. Damen visade sig vara superkvinnan. Hon orkade allt och slog hårt och vilt omkring sig, så min armar nästan gick av. Själv maskade jag lite grann, men inte hon, icke sa nicke, hon körde på som ett lokomotiv. Imorrn lär jag inte kunna lyfta mina armar över huvudet. Jag varnar alla redan nu.
Annars har jag jobbat idag. Vi var hela gänget idag, det var nice. Målarna har även börjat med min lägenhet. Det visar sig att de måste riva ner allt och börja från grunden. Det blir nog skitfint. Som snus.
Barnen på gymnastiken var duktiga idag. Men några. Det går tydligen sjukdomar. Sara var också sjuk, och kunde inte vara med idag.
Nu ska jag duscha, sen sova!
(Nu ringde Per. Säg inget till Ninni, men jag tror att han gillar mig...)
Att du inte kan lyfta upp armarna över huvudet, gynnas vi alla av. Dessutom är det ju ett nykterhetstecken för dig.
Jag är aldrig nykter nu för tiden. Det är såååå 2007 tycker jag.