En överkörd orienterare. Nästan. (Ninni)
Oj då.
Orientering och jag funkar inte helt bra ihop. Som bekant höll jag härom dagen på att ofrivilligt delta i en stadsorientering för ungdomar.
Idag höll o-ringen på att bli en deltagare mindre. Jag hade varit i Mjölby en vända för några ärenden tillsammans med mamma och pappa och skulle lagom bege mig hemåt. Samtidigt startar ett världscuplopp i sprint för herrar. Jag körde King Caben och larmet på den har betett sig underligt på sistone, så även nu. Så fort jag körde gick larmet och där satt jag och skämdes. Jag startade om, körde några meter och larmet gick igång. Om och om igen.
Jag blev lite lätt stressad eftersom det var väldigt mycket folk som glodde, varmt och jävligt var det och larmet tjöt så det hördes i hela kommunen. Någonstans här skulle en fokuserad stackars orienterare ta sig över vägen. Jag som kom i min bil med larmet tjutande hade vid det här laget blivit så generad och därav svettig att mina solglasögon immade igen. Jag lovar att det rörde sig om millimetrar. Han var nära att bli mos. Till mitt försvar kan jag säga att det var inte något övergångsställe och det är inte direkt så att en tävlande orienterare kollar höger, vänster, höger innan de passerar gatan. Det här kunde slutat illa...
Annars hade vi trevligt! Vi roade oss utan Anna, familjens svarta får. Vi passade även på att skratta lite åt henne, nu när hon inte var med.
Mr Jim and Eve
Orientering och jag funkar inte helt bra ihop. Som bekant höll jag härom dagen på att ofrivilligt delta i en stadsorientering för ungdomar.
Idag höll o-ringen på att bli en deltagare mindre. Jag hade varit i Mjölby en vända för några ärenden tillsammans med mamma och pappa och skulle lagom bege mig hemåt. Samtidigt startar ett världscuplopp i sprint för herrar. Jag körde King Caben och larmet på den har betett sig underligt på sistone, så även nu. Så fort jag körde gick larmet och där satt jag och skämdes. Jag startade om, körde några meter och larmet gick igång. Om och om igen.
Jag blev lite lätt stressad eftersom det var väldigt mycket folk som glodde, varmt och jävligt var det och larmet tjöt så det hördes i hela kommunen. Någonstans här skulle en fokuserad stackars orienterare ta sig över vägen. Jag som kom i min bil med larmet tjutande hade vid det här laget blivit så generad och därav svettig att mina solglasögon immade igen. Jag lovar att det rörde sig om millimetrar. Han var nära att bli mos. Till mitt försvar kan jag säga att det var inte något övergångsställe och det är inte direkt så att en tävlande orienterare kollar höger, vänster, höger innan de passerar gatan. Det här kunde slutat illa...
Annars hade vi trevligt! Vi roade oss utan Anna, familjens svarta får. Vi passade även på att skratta lite åt henne, nu när hon inte var med.
Mr Jim and Eve
Kommentarer
Postat av: Anonym
hahahaha
Trackback