Gymnastikskador (Ninni)
Ni är många som har hört av er till oss och undrat lite om det här med gymnastik och skador.
Jag ska vara ärlig - skaderisken är stor. Riktigt stor, faktiskt.
Särskilt för oss tränare.
Här följer en studie i hur dessa skador ofta uppkommer.
Vi börjar med plinten. Ett harmlöst redskap för det otränade ögat. Ovan ser ni ett exempel på hur lätt det är när allt går rätt. Gymnasten sätter händerna på plinten och svingar sig snyggt ner i en rondat.
Men.
Det kan också hända att gymnasten missar plinten med händerna och far med huvudet före ner i tunnmattan. Ni ser, den ena tränaren står som förlamad. Den andra ligger antagligen under gymnasten och det är här skadorna ofta uppstår - både på tränare och gymnast. Skrubbsår, blåmärken och i värsta fall brutna tummar.
Här ser vi ännu en situation där gymnasten plötsligt får hjärnsläpp och gör sitt sidhopp åt "fel" håll. Detta, och det ser ni säkert själva, kunde ha slutat mycket illa med utslagna tänder, bruten näsa och stukade stortår.
På mattan är det stor varning för snytingar för oss tränare eftersom det vevas hej vilt med armar och ibland även ben. För eleverna är det oftast rumpan eller ansiktet som får ta smällen, frågan är ju vad som är värst. Men då är det ju tur att de två muskulösa tränarna finns där och kan ta emot.
Andra skador som inträffat på senare tid:
- när undertecknad råkade få in ett finger i Linnéas mun mitt i pågående volt. Vi kan väl säga att hennes leende nådde till öronen efter det.
- Annas förmåga att få näsblod är berömd i Mantorp med omnejd. Men det kanske inte klassas som skada utan snarare medfödd defekt.
- när gymnasterna missar mattan och landar utanför. Det slutar sällan särskilt väl.
Ok. Jag är seriös en stund då. Vi är glada att inga allvarligare skador har inträffat. Det kanske verkar onödigt att vi är i vägen för gymnasterna hela tiden? Att vi är så aktiva i vår passningsteknik bidrar till att allvarliga skador uteblir men att smågrejer lätt uppstår. Men den smällen tar vi gärna.
Jag ska vara ärlig - skaderisken är stor. Riktigt stor, faktiskt.
Särskilt för oss tränare.
Här följer en studie i hur dessa skador ofta uppkommer.
Vi börjar med plinten. Ett harmlöst redskap för det otränade ögat. Ovan ser ni ett exempel på hur lätt det är när allt går rätt. Gymnasten sätter händerna på plinten och svingar sig snyggt ner i en rondat.
Men.
Det kan också hända att gymnasten missar plinten med händerna och far med huvudet före ner i tunnmattan. Ni ser, den ena tränaren står som förlamad. Den andra ligger antagligen under gymnasten och det är här skadorna ofta uppstår - både på tränare och gymnast. Skrubbsår, blåmärken och i värsta fall brutna tummar.
Här ser vi ännu en situation där gymnasten plötsligt får hjärnsläpp och gör sitt sidhopp åt "fel" håll. Detta, och det ser ni säkert själva, kunde ha slutat mycket illa med utslagna tänder, bruten näsa och stukade stortår.
På mattan är det stor varning för snytingar för oss tränare eftersom det vevas hej vilt med armar och ibland även ben. För eleverna är det oftast rumpan eller ansiktet som får ta smällen, frågan är ju vad som är värst. Men då är det ju tur att de två muskulösa tränarna finns där och kan ta emot.
Andra skador som inträffat på senare tid:
- när undertecknad råkade få in ett finger i Linnéas mun mitt i pågående volt. Vi kan väl säga att hennes leende nådde till öronen efter det.
- Annas förmåga att få näsblod är berömd i Mantorp med omnejd. Men det kanske inte klassas som skada utan snarare medfödd defekt.
- när gymnasterna missar mattan och landar utanför. Det slutar sällan särskilt väl.
Ok. Jag är seriös en stund då. Vi är glada att inga allvarligare skador har inträffat. Det kanske verkar onödigt att vi är i vägen för gymnasterna hela tiden? Att vi är så aktiva i vår passningsteknik bidrar till att allvarliga skador uteblir men att smågrejer lätt uppstår. Men den smällen tar vi gärna.
Kommentarer
Trackback