Allvarligt talat... (Ninni)
Nu måste det bli ordning och reda igen. Bloggen börjar likna något slags tillhåll för försupna fjortonåringar. Jag, som anser mig vara tämligen mogen (även om jag inte är sämre än att jag kan få återfall till puberteten) känner därför att jag behöver skriva om lite vuxna och seriösa saker.
Till exempel. Idag har vi haft studiedag. Förmiddagens föreläsare var Lou Rossling (ja, hon heter så). Hon talade bland annat om hur viktigt det är att ha ett öppet och positivt sinne, att inte låta kontrollbehov och rädsla stå i vägen för den personliga utvecklingen, att se det stora i små handlingar, att använda sin emotionella intelligens, och mycket mer. Det var kanonbra, jag skrattade massor och fick ett gäng aha-upplevelser.
Eftermiddagens föreläsning, däremot, vill jag inte berätta så mycket om. Det handlade om lust till matematiken men någon lust drabbade inte mig. Flera somnade och många, många gick i pausen. Roligt var det dock när en på raden framför somnade till och vaknade med något slags pip-skrik.
Inatt hoppas jag att jag inte blir väckt klockan 01.41.
Till exempel. Idag har vi haft studiedag. Förmiddagens föreläsare var Lou Rossling (ja, hon heter så). Hon talade bland annat om hur viktigt det är att ha ett öppet och positivt sinne, att inte låta kontrollbehov och rädsla stå i vägen för den personliga utvecklingen, att se det stora i små handlingar, att använda sin emotionella intelligens, och mycket mer. Det var kanonbra, jag skrattade massor och fick ett gäng aha-upplevelser.
Eftermiddagens föreläsning, däremot, vill jag inte berätta så mycket om. Det handlade om lust till matematiken men någon lust drabbade inte mig. Flera somnade och många, många gick i pausen. Roligt var det dock när en på raden framför somnade till och vaknade med något slags pip-skrik.
Inatt hoppas jag att jag inte blir väckt klockan 01.41.
Kommentarer
Trackback