Kellandersisters

Hej!
Vi är fortfarande sjuka. Men idag har det vart ombytta roller, och Anna som vart på jobbet och Ninni som vart hemma (ja, jag vet att det heter varit och att vart är nån form av (possesivt) pronomen som får bara användas vid riktningsangivelse).

Min dag har varit ganska vanlig. På jobbet har jag märkt jeans. Farmor kom förbi två gånger och beklagade sig över att hon hade glömt att ge Ninni och mej en peng när vi var där sist. Ja äldre säger tydligen så. Sen kom mamma på besök. Fullt hus alltså.

På kvällen har jag tittat på little britain (roligt) trigger happy tv (roligt) och sen på Morden i Midsomer. Eftersom jag fortfarande är sjuk såg jag det hemma ihop med en ballerina minimuffins.

Ni undrar väl alla varför jag är en hemsk människa, förutom de uppenbara anledningarna? Det är det här med djur. Om jag fick välja på att skjuta en människa eller skjuta en hund skulle jag UTAN TVEKAN skjuta människan. Står det om nåt hemskt mord i tidningen kan jag utan problem läsa om det, medan om det är nåt djur som har dött/plågats blir jag hysterisk. Jag är sån djurvän att det går till överdrift. Jag är ju inte riktigt normal. (Mamma och pappa brukar säga att de märkte vilken djurvän jag var redan när jag var fem år och tjöt i tre veckor för det var synd om Nalle Puh när han blev för tjock och fastande i Kanins hål.)

Men så imorse hände det. Timon kissade på golvet. Jag var sjuk och trött och blev förbannad och sprutade lite rengöringsspray på henne (på sidan/stjärten). Stackars katt. Sen lade sig mitt raseriutbrott och jag fick istället ett sammanbrott när jag insåg att jag hade varit ELAK mot katten och jag tjöt som en gris. Timon satt och tryckte under sängen.

Nu är vi vänner igen. Hon fick ett rån och blev glad.

(Föresten, appråpå Kanin. Är det en tjej eller en kille? Jag tror att de flesta ser honom som kille men varför det? Rösten är ju ganska tjejig.)