Kellandersisters

Till att börja med var det min tur att dammsuga på Sportif. Som alla förmodligen har förstått av denna blogg älskar jag mitt jobb på alla sätt. Nästan. Det är ju det här med dammsugningen. Det är helt sjukt tråkigt. Och att dammsuga på Sportif är lite av ett helt (nästintill omöjligt) projekt. Dammsugaren och jag kommer inte riktigt överens. Säger jag höger säger han vänster. Säger jag svart säger han vitt. Säger jag City Gross säger han Ica Maxi, ja ni har fattat poängen. Dessutom räcker inte sladden runt i hela lokalen så just när man börjar komma in i det hela måste man byta vägguttag. Alla tvåhundratusen hyllor är alltid ivägen och sugaren fastnar titt som tätt överallt, och för att inte tala om sladden som man får försöka pilla fram från under något hjul. Dessutom är det så mycket sten på golvet inne i affären så att man skulle kunna spela en fotbollsmatch därinne. Vi är duktiga och dammsuger varje vecka, men sten blir det likt förbannat. Nej, när jag måste dammsuga är jag inte att leka med.

Nu har den värsta irritationen lagt sig. Efter jobbet var jag hos farmor med mamma och pappa. Det var trevligt.

Ikväll ska jag bara försöka hitta en lägenhet. Nån som har en fin etta till mig?

För övrigt måste jag nog börja träna snart. Nu när jag cyklar til jobbet tycker jag nämligen att det är så jobbigt att cykla den ca fem graders lutande uppförsbacken på storgatan att det svartnar för ögonen och sticker i benen.

So long cowboy.