En äcklig berättelse (Ninni)

Jahapp. Redan torsdag.. Det går väldans snabbt det här lovet. Undrar om mina elever också tycker det?

Idag ska jag till campus. Jag ska luncha tillsammans med Guro och Maria som jag läste engelska med. Det ska bli kul för vi har inte setts på jättelänge.

Ja, vi har nog inte setts sedan den ödesdigra middagen...

En vecka eller två innan Guro och tjejerna skulle komma hit sist hade vi haft spontan tjejmiddag här hemma. Under middagen dracks vin och stämningen var på topp med en massa fniss. Syster Anna inser, mitt under middagen, att hon är för gammal för att ha piercad tunga. Ivrigt påhejad av oss andra tar hon efter fem år ut sin piercing. Anna gör rent piercingen med sprit och grejer och lägger den brevid sig. Efter ytterligare några timmar och vinglas ångrar hon sig dock, varpå jag beslutar att gömma piercingen. Snabbt. Jag lägger den i ett grönt vinglas i glas-skåpet. Anna letar överallt men hittar den inte.

Sen glömmer jag bort piercingen.

När Guro, Maria och Camilla kommer på middag någon vecka senare hjälper de mig att duka. Jag ber dem ta fram de gröna vinglasen.

Mitt i middagen får dock Guro något hårt i munnen när hon tar en klunk vatten. Annas piercing.

Huuh..

Lyckligtvis verkar inte detta ha påverkat vår vänskap. Vi kunde skratta bort det. Tur att Guro inte är känsligare eller har världens bacillskräck.

Hörs senare..

Kommentarer
Postat av: Anna

Ja tungpiercing är så tattigt och PINSAMT, tänk att jag hade en piercing i tungan så länge. Vad pinsamt. Finns det någon i min ålder som fortfarande har tungpiercing? Må denne brinna i helvetet i så fall. Jag får stå för mina misstag. Jag har ju även en tribal-tatuering på ryggen. Vart ska det sluta?

Postat av: Alexandra

Tala för dig själv. Jag trivs som jag är.

2007-11-01 @ 13:11:40
Postat av: Anna

hahaha. ja det glömde jag bort!!! hahaha

2007-11-01 @ 14:31:47
URL: http://kellandersisters.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback