Kellandersisters

Alla är vi olika och tur är väl det.
Jag blir till exempel rörd väldigt lätt.
Lite väl lätt tycker min syster, som öppet brukar håna mig för detta. 
Jag vet inte hur det är med er men ibland behövs det väldigt lite för jag ska få en klump i halsen och för att mina tåkanaler ska svämma över lite grann.
Det kan räcka med att nån säger nåt snällt eller gör nåt bra.
Eller att nån vinner nåt eller så.
And don't even get me started på det där med förlossningar på TV. Då kan det till och med bli ett snyft.
Sen beror det ju lite på humöret också, vissa dagar är jag mer lättrörd än andra.

Topp fem rörd-ögonblicken vecka 50

5. När Kevin vann Idol. Kunde ha utvecklats till en tår på min kind om TV4 hade visat hans reaktion lite mer. Nu fick man ju mest se konfetti som trillade ned på en plats på scenen där ingen stod.

4. När jag fick beröm av en kollega.

3. En jobbgrej till som jag inte kan skriva om. (Hade jag kunnat skriva om den skulle den ha haft plats 1, men det hade känts taskigt mot er.)

2. När en ensam liten stjärngosse sjöng solo i ett luciatåg.

1. När vi hade gymnastikavslutning. Hej och hå vad jag fick svälja gråtklumpar. Allra mest när tjejerna är så jävla bra. När de gör sånt som de inte trodde att de skulle fixa och sen fixar det ändå. När småttingarna är söta som smultron. När föräldrar säger fina saker och när barnen tackar för terminen genom små lappar och teckningar med konstiga saker som de har gjort själva. Näst mest gråtig blev jag när Anna och jag tackade två av våra första gymnaster och deras fantastiska föräldrar för de här åren eftersom de bestämt sig för att sluta. 

Den här veckan är det julavslutning på jobbet.
Gissar alltså att även den här veckan kommer att bjuda på ett rörd-ögonblick eller två.