Ja, vad ska man säga? (Ninni)

Anna Kellander.
Anna "Turliga lyck-osten" Kellander.
NOT!

Hade precis somnat när det ringde från dolt nummer.
Fick hjärtsnörp direkt, ni vet som man får när det ringer mitt i natten. Särskilt som morfar är krasslig..
Men det var Anna som ringde.
Visserligen från sjukhuset men hon lät pigg och glad.

Hon hade brutit handen. Eller ett ben i handen, snarare.
Hon gick på händer på gymnastiken. Hennes bästa handgång någonsin.
Men det hade gjort ont.
Och nu var handen trasig.

Gips i fem veckor.
Stackars pluttan.
Tur är något som min lillasyster saknar.

Hennes största problem just nu var hur hon skulle kunna fixa matsäcksmackor till imorgon. Hon, Frida och Linda ska till Redulla då (Obs, kodord för Ullared som Anna helst inte vill erkänna att hon ska till. Ooops!)     
Själv kan jag tycka att det här med att ta insulinsprutorna med bara en hand känns som ett lite större problem. Och det tyckte nog för all del Anna också efter övervägande.

Ja ja, hennes mål att inte få någon ny kronisk sjukdom under 2008 gäller än!
En trasig hand läker ju i alla fall ihop.

Back to bed.

Kommentarer
Postat av: Cici

Det är helt sick att vissa ska råka ut för allt.

2008-04-18 @ 11:08:49
Postat av: Alexandra

nån gång kommer det vända och tänk vilken tur hon får då...

Postat av: Anna

Haha. Ja då borde ja vinna några miljoner. Nu får jag glädja mig åt de små sakerna. Som att jag inte kan diska. Men å andra sidan kan jag inte duscha (eller tvätta håret rättare sagt).

2008-04-18 @ 13:56:34
URL: http://kellandersisters.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback