Kellandersisters

Idag blev det en paus i OS-tittandet och jobbuppladdningen.

Det har ju inte gått så bra med utställandet på sistone.
Visserligen har vi alltid fått fin kritik och ettor, men vi har legat på de där förargliga tredje- och fjärdeplatserna och sett oss snuvade på ck:t varje gång.
Att få nåt annat än en etta har känts otänkbart - Ragge håller ju ändå rasstandard.
Med råge.

Tydligen inte idag dock.
Vi fick vår första tvåa.
Alltså att han inte riktigt håller måttet - enligt just den här domaren.
Jävla skit.
Men jag är väldigt nöjd med hur han skötte sig.
Han var så fin så.

Ragge tog nederlaget med ro.
Betydligt bättre än sin matte.
Jag funderade ett tag på att gå in och slänga det där jävla blåa bandet mitt i ringen, men var lite rädd för att bli avstängd på livstid.
Ragge - som tydligen är en ganska ytlig hund - bestämde sig för att inte bry sig om vad den där finska domartanten tyckte om honom, för hon hade skägg på hakan.

För uppfödar-Ylva gick det betydligt bättre.
Först blev hon bästa hane.


Ja, inte Ylva alltså, utan hennes hund Morrgan.

Sen blev hon BiR, bäst i rasen.

Morrgan till vänster och bästa tiken Bz Star till höger.

Hur det gick i den stora finalen vet jag inte, men man kan ju hoppas att Morrgan blev Best in Show.

Ylva fick ta hästtransporten till utställningen för hennes man Micke skulle göra utställningsdebut med sin Irländska varghund Ivana.
Ivana liknar mest en ponny och var väldigt hungrig.
Lyckligtvis föredrog hon mina mackor framför små mopsar.


Sen blev det shopping.
Mamma Eva, som följde med som moraliskt stöd och bärhjälp, kan shoppa vill jag lova.
Det fanns inte så värst mycket, men mamma hittade grejer ändå.
Så det var i alla fall en som var nöjd i bilen hem.