Kellandersisters

Det tycker jag egentligen inte stämmer, men jag blev riktigt skadeglad förut.

Åkte E4:an hem från stan. Hamnade bakom en långtradare som körde om en annan långtradare. Alltid lite irriterande, för det tar ju så lång tid, men det är ju inte så mycket att göra åt saken. När jag tuffade fram där bakom i godan ro var det en man i en grå värstingbil som la sig precis, precis bakom mig. Han verkade väldigt upptagen och viktig och jag kunde nästan se hur han suckade. Så fort han bara kunde, och väldigt vårdslöst, körde han sen om mig och försvann i raketfart.

När jag närmade mig Mantorp körde jag om mannen i gråa bilen.
Han hade blivit stoppad av polisen.
Hahaha!!!

---

När jag kom hem tog Per och jag en utomhusfika i det underbara vädret.
Man blir så pigg och glad när det är så här härligt ute!
Sen fick vi besök av två snyggare byggare.



Daniel och Christian kom förbi och lämnade tillbaka släpkärran. Det är så roligt med Daniels släpkärrehistorier. Släpen verkar av nån anldening alltid lossna när han har satt på dem.

Lägg för övrigt märke till hur brun Per redan har hunnit bli. Det är orättvist, det där...

Nu ska jag hämta Malin vid tåget.
Vi ska ta en promenad.