Kellandersisters

Nu ska jag berätta om min egenkomponerade spindelterapi.
Ni som känner mig vet ju om min hysteriska spindelfobi. En gång gick jag till och med in till grannen och kissade klockan tio en kväll bara för att det var en spindel i badrummet.
Jag vet inte ens var rädslan kommer ifrån, ingen annan i familjen delar denna spindelskräck. Men den går upp och ner vill jag påstå. Till exempel förvärrades den avsevärt när en familj i Mantorp råkade få en svarta änkan på köpet när de importerade en bil. Då såg jag giftspindlar överallt, minsta lilla golvludd var en svart änka.

Nåväl. Till halloweenfesten köpte jag en mängd spindlar av varierad art, naturligtvis i gummi. Dessa rackare har jag nu under två veckors tid haft utplacerade på strategiskt valda ställen i huset, dvs ställen där riktiga tjockbeningar kan tänkas dyka upp (för de spinkiga spindlarna är ju inte så farliga). T.ex. ligger det en i duschen, en bland veden, en bredvid vedspisen och på en massa andra ställen. Detta har gett mig ett antal mindre hjärtattacker.

Men nu -  nu börjar jag äntligen vänja mig.

För en liten stund sedan utfördes nämligen en bragd i Karlsbo. Det var en spindel på hallgolvet. Självklart var jag ensam hemma, det är av någon anledning oftast då de dyker upp. Istället för att dö lite grann som jag brukar, gick jag lugnt ut till köket och tog fram en skål. Sedan smög jag fram och placerade skålen över spindeln.
Nu sitter jag här på övervåningen och inväntar undsättning. Och är lite stolt över mig själv.