Kellandersisters

Jag börjar från början.

I bilen in från gymnastiken till Linköping fick jag forsnäsblod. Som tur var hade jag ett gammalt kvitto i fickan som jag fick försöka stoppa upp i näsan samtidigt som jag fortsatte köra eftersom man inte får stanna bilen på motorvägen. Detta gjorde iallafall att jag blev lite senare än jag tänkt mig.

Jag pratade med Lotta, och skulle möta henne och Peter där så vi kunde ta oss en jamare eller två lite innan konserten. Vi kom dit vid tjugo över åtta, och HÖR OCH HÄPNA vad förvånade vi blir när de redan börjat spela då. Tydligen hade de redan kört fyra låtar. Det ska bli spännande att läsa i Corren imorrn vilka låtar det var. Iallafall så visar det sig att jag inte alls har någon stå-plats-biljett. För där fick jag inte gå in. Nej, jag skulle upp till plan 3. Så jag tar det långa benet före (i mitt fall det högra) med Lotta och Peter som också ska sitta på plan 3. Jaha, in på läktarn kommer man, och ser att scenen härifrån har samma storlek som ett sandkorn. Kul. Jag ska dessutom sitta långt in på en rad och gör så att alla måste ställa sig upp och släppa förbi mig under ljudliga suckar och arga blickar.

Jag har aldrig suttit på läktarn förut, men där sitter tydligen
A) kärleksparen
B) de äldre.
Jag fick sitta mellan två par som var riktigt sliskiga och sjöng "du är värd att dö för" till varandra och jag kände mig ensammast i Sverige (en kent-låt för er som inte är fanatiker som jag). Dessutom så var det förbjudet att applådera högre än det hördes och man var tvungen att sitta stilla (så tolkade jag det iallafall om man tittade på alla andra som satt vid mig).

Men musiken var ju självklart underbar! Jag ville gärna höra Columbus, och den körde dom. Och min absoluta live-favorit, Vinternoll2. Dessutom tyckte jag att de körde en asbra version av Dom andra. Och Mannen i den vita hatten (16 år senare) är asbra som sistalåt. Idag sjöng han en ny vers också! När jag lyssnar på kent så får jag lite ont i hjärtat varje gång för att jag tycker att musiken är så fantastiskt bra. Genialisk, helt enkel.

Av det lilla jag kunde se ifrån min plats utan kikare, måste jag ändå säga att Jocke Berg verkade lite full. Annars har han klumpfot.


Såhär mycket såg jag. Tyck synd om mig då. Jag satt där och tittade ner på alla som hade konsertstämning och stod och hoppade i publikhavet och såg LYCKLIGA ut.


Jag kunde inte se om Jocke Berg såg knarkigt smal ut från min plats. Det var synd. Jag tyckte bara han såg läckert smal ut. Jag har ju som bekant en liten thing för smala (snygga) killar.

Nej, konserten var underbar, men min plats sög. Slutrecenserat.